Nils Olof Åberg

DRÅP på Högklint förövat av Visbybo. Dödligt slag mot A7-volontär - Supkväll som slutade med tragedi

(7/6 1943) Ett dråp förövades på lördagskvällen på Högklint. En volontär från A7 Nils Olof Åberg, född 1921 och hemmahörande i Växjötrakten, tilldelades ett slag mot halsen, varvid han föll mot taggtråden i ett närliggande stängsel. Han rosslade några ögonblick, varefter han föll samman. I bil fördes han till lasarettet, men där kunde endast konstateras att döden inträffat. Dråparen är en 29-årig visbyarbetare, som f. n. sitter anhållen hos krigspolisen.

Ett sällskap civila, fem personer, kom vid 23-tiden ut till Högklint i bil. Alla fem voro tämligen berusade. Då bilen stannade skulle ett sällskap på fem volontärer försöka få den under returresan till staden, och Åberg skyndade fram för att underhandla med chauffören. Han frågade om bilen var ledig och fick svaret att lugna sig tills det andra sällskapet kommit ur.

En kamrat till Åberg, som var illamående, stod en bit borta, och Åberg ropade något skämtsamt till honom och gick därefter bort och klappade honom på axeln. En av de civila uppfattade detta som ett mot honom riktat skällsord och följde efter. Då han kommit i kapp dem- endast ett par meter - slog han först till den illamående volontären och sedan Åberg. Volontären, som heter Andersson, har uppgett vid vittnesförhör i dag att slaget mot honom inte var hårt. Omedelbart efter detta slag hade den civile som sagt även slagit till Åberg, med följd att denne föll baklänges.

En del vittnen uppge att slaget skulle ha träffat på halsen, vilket styrkes av att Åberg i fallet förde handen mot strupen. Andra anse att slaget skulle ha träffat på hakan. Efter slaget blev Åberg liggande, och vittnen uppge att gärningsmannen skulle ha yttrat: Han simulerar bara, han vågar inte resa sig upp. Själv uppger den anhållne att han inte sett att Åberg fallit omkull. Han skulle ha gått ett varv runt bilen och då han kom tillbaka hade Åberg legat på marken, uppger han. Alltså, menar den anhållne, skulle någon av kamraterna ha fortsatt misshandeln.

Om slaget eller fallet orsakat döden kan man inte f. n. uttala sig om innan den rättsmedicinska undersökningen verkställts. Åberg föll med nacken över den understa tråden i taggtrådsstängslet och det är inte helt uteslutet att fallet mot denna kan ha bringat en kota i nacken ur sitt läge.

Åberg fördes sedan i bilen till lasarettet i Visby. En av hans medföljande kamrater företog under hela resan till staden konstgjord andning på honom, men utan resultat. När man kom fram till lasarettet, kunde läkare endast konstatera att livet flytt.

Sällskapet, som kommit från staden, hade under tiden försvunnit. Och när sedan polisen sökte efter dråparen, lyckades det den först att vid 3-tiden på söndagsmorgonen få tag i honom i hans hem. Han är gift och har barn.

Dråparen visste ingenting om att Åberg avlidit, däremot visste han att han slagit till honom. Han påstår emellertid att det var flera personer som slagit Åberg. Krigspolisen, som har hand om utredningen, anhåller därför att åsyna vittnen till händelsen ge sig tillkänna. Krigspolisens telefonnummer är 2055.

Under kvällen hade dråparen jämte ett par kumpaner varit på födelsedagsfest, och på tre personer hade hade man druckit ut en liter brännvin, varefter man fortsatt till Stadshotellet och bättrat på ruset. Senare hade man kommit på idén att bege sig ut till Högklint. Även i staden hade sällskapet uppträtt synnerligen olämpligt. Sålunda hade de sökt få tag i en bil på Donnersplats. De hade funnit en, som emellertid var upptagen, vilket emellertid inte generade kumpanerna. Medan chauffören lade på ett brev på postlådan sökte de med våld fösa ut passagerarna ur bilen för att taga den för egen räkning. Detta lyckades emellertid inte. Så småningom fingo de tag i en annan bil och kunde ta sig ut till Högklint.

Här utspelades sedan den fruktansvärda tragedien. Dråparen förnekar inte att han slagit till volontären, men han påstår att det varit flera än han som slagit. Detta kan emellertid vare sig hans kamrater eller volontären påminna sig om. Det är för att få klarhet i detta, som krigspolisen efterlyser åsyna vittne.

Dråparen, en grovarbetare från Visby, sitter f. n. anhållen hos krigspolisen. När han anhölls tog han det ej så hårt, eftersom han förmenar, att det ej var han som slog det dödande slaget. I dag är han emellertid helt nedbruten av det inträffade.

Den fruktansvärda händelsen utspelades utanför festplatsen och därinne visste man inte mycket om vad som inträffat. En och annan visste endast att en man svimmat efter ett slag, men att han avlidit var ej känt. Hade man vetat det, så hade festligheterna givetvis avbrutits förklara arrangörerna." (Källa: 1799)

-------------------------

Dråparen Karl Edvin Helmer Pettersson f. 9/10 1914 i Träkumla Gotlands län d. 3/5 1949 i Visby.