Evert Leonard Johansson

Gasförgiftad under eldsläckning.

De gotländska deltagarna i den stora vintermanövern i Norrland ha nu återkommit till Gotland, infanteristerna kommo redan för en vecka sedan, artilleristerna anlände på söndagen. Sammanlagt, befäl och manskap, har det varit ett 80-tal man, som från gotländsk sida deltagit och prövat vinterkrigets mödor och besvär. Allt har gått bra om man undantager att en volontär från A 7 under sista natten i Jämtland vid olyckshändelse ådrog sig en skada, som ledde till döden.

Den omkomne volontären Evert Johansson bördig från Mjölby och anställd vid A. 7 sedan hösten 1936. Det batteri han tillhörde hade i avvaktan på transport natten till den 13 mars förlagts i tält i Lockne. Det uppstod då eld i det tält där Johansson just hade eldvakt. Enligt vad han yttrat till kamraterna efteråt hade någon kamrat i sömnen råkat sparka upp en filt på den brinnande värmeugnen — man använder en ny bränslebesparande värmeugn i tälten i stället för de gamla eldgallren — och i enlighet med order sökte Johansson släcka med vatten först och med eldsläckningsapparat sedan. Kamraterna i tältet störtade ut ur detta och Johansson fortsatte släckningen. Sedan allt var klart gick han icke och lade sig i tältet utan satte sig i en av bilarna. På morgonen klagade han för kamraterna över andnöd och fördes till läkare, som efter en första behandling sände honom vidare till Östersunds lasarett, där han kl. 9 f. m. ytterligare togs under behandling. Johansson fick kvarstanna på lasarettet och då kårchefen, överste Hamilton, för några dagar sedan besökte honom där, hade han varit både pigg och hoppfull. Emellertid blev tillståndet sämre och han avled häromdagen på lasarettet. Stoftet fördes genom kronans försorg direkt från Östersund till hemorten Mjölby. Den så sorgligt omkomne mannen hade gjort sig omtyckt på A 7, där han visat sig duglig, plikttrogen och intresserad.

Enligt order skulle vid eld i tälten i första hand användas vatten och ruskor samt i sista hand bilarnas eldsläckare. Johansson hade också handlat enligt order, men tydligen inandats en del av de gaser, som bildas, då eldsläckarnas vätska kommer i beröring med elden. I de s. k. klorvätesläckarna förekommer koltetraklorid, som kan alstra giftiga gaser och vid mycket hög temperatur t. o. m. den synnerligen giftiga fosgengasen.  Att koltetrakloriden icke luktar gott varken som vätska eller i gasform är ju bekant, men enligt uppgift skall gasen dock icke vara direkt farlig för människor. För den händelse värmespisen i tältet i detta fall varit mycket varm, kan en synnerligen intensiv gasutveckling möjligen ha ägt rum och medfört förgiftningen. Det hela måste betecknas som en ren olyckshändelse, men kan ge anledning till en undersökning av i vad mån de kemiska eldsläckarna innebära gasfara. De ha ju annars många förtjänster.

(Avskrift "M-L" Gotlands Allehanda 22/3 1938)