|
Allan Gunnar Emanuel Nilsson |
|||||
|
|
||||
 |
|
||||
|
Dödskörning i Burgsviks samhälle. Motorcyklist genade skymd kurva — krock med lastbil. En ohygglig dödsolycka inträffade vid 3-tiden i går eftermiddag i Burgsviks samhälle, då en 27-årig reservfurir Allan Gunnar Emanuel Nilsson, bördig från Fröjel, fick sätta livet till sedan han med sin motorcykel kolliderat med en lastbil i en skymd kurva. Döden var ögonblicklig, då Nilsson krossade huvudet mot bilen, men den passagerare som satt bakpå kastade sig undan och erhöll mindre farliga blessyrer. Motorcykeln kom söderifrån genom samhället och olyckan inträffade i den kurva som vägen gör utanför trädgårdsmästare Stengårds fastighet. Sikten är här skymd av stora träd men trots detta har motorcykeln, enligt vad ögonvittnen uppge, framförts med c:a 60 km:s hastighet. På grund av denna hastighet har man tydligen måst gena kurvan och därvid kommit in på vägens högra halva, vilket blev orsaken till en ödesdiger kollision. På andra sidan kurvan kom nämligen en lastbil från bryggeriet i Hemse körande med låg hastighet. Då föraren varseblev motorcykeln försökte han kasta bilen över åt höger för att bereda plats åt motorcykeln på kurvans innersida men hann ej detta. Motorcykelns styrstång träffade vänstra bildörren och föraren kastades med sådan våldsam kraft mot bilen att huvudet krossades och Nilsson ljöt en ögonblicklig död. Passageraren, sergeant K. S. F. Karlsson från Visby, kastade sig åt sidan och fick endast en del skador i benen och ansiktet. Som ett bevis på kraften i kollisionen kan nämnas att lastflakets vänstra främre hörn slets bort. De båda åkande på motorcykeln
kastades vidare av farten flera meter från kollisionsplatsen och åkdonet
kastades ännu längre bort. Kurvan där olyckan hände, har länge ansetts utgöra en fara för trafiken och man hade i våras åtgärder under övervägande att räta vägen. Saken förföll emellertid, då en del markägare ansågo att omläggningsförslaget åstadkom för stort intrång på deras tomter, men den kommer säkerligen att återupptas inom den närmaste tiden. Den omkomne var född i Fröjel (sic) och var son till hemmansägaren Oskar Nilsson, Ansarve, och hans maka. Han var under många år värvad vid I 18 men fick för något år sedan civilanställning som vaktmästare i Stockholm. Närmast sörjande äro förutom föräldrarna också en syster. Nilsson fullgjorde nu sin beredskapstjänst vid Gotlands trupper. Passagerarens skador voro av relativt lindrig art och hans tillstånd inger icke några farhågor enligt vad som meddelas från sjukhuset i Hemse. Han har erhållit en skada i käken och yttre skador på benen. (Källa: 1003)
Att vår älskade ALLAN har lämnat oss i dag genom olyckshändelse, 27 år gammal, outsägligt sörjd och sakand av oss, släktingar, kamrater och många vänner, är vår smärt- samma plikt att härmed tillkännagiva. Ansarve i Fröjel den 3 okt. 1939. KAROLINA o. OSKAR NILSSON Svea G. sv. Ps. 380, v. 2. Meddelas
endast på detta sätt. Fröjels kyrka söndagen den 8 oktober kl. 12,30 e. m. De, som önska följa Allan Nilsson till graven inbjudas att samlas vid hemmet kl. 11 f. m.
En högtidlig militärbegravning ägde i går rum i Fröjel, då stoftet efter den i Burgsvik genom olyckshändelse den 3 dennes omkomne, i militärtjänsten varande reservfuriren Allan Nilsson, Ansarve i Fröjel, fördes till den sista vilan. Från Visby och till Visborgs slätt följdes likbilen av musikkåren och en paraderande trupp militär. Vid 12-tiden anlände likbilen jämte militär ur landsstormen till Allianshuset i Fröjel, där begravningsföljet samlats. Under prosten Gustaf Sjöbergs ledning hölls en kort andaktsstund, varvid ps. 580 sjöngs unisont, varefter färden ställdes till kyrkan. Kistan bars av sex av den avlidnes militärkamrater. Vid ingången till kyrkan bildade militären häck. Sedan fru Ester Löfgren sjungit: ”Han brister snart, min silvertråd”, följde ps. 531 v. 1 och 5, varefter prosten Sjöberg höll en dödsbetraktelse och jordfästningen följde. Sedan ps. 531 v. 6-7 sjungits unisont, utförde sångföreningen ”Stilla skuggor”. Vid utgången ur kyrkan paraderade militär hedersvakt, den rikt blomsterhöljda kistan fördes till graven och nedsänktes. Här frambar kapten Granfeldt å militärens vägnar i ett kärnfullt tal ett tack till Allan Nilsson, som nu ej finns mer, ty han har gått dit varifrån ingen återvänder. Så nedlades en krans med band från officerare, underofficerare o. kamrater från Burgsvik. Vidare nedlades kransar från övrigt militärbefäl, från närmast anhöriga samt från den avlidnes skolkamrater m. fl. Ovanligt många sockenbor voro närvarande vid den högtidliga begravningen. Så är Allan Nilsson ej mer. Hans mänskligt sett allt för tidiga bortgång har föränkt vännerna i sorg. Han efterlämnar ett ljust och glatt minne. (Källa: 1004) |
|||||
