Åke Hansson - Ulfsparre af Broxvik

Han ägnade sig tidigt åt krigareyrket och fortgick under polska, preussiska och tyska krigen från den ena graden till den andra, utmärkande sig överallt för skicklighet och mod. 1630 finns han nämnd som befälhavare för en avdelning östgötar. Efter Gustaf II Adolfs död fortsatte han ännu några år att tillhöra krigsmakten till lands och var 1634 befälhavare öfver Hälsinglands och Ångermanlands knektar, men snart därefter ingick han vid flottan och gjorde sig även där bemärkt för stor duglighet. När därför regeringen 1640 beslutat att »fördela riksens skepps arméer i tre åtskilliga flottor och var amiral sin särskilda flotta tillförordna», befordrades Ulfsparre till amiral. 1642 förordnades han att biträda den av ålder och sjuklighet försvagade riksamiralen Gyllenhielm vid vården av dennes ämbete. 1640 var han med fem skepp sänd till Portugal för att tillföra konung Johan IV, den första portugiska regenten efter lösslitningen från Spanien, 1,000 harnesk och 1,000 musköter och till honom avyttra två av skeppen jämte tillbehör. Närmast under Klas Fleming förde han 1644 befälet öfver svenska sjömakten, utnämndes 1645 till landshövding i Kronobergs län och blev s. å., efter freden i Brömsebro, Sveriges förste landshövding på Gotland. I juni 1648 inkallades han bland rådets ledamöter och upphöjdes i febr. 1653 till friherre. Enligt friherrebrevet skulle han skriva sig friherre till Broxvik, men som han då nyss sålt denna fädernegård till greve Per Brahe, vilken därav skapade tvenne egendomar, Östanå och Västanå, tog han sitt stamgods i Häradshammars socken i Östergötland och upprättade därav ett nytt Broxvik. Han avled på Jonsberg i Östergötland d. 27 juli 1657. I krigen under Carl X:s tid deltog Ulfsparre inte däremot var han, när riksamiralen G. Oxenstierna var föga hemmastadd i sjöväsendet, såsom amiralitetsråd den egentligen ledande inom amiralitetskollegium.