Ernst Gösta Bengt Lindwall

Gotlänningen ledde erövringen av Tshombes gendarmläger

Det torde inte vara känt för de flesta gotlänningar att v. bataljonschef i de hårda striderna i och kring Elisabethville var gotlänningen Gösta Lindwall, f. ö. äldre bror till ”Affen” Lindwall i Slite. Gösta Lindwall, tidigare vid I 18, har sin fredstjänstgöring i Kiruna som kapten men tjänstgjorde i Kongo som major.

Gösta Lindwall tillhörde den bataljon som skulle avlösas och hade redan hunnit lämna Elisabethville när striderna började hårdna till där. Han och några kamrater bad att få återvända och deras platser i flygmaskinerna stod tomma när den första kontingenten anlände hem.

Vid ankomsten till Bromma på onsdagen (20/12 1961) berättade han och hans kamrater om erövringen av Camp Massart, Tshombe-gendarmernas huvudförläggning.

Man visste att de svenska fångarna befunnit sig där och framryckningen och eldgivningen skedde med hänsyn till detta.

Framryckningen skedde under ett våldsamt regnväder och en bäck som skulle forceras och som bevakades av ett kongolesiskt kulsprutenäste, steg på kort tid över metern. Endast en del av de framryckande hann över, innan vattenmassorna blev för strida och de som ej hann över måste göra en svårartad framryckning längs med bäcken.

I intervjun framhåller Gösta Lindwall att eldledaren för bataljonens granatkastare, förvaltare Stig Allervik, I 14, hade varit en oerhörd tillgång genom den skicklighet med vilken han ledde granatkastareldgivningen. Härigenom underlättades bataljonens rörelse i hög grad och likaså hann aldrig katangesernas granatkastare skjuta in sig innan Allervik med den välriktade elden jagade bort dem.

En granatkastare använder i regel ett visst inskjutningssystem för att nå det exakta målet för eldgivningen och genom att slå ner denna eldgivning innan den hann bli exakt kan en, som i detta fall, mycket skicklig eldledare på försvarssidan, neutralisera den fientliga elden. Den fientliga kulspruteleden kan även nedkämpas med granatkastare fastän inte i samma utsträckning om den avgives från fasta ställningar.

(Gotlänningen 22/12 1961)