Ernst Herman Gotthold Lorenz

Dagens intervjuoffer är adjunkt HERMANN LORENZ. GA-pluggis besökte honom en dag och fick hans livs historia. Adjunkten är tyskfödd och deltog som ung officer i andra världskriget på västfronten o. hans eget hem blev förstört vid ett bombanfall.

Adjunkt Lorenz är en ovanlig man ur många synpunkter. Han sköter hemmet ensam tillsammans med sina två barn, bägge studerar här i Visby. Vid sidan om lärarjobbet har adjunkten som hobby att sportfiska. Som gammal gymnastiklärare har han inget emot att lära gymnastik till Visbyungdom.
Men, säger han, jag har inte tid. Till adjunktens absoluta förtjänster hör att han lagar gott kaffe. GA-pluggis medarbetare kan intyga den saken.

Tysk gymnasist underkänd om han inte kunde simma
Höstterminen 1951 fick läroverket en ny lärare. Hans namn var Hermann Lorenz. Anställningen i Visby var den första lärarebefattningen i Sverige för adjunkt Lorenz. Han föddes i staden Maisel, (sic) en bit utanför Dresden. 1914, när Hermann var 8 år, flyttade familjen Lorenz till Dresden.
Hermanns dröm var att bli sjöofficer. Eftersom kejsardömet upphörde, blev det inget av med utbildningen. Han blev också som 14-åring antagen vid kadettskolan. Efter avlagd abiturentexamen i Dresden 1926, ägnade han sig åt kemi. Vidare pluggade han geografi, botanik och zoologi. Vid sidan av dessa studier avlade han sin gymnastikdirektörsexamen. Han hann också med att bli akademisk mästare i gymnastik. Hur orkade han med allt?!
 
Lärare i Dresden.

Efter avslutade studier kom han tillbaka till gymnasiet i Dresden men nu som lärare. Han undervisade i samma ämnen som nu i Visby, plus gymnastiken. Gymnastikundervisningen lade stor vikt vid simning. Kunde man inte simma blev man inte flyttad! I de högre klasserna upptogs gymnastiklektionerna uteslutande av fotboll och boxning. Adjunkt Lorenz sa leende:

– Ni har också sett resultatet av det.

Krigsutbrottet.

Vid krigsutbrottet inkallades Lorenz till signaltrupperna, utan man använde sig uteslutande av hästar. Han var mest vid västfronten. Han stannade vid ett kompani som inte var motoriserat. Dagsritter på sex-sju mil var inte ovanliga.

– Det var inte utan att det kändes i baken en smula men som tur var blev man van vid det också, säger adjunkt Lorenz och skrattar.
När Lorenz kom till Sverige var han utan alla personliga papper. Han hade inga betyg för sina avlagda examina, hans hem hade blivit utbombat!
 
Examensarbete förstördes.
– Jag hade alla mina personliga papper och värdesaker i ett kassaskåp som stod i källaren. Ingenting kunde jag hitta utom min fars gamla guldklocka och några gamla smycken. För övrigt var det de enda saker jag fått med mig. Bevisen på att jag avlagt några examina strök också med.
– Skolorna där jag gått hade även de bombats.
– De som inte upplevt vad ett krig innebär kan inte föreställa sig hur det är att leva utan några som helst identitetspapper. Jag har nu i många år underhandlat med mina lärare och professorer. Visserligen kan de intyga vem jag är och att jag avlagt examen men ingenting finns på papper.

 
Ringar smälte vid bombning.
Adjunkt Lorenz tog sedan fram en bok med fotografier från Dresden före och efter kriget. Vi fick där se hur en stad kan bli totalt förstörd till en grushög. Han visade också vad som plockats fram ur ruinerna. Klockan och smyckena hade delvis smält. Hans föräldrars vigselringar var en guldklimp.
Jag har analyserat dem och det visade sig vara rent guld. Kopparn i ringarna hade antagligen smält och runnit bort.
 
Så här dags under intervjun var kaffet urdrucket och bullarna uppätna.
Adjunkt Lorenz sa till sist:

– Var vänlig och skriv att jag är en obetydlig personlighet jag vill synas och märkas så litet som möjligt.
– Men, tillade han, kontakten med mina elever sätter jag stort värde på. Jag vill ta hem några stycken av er i taget för att få pratas vid litet utanför ”jobbet”. Intervju: Trollet o. Bosse  Foto: Björn  (Källa: 760)

Förre läroverksadjunkten Hermann Lorenz, Visby, har avlidit i en ålder av 68 år. Han var född i Meissen, Östtyskland, och kom 1947 till Sverige. Efter att ha varit bosatt i Kungsäter i Västergötland flyttade han 1952 till Visby och fick anställning vid läroverket. Närmast sörjande är sonen Frithjof, ingenjör, med makan Eva, Tumba, och dotterna Dagmar, tandsköterska, Tumba, barnbarn och en bror i Östtyskland. (Källa: 761)

Förre läroverksadjunkten Hermann Lorenz jordfästes på torsdagen (13/2 1975) i S:t Botvids kapell, Huddinge. Musikdirektör Hans Kyhle inledde sorgeakten med att på orgeln spela Sonatina ur Actus tragicus av J. S. Bach. Efter ps. 74:1-4 höll domkyrkosyssloman L. M. Holmbäck griftetal och förrättade jordfästningen. Begravningsmässan omramades av psalmerna 549:2 och 572:4. Musikdirektör Kyhle spelade till sist Kyrie av F. Couperin. I den vackra blomstergärden märktes kransar från Säveskolan. (Källa: 762)

Lorenz hemstad Dresden utsattes den 13–15 februari 1945 för förödande bombanfall utfört av amerikanskt och brittiskt bombflyg, britterna bombade på natten och amerikanerna på dagen. Staden hade inget större strategiskt värde och hade förklarats som öppen stad, men lades trots detta nästan i sin helhelt i ruiner. Staden bombades så mycket att eldstormar utbröt, samma fenomen som uppstår vid kärnvapenangrepp. Småbränder förenas till en enda gigantisk eld, det gör att syret i staden tar slut, syre från ytterkanterna av staden tillförs och luften sätts i rörelse, hastigheterna når orkanhastighet, en orkan av eld. Dresden hade 1939 647 000 invånare, vid tiden för angreppet var där många flyktingar som flytt österifrån, hur många är okänt. Bombningarna krävde mer än 100 000 döda. (Källa: 763)