Johannes "Johan" Segerdahl

Det var lördagen 13 juni 1818 klockan 6 e. m., som Visby jägarekompani hade målskjutning i gropen vid Kvarnvägen. Officerarne och bland dem den allmänt afhållne löjtnanten Johan Segerdahl voro på eftermiddagsrasten samlade i Schaffers tält på byrummet; då trumman gick ryckte truppen ut till exercis och målskjutning. En hvar jägare gick i tur och ordning fram och afgaf sina skott. En repslagarlärling Olof Damström gick fram och lade an, men skottet klickade flera gånger. Segerdahl gick då otåligt fram och ropade: ”skjut då, för tusan, får du ej af skottet någon gång” ! Skottet small tids nog ! Ty Segerdahl segnade genast till marken, en blodstråle sprutade fram ur hans panna och färgade hans gråa syrtut och gula nankingsbyxor; han gaf ej ett ljud ifrån sig, han var död. Vid skottet hade tärningen flugit ur den usla danska karbinen och inträngt i Segerdahls panna straxt ovan vänstra ögat. Det blef nu en faslig uppståndelse, med förhör och krigsrätt och mera dylikt. Men då det visade sig att Segerdahl själf tagit ut gevären och oaktadt tygofficerns stränga varning äfven tagit af en hög med reparabla gevär (hvilket skett i brådskan) så hade olyckan ingen påföljd för de öfriga, men olyckan var nu skedd och den afhållne, glade kamraten och sällskapsbrodern Segerdahl låg död. (Källa: 229)