Petrus "Petter" Lyth

Belgien hade efter Napoleons fall hamnat i union med Nederländerna. Redan från början uppstod slitningar mellan den norra och den södra landsdelen. En delegation skickades till Nederländernas konung Vilhelm I men hans svar var undvikande och folkstämningen i Nederländerna började så småningom kräva hårdare tag. I september skickades kungen sin son till Bryssel i spetsen för 10 000 soldater, men efter blodiga gatustrider mellan den 23 till den 26 september retirerade dessa. Regeringstrupperna återtog emellertid Antwerpen.

Den 10 november 1830 sammanträdde nationalförsamlingen i Bryssel och proklamerade Belgiens självständighet. Den 4 juni 1831 valde nationalförsamlingen i Bryssel efter förslag från stormakterna Leopold av Sachsen-Coburg och Gotha till ”belgarnas konung”.  Vilhelm I svarade med att säga upp vapenstilleståndet från 2 augusti 1830. Den holländske generalen Chassé besegrade med lätthet en hoprafsad belgisk här, men Frankrike ingrep, och efter en fransk inmarsch under marskalk Gérard blev holländarna tvungna att retirera. År 1833 tvingades Vilhelm I att sluta vapenstillestånd på obestämd tid.

10-dagarskriget mellan Belgien och Nederländarna utkämpades efter att Vilhelm I vägrat att godkänna ett stormaktsbeslut, de 18 artiklarna, som var förmånliga för Belgien. Den 2 augusti 1831 lät Vilhelm holländska trupper rycka in i Belgien. De belgiska trupperna retirerade men stormakterna hejdade Nederländernas segerlopp.

I oktober 1831 uppgjordes ett nytt medlingsprojekt. Men även det tillbakavisades av Nederländerna, vars trupper höll Antwerpen. En fransk här ryckte fram och intog Antwerpen efter tre veckors belägring. Den 18 november 1833 ingicks ett preliminärt fördrag mellan Belgien och Nederländerna. Det dröjde ända till 1839 innan ett definitivt fördrag ingicks; först 1842 var alla kritiska frågor lösta. Gränsen mellan Belgien och Nederländerna fastställdes såsom den än idag går.