Jan-Erik Högberg - Kjellberg

Kjellberg föddes som ett så kallat oönskat barn. Han lämnades bort till en fosterfamilj och växte upp i Röttle i Gränna socken. I sin självbiografiska bok Barnet som ingen ville ha har han beskrivit hur hans uppväxt präglades av tidens syn på fosterbarn. Som 17-åring blev han 1941 stamanställd vid Gotlands infanteriregemente och avancerade senare till vicekorpral, korpral och furir 1945.

Som 18-åring anmälde han sig våren 1942 vid Frivilligbyrån i Stockholm för att strida i det finska fortsättningskriget mot Sovjetunionen. Om beslutet har Kjellberg angett psykologiska orsaker som saknaden efter en far och bristande känsla av samhörighet. Att han hade släkt från Savolax bidrog till beslutet. Han tjänstgjorde som undersergeant vid Svirfronten i det svenska frivilligkompaniet i bataljonen JR 13 tiden 13 december 1942–26 september 1943. Kjellberg har beskrivit svåra umbäranden och upplevelser under kriget, men att det var särskilt svårt att svenska frivilliga blev kallade nazister vid hemkomsten.

Kjellberg kom sedan att arbeta i oljebranschen med driftsfrågor inom Shell, OK och BP och pensionerades som driftchef inom oljedistributionsföretaget ODAB. Han var under många år aktiv i Finlands krigsinvaliders Sverigedistrikt. Upp till hög ålder höll han sig i trim och 93 år gammal fotograferades han på gym av David Lundmark, som med bilden 2018 vann tävlingen "Årets bild" i kategorin "Vardagsliv i Sverige".

I sin bok summerar Kjellberg upplevelserna av kriget: "Den som varit med har svårt att förklara och den som inte varit med har svårt att förstå"

Jan Kjellberg var en av drygt 400 svenskar i Svenska frivilligkompaniet.

SISTA SOLDATENS SISTA VILA. Jan Kjellberg var 18 år när han anlände till fronten i Fin[1]land, den så kallade Svirfronten, för att delta i fortsättningskriget mot Sovjetunionen. Året var 1942 och han skulle komma att strida för Finland fram till 1944. I Sverige tillhörde han I 18 på Gotland, under åren i Finland ingick han i det som kallades svenska frivilligkompaniet, formellt Avdelta kompaniet. Jan Kjellberg, tidigare Höglund, avled i början av september, enligt finska tidningen Hufvudstadsbladet. Därmed har den sista av de svenska soldaterna som deltog på Finlands sida gått ur tiden. (Försvarets Forum nr. 5 2021)

Den sista i det svenska frivilligkompaniet är död – stred vid Svirfronten som 18-åring.

Korpral Jan Högberg/Kjellberg från Röttleby utanför Gränna var en av de strax över 400 svenskar som tjänstgjorde vid Svenska frivilligkompaniet på finska östfronten. Kjellberg var 18 år när han anlände till fronten. BILD: JAN KJELLBERGS MEMOARER.

Den sista av soldaterna i det svenska frivilligkompaniet som deltog på Finlands sida i fortsättningskriget, korpral Jan Kjellberg (tidigare Högberg), är död.

Det här uppger Andreas Holmberg och Nicolas von Schmidt-Laussitz som förtjänstfullt dokumenterat de svenska frivilligas insats i Finlands krig.

Jan Kjellberg tillhörde det så kallade Svenska frivilligkompaniet, vars medlemmar kämpade vid Jandeba på Svirfronten 1942–1944 och senare på Karelska näset under storstriderna sommaren 1944. Det officiella namnet var Avdelta kompaniet/IR 13. När Kjellberg anlände till fronten 1942 var han endast 18 år gammal och var i Sverige stamanställd vid Gotlands infanteriregemente (I 18).

Jan Kjellberg skildrade sina upplevelser på fronten i boken Barnet som ingen ville ha.

"Skräcken och våndan när artilleriet och andra tunga vapen spydde ut sina granater, ljudet av träd som knäcktes, jordkokor som for i luften tillsammans med stenar, den stinkande lukten av granatrök kan inte beskrivas i ord. Man gräver ner sig som jordråttan som letar ett hål att gömma sig i. Kriget i kriget var maskinernas krig. Den som lyssnar kan höra dödssmärtan i den sårade kamratens skrik eller känna lukten av blod blandat med dödsångestens yttersta stress. Kamratskapets innersta kärna fann jag i korsun.

Jag tog mig ifrån krigets skräck med kroppen något så när intakt och med en visshet att jag älskade livet fullt ut.

Som slutord vill jag ha dessa: "Den som varit med har svårt att förklara och den som inte varit med har svårt att förstå."

Jan Kjellberg blev 97 år.

Niclas Lönnqvist

(Hufvudstadsbladet 7/9 2021)

Finlands sak var vår

Jan-Erik Kjellberg och Bengt Jansson är två av de närmare 10 000 frivilliga svenskar som deltog på Finlands sida under vinter- och fortsättningskriget. Bengt Jansson, idag 98 år, var 22 år när han beslöt sig för att ställa upp som frivillig i det finska försvaret. Han deltog både i vinterkriget år 1939-1940 och i första delen av fortsättningskriget år 1941.

Jan-Erik Kjellberg, 92 år, var en av de yngsta svenska frivilliga. Vid en ålder av bara 18 år reste han till Finland för att delta i fortsättningskriget. Han deltog i striderna under år 1942 och 1943.

När krisen var ett faktum och vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen bröt ut deklarerade den svenska regeringen i december år 1939 att Sverige skulle förbli icke krigförande i konflikten. Det beslöts att Sverige inte skulle bidra med någon omfattande officiell hjälp på andra sidan gränsen.

Jag minns att vi hojtade högt: Kallio, Kallio, Kallio. Och så var det någon som sa, nu åker vi hem och packar ryggsäcken. Och det var vi alla överens om.

Bengt Jansson, deltog i vinter- och fortsättningskriget i Finland

Svenska frivilliga

Bengt Jansson som hade anknytning till fältjägarna i Östersund minns att han och hans kamrater var missnöjda med Sveriges beslut. De beslöt sig därför för att packa väskan och delta i vinterkriget som frivilliga.

– I november 1939 möttes de tre nordiska kungarna och finska president Kallio. Det var sånguppvaktning och tiotusentals människor var på plats. Jag minns att vi hojtade högt: Kallio, Kallio, Kallio. Gustav den femte kom ensam ut på balkongen och så kom tecknet - Sverige skulle inte ställa upp. Vi var några stycken kamrater som efteråt gick på café, som man gjorde på den tiden. Och så var det någon som sa, nu åker vi hem och packar ryggsäcken. Och det var vi alla överens om, säger Bengt.

I Sverige uppstod en folkrörelse för att hjälpa Finland. I vinterkriget 1940 deltog cirka 9 500 svenska frivilliga. Av dessa ingick 8 400 i Svenska Frivilligkåren.

Jag tyckte det var så orättvist. Finland hade bara Tyskland att välja på.

Jan-Erik Kjellberg, deltog i fortsättningskriget i Finland 

I Fortsättningskriget 1941-44 deltog 1700 frivilliga svenskar i den finska försvarsmakten.

Jan-Erik Kjellberg var en av de allra yngsta svenska frivilliga som deltog i det finska fortsättningskriget. För honom var det politiska läget en av orsakerna till att han beslöt sig för att ansluta sig som frivillig. Han hade också släkt i Finland, vilket påverkade beslutet att åka över gränsen för att hjälpa till.

– Det var hela det här med Frankrike och England som lovade Finland hjälp, men sen stod Finland helt utan plötsligt. Jag tyckte det var så orättvist. Finland hade bara Tyskland att välja på. Sen hade jag också släkt från Savolax, vilket förstås också bidrog till beslutet, säger Jan.

”Hemkomsten var värst”

Varken Jan-Erik eller Bengt som idag är över 90 år gamla ångrade beslutet att delta i striderna i Finland. Men minnena från kriget är än idag starka.

Jag har minnen från när jag kom hem till Sverige. De spottade efter mig på spårvagnen och kallade mig för nazistjävel. Det gjorde mest ont.

Jan-Erik Kjellberg, deltog i vinter- och fortsättningskriget i Finland

Bengt minns speciellt hur han och gruppen svenska frivilliga som gömde sig i en lönngång lyckades hjälpa en finsk soldat som hade förlorat sitt förband.

– Han hade kommit ifrån sitt förband eftersom han hade stukat sin fot på vägen. Jag övertalade honom att komma ner i gropen. Vi viskade, men ändå hörde ryssarna det, så då kom en handgranat flygande fem meter ifrån oss. Vi hade tur att den missade oss. De ryska styrkorna hade väldigt bra utrustning. De hade maskingevär som pepprade på hela tiden. Vi hade så eländiga vapen så det var inte klokt. Men den här finska pionjären, hans liv berodde på oss, det är jag stolt över.

Enligt Jan-Erik Kjellberg var det värsta inte att delta i kriget utan reaktionerna när han kom hem. Han och flera andra svenska frivilliga blev kallade nazister.

– Jag har minnen från när jag kom hem till Sverige. De spottade efter mig på spårvagnen och kallade mig för nazistjävel. Det gjorde mest ont. Det var så löjligt på sätt och vis, men det var jobbigt säger Jan-Erik Kjellberg.

Under vinterkriget miste 37 svenskar livet, 45 blev sårade och 140 svårt köldskadade. I Fortsättningskriget stupade 84 och 200 blev sårade.

Marika Pietilä ja Jorma Ikäheimo

Elin von Wright

Sisuradio. Publicerat tisdag 6 december 2016