Frank Gunnar Erik Kronlund

Kamratföreningens medlem i Stockholmskretsen, Frank Kronlund, avled den 28 mars. Han blev 84 år. Frank kom till I 18 som 17-årig volontär 1938, och var kurskamrat med bl.a Curt Sjölin, Gillis Stenberg och Gunnar Johansson. Han var fast anställd vid I 18 fram till 1945, varefter han blev fanjunkare i reserven. Hans huvuduppgift från 1942 till krigsslutet var att utbilda telegrafister, årligen ett 20-tal, och redan då höll man till i kasern Gute, som då hette kasern III. En av hans elever var Thore Berg, en av Vädurens medarbetare. Frank hade då placering som signalunderofficer vid beredskapsbataljonen. 1944-45 års elever genomförde kamratträffar efter 40, 45 och 50 år, där Frank deltog till allas uppskattning. Många somrar under senare år besökte Frank Kronlund Gotland och P 18, och varje gång försökte han besöka museet på Visborgsslätt där han kunde ses vandra omkring i djupa tankar. Frank var själv en av Vädurens flitigare medarbetare och hade flera artiklar om sambandstjänsten och dess miljö från sin tid på regementet. Han kallade sin tid i armen som "en fin fostran i speciell miljö". I slutet av år 2002 drabbades han av blodpropp i ena lungan som kom att göra honom beroende av ständig syrgastillförsel, och därmed försämrad rörlighet. Det hindrade dock inte hans brevväxling med Väduren, i slutet av 2003 spekulerar han kring namnet Blåhäll och berättar om purpurknipprot vid Kneippbynstrappan och om fält av det silverglänsande gräset grusstarr vid Lörje udd. Frank kunde sin flora. Hösten 2004 tvingades han, på grund av sin sjukdom, att lämna hemmet i Habo för att flytta till ett särskilt boende. Den nya adressen hade inte nått Vädurens register inför årets julnummer, varför han i slutet av januari i år hörde av sig för att efterhöra varför han inte fått sin tidning. Det blev hans sista brev till redaktionen. En omtyckt instruktör och människa, och en kamrat som hade sitt hjärta kvar på "gamla I 18" och Gotland, hade för alltid lämnat oss. (Väduren)