Föregående sida

Ernst Gösta Bengt Lindwall

f. 23/2 1914 i Visby d. 5/4 1989 i Vagnhärad i Trosa-Vagnhärad Södermanlands län

  

Son till kaptenen Bengt Axel Gabriel Lindwall o h h Laura Helena Wessman

---------------------------

Gift 3/2 1940 med Barbro Ingeborg Löf f. 8/10 1916 i Härnösand Västernorrlands län d. 14/3 1999 i Vagnhärad i Trosa-Vagnhärad Södermanlands län

Barn:

Bengt Gösta Birger f. 8/2 1936 i Adolf Fredrik Stockholms län

Kerstin Barbara Margareta f. 9/1 1942 i Visby

Ulf Gösta Abbe f. 13/6 1946 i Visby

Björn Gösta John f. 24/3 1948 i Visby

  

Studentexamen i Visby 1934, vid Gotlands infanteriregemente 15/6 1934, officersaspirant vid Livgrenadjärregementet 15/10 1935, vid Gotlands infanteriregemente 16/5 1937, reservofficersutbildning vid KS 7/4 1938, i reserven, vid Gotlands infanteriregemente 2/9 1938, krigstjänstgöring, fänrik 28/4 1939, löjtnant 4/4 1941, vid 10. skyttekompaniet 9/2 1943 - 8/3 1943, vid 102. depåkompaniet 9/3 1943 - 9/10 1943, vid 103. depåkompaniet 10/10 1943 - 21/3 1944, vid 107. depåkompaniet 22/3 1944 - 10/8 1944, vid II. bataljonsstaben 11/8 1944 - 15/10 1944, vid 105. depåkompaniet 16/10 1944 - 1/4 1945, vid 103. depåkompaniet 2/4 1945 - 24/4 1945, vid IV. bataljonsstaben 25/4 1945 - 15/7 1945 (kompanichef för 23. skyttekompaniet 1945), adjutant vid interneringslägret Lager Lingen i Havdhem 16/7 1945 - 13/10 1945, hemvärnsofficer, kapten 1/10 1947, chef hemvärnsavdelning Kiruna fo 1959, avgång 1964, major i reserven 1972. Utlandstjänst.

 

 

Gotlänningen ledde erövringen av Tshombes gendarmläger

Det torde inte vara känt för de flesta gotlänningar att v. bataljonschef i de hårda striderna i och kring Elisabethville var gotlänningen Gösta Lindwall, f. ö. äldre bror till ”Affen” Lindwall i Slite. Gösta Lindwall, tidigare vid I 18, har sin fredstjänstgöring i Kiruna som kapten men tjänstgjorde i Kongo som major.

Gösta Lindwall tillhörde den bataljon som skulle avlösas och hade redan hunnit lämna Elisabethville när striderna började hårdna till där. Han och några kamrater bad att få återvända och deras platser i flygmaskinerna stod tomma när den första kontingenten anlände hem.

Vid ankomsten till Bromma på onsdagen (20/12 1961) berättade han och hans kamrater om erövringen av Camp Massart, Tshombe-gendarmernas huvudförläggning.

Man visste att de svenska fångarna befunnit sig där och framryckningen och eldgivningen skedde med hänsyn till detta.

Framryckningen skedde under ett våldsamt regnväder och en bäck som skulle forceras och som bevakades av ett kongolesiskt kulsprutenäste, steg på kort tid över metern. Endast en del av de framryckande hann över, innan vattenmassorna blev för strida och de som ej hann över måste göra en svårartad framryckning längs med bäcken.

I intervjun framhåller Gösta Lindwall att eldledaren för bataljonens granatkastare, förvaltare Stig Allervik, I 14, hade varit en oerhörd tillgång genom den skicklighet med vilken han ledde granatkastareldgivningen. Härigenom underlättades bataljonens rörelse i hög grad och likaså hann aldrig katangesernas granatkastare skjuta in sig innan Allervik med den välriktade elden jagade bort dem.

En granatkastare använder i regel ett visst inskjutningssystem för att nå det exakta målet för eldgivningen och genom att slå ner denna eldgivning innan den hann bli exakt kan en, som i detta fall, mycket skicklig eldledare på försvarssidan, neutralisera den fientliga elden. Den fientliga kulspruteleden kan även nedkämpas med granatkastare fastän inte i samma utsträckning om den avgives från fasta ställningar.

(Gotlänningen 22/12 1961)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"