Nils Arne Karlsson - Engström

Dödsolycka i Blåhäll

23/8 1941) Konstapel fingrade på projektil, som exploderade. Vid förläggningen i Blåhäll inträffade i går en olyckshändelse, vid vilken konstapel Engström, A 7, dödades. Engström hade i strid mot gällande bestämmelser fingrat på en del av en icke briserad projektil, vilket hade till följd att densamma briserade. En värnpliktig i närheten blev lindrigt skadad. Konstapel Nils Arne Engström var född år 1920 och hade varit i tjänst vid kåren sedan november 1937. Hans föräldrar voro bosatta i Stockholm. (Källa: 1800)

Här följer två berättelser från boken ”Blåhällslägret 1902-1982” sid. 126.

Berättelse 1 av Erik Alin:

”En annan olycka med dödlig utgång inträfade sommaren 1941, då min dagskonstapel Arne Engström dog. Jag satt på expeditionen då en av städarna kom in och talade om att Engström setat och försökt att med en hovtång få ur tändröret på en tysk spränggranat till 10,5 cm haubits. Städaren hade sagt åt honom att låta bli och var på väg ut ur förrådet när det small. Han kände att det gjorde ont i vänstra låret. Han såg att Engström fått så svåra skador att han omedelbart hade avlidit. Vi kontrollerade om städaren fått några allvarligare skador, det enda synliga var ett ful avtryck av en hovtång på låret. Jag kallade på sjukvårdaren John Olofsson, ringde till militärpolisen och A 7 sjukavdelning och anmälde händelsen. Jag och Olofsson begav oss till förrådet där Olofsson konstaterade att Engström avlidit. Vi avvaktade polisens ankomst. Efter deras undersökning och i väntan på ambulansen tog Olofsson och jag hand om den avlidne. Vi fick rulla in honom i ett filtöverdrag. Hela magen och nedre delen av bröstkorgen var ett enda stort sår, låren var spräckta ned till knäna. När vi sedan skulle lyfta honom ur förrådet, kändes det som man bar en säck med grovt grus, så hade benstommen smulats sönder.” ”Den förolyckades tumme hittades dagen efter fastnad i taket.”

Andra berättelsen av Allan Persson volontär 1940-1941, kamrat till Arne:

”För att fördriva tiden på söndagarna strövade därför volontärer omkring på fältet och samlade blindgångare. ”Rörmokarna” hade lämplig utrustning för desarmering av granaterna varför det blev en spännande men farlig hobby. Detonatorer och trotylladdningar utgjorde sedan lämpligt sprängmedel för storsmällarna i ”klippiga bergen”. Denna farliga hobby tog emellertid tvärt slut genom en tragisk olycka. Konstapel Arne Engström sprängdes till döds under desarmering av en granat. Vi sörjde en fin kamrat och rörde efter detta inte blindgångare i onödan.”