Lars Emil Eugéne Levedahl

Små sår… Å militärsjukhuset på Visborgs slätt afled i lördags eftermiddag landtbrukaren Emil Levedahl från Röstäde i Ekeby. Dödsorsaken var blodförgiftning i följd af ett sår å ena handen. Levedahl, som vid sin död var när 38 år gammal, deltog i den nu pågående landstormsbefälskursen. Med honom har en varm försvarsvän gått ur tiden. Särskildt ägnade han sin håg och sina krafter åt den frivilliga skytterörelsen, och han torde utan gensägelse kunna nämnas såsom en af Gotlands bästa skyttar. Han var en driftig jordbrukare och efterlämnar minnet af en flärdfri och vänsäll person. Änkeman sedan ett par år sörjes han närmas af åldrig fader och trenne små barn.  (Källa: 16)

Den fallne landstormsmannens sista färd. Landtbrukare Emil Levedahls, den så oförmodadt hädangångne skyttevännens, jordfästning förrättas i Ekeby kyrka nästa söndag kl. ½ 10 f. m. I anledning däraf uppmanar Gotlands skytteförbunds verkställande utskott skyttarna på ön att i så stor utsträckning, som möjligt nämda dag samlas för att följa den aflidne kamraten till hans sista färd.

Då den aflidnes stoft tidigt om söndag förmiddag föres från militärsjukhuset på Visborgs slätt, kommer samtliga kamrater vid den här förlagda landstormsbefälskursen att paradera jämte regementets musikkår. Då kistan därefter på släde skall forslas (förbi staden) till Ekeby, medfölja ditut, förutom regementsmusiken och skyttekamrater (med Gotlands skytteförbunds fana), landstormsbefälskursens chef, kapten Carl Schoug, samt sex landstormsmän, de senare för att bära sin aflidne kamrat till grafven. (Källa: 17)

Mästerskyttens sista färd. Landtbrukare Emil Levedahls jordfästning äger rum i Ekeby kyrka nästa söndag kl. half 2 på dagen och icke, såsom ursprungligen varit ämnadt, kl. half 10 f. m.

De gotländska skyttar, såsom önska visa den aflidne kamraten den sista hederstjänsten, uppmanas därför att möta vid Ekeby kyrka kl. 1 e. m. sagda dag. (Källa: 18)

Storslagen militärbegrafning. Emil Levedahls jordafärd.

En begrafningsakt, hvars make i fråga om anslående former och stämningsfull prägel väl aldrig förut förekommit å Gotlands landsbygd, ägde under gårdagen rum i Ekeby, då stoftet af den fallne landstormsmannen, den varme patrioten och den hängifne skyttevännen Emil Levedahl från Röstäde i Ekeby vigdes till den sista hvilan å hembygdens kyrkogård under storartade militära hedersbetygelser.

Vid 11-tiden på dagen anlände församlingens likvagn till garnisonssjukhuset å Visborgs slätt för att afhämta kistan. Denna utbars omedelbart därpå af sex deltagare i den pågående landstormsbefälskursen, under det att de öfriga kamraterna under befäl af kursens ledare, kapten Schoug, bildade häck mellan sjukhuset och likvagnen och regementets musikkår, som fattat posto framför likvagnen, blåste Chopins sorgemarsch. Vemodstunga och stämningsmättade dallrade tonerna ut öfver den stilla nejden, då liktåget satte sig i rörelse och i sakta skridt tog vägen öfver kasärngården ut till allmänna landsvägen, hvarifrån färden sedan stäldes förbi staden ut till sorgehuset i Ekeby. Vid soldathemmet utgick hederskompaniet ur processionen, och endast några närmare bekanta till den aflidne samt kapten Schoug, musikkåren och likbärarne följde i slädar liket ut till Ekeby. På enstaka ställen å vägen dit hade utströtts granris, och öfverallt i bygderna, där liktåget passerade, vajade flaggorna från half stång och utvecklade för en lätt bris de blågula färgerna till en sista vördnadsfull hälsning åt den hänsofne fosterlandsvännens minne.

En stunds uppehåll vid sorgehuset, där representanter för Gotlands skytteförbund med dess florbehängda fana vajande för vinden samt den aflidnes åldrige fader och öfriga anhöriga jämte ett stort antal sockenbor formade sig till ett ståtligt begrafningsfölje, färdades processionen med musikkåren i spetsen vidare till kyrkan. Här bildade ett antal skyttar från Ekeby, Barlingbo, Endre och Fole skyttegillen häck, hvarjämte en talrik människoskara där församlat sig för att åse begrafningsståten.

Sedan den kranshöljda kistan inburits i det lilla templet och placerats å katafalken i koret, som upplystes af en massa tindrande ljus i där dekorativt uppstälda, späda granar, intonerade musikkåren ps. 452: 1 (Jag går mot döden, hvar jag går). En djup, högtidlig allvarsstämning härskade i det folkuppfylda templet, när så kontraktsprosten Aug. Sundblad efter musikens slut trädde fram till båren. Utgående från Jesu ord till Petrus ”Hvad jag nu gör, vet du icke, men framdeles skall du veta det”, höll officianten en gripande dödsbetraktelse. Denna fråga, sade han, trängde sig på alla, då de nu stode inför stoftet af den så hastigt bortgångne, lifskraftige unge man, kring hvars bår de samlats.. I hans bortgång såg man en Herrens gärning, ofattlig för människosinnet. Med sitt klara förstånd, sitt varma hjärta, som klappade för allt stort och ädelt, kunde han, mänskligt sedt, ännu länge ha varit till gagn för fosterlandet. Med tanke på de faror, som hota gamla Sverige både utifrån och inifrån, hade fosterlandet ej råd att mista en man som den nu döde. Under nuvarande förhållanden vore det därför svårt att förstå herrens mening med detta dödsfall, men i ljuset af Jesu namn skulle vi söka förklaringen till Guds beslut att hädankalla en kärleksfull fader, en sann fosterlandsvän och en varmhjärtad medborgare. Nu då han emellertid utbytt vapenrocken mot dödens kalla svepning, hade vi intet annat att göra än att foga oss för Herrens vilja. Efter att ha uttalat några tröstens ord till den aflidnes anhöriga lät officianten de tre skoflarna mull falla öfver kistan och förrättade så jordfästningen enligt ritualet, hvarpå följde ”Fader vår” och välsignelsen. Den högtidliga akten afslutades med att musiken blåste ps. 452: 2.

Sedan kistan härefter utburits och öfverlämnats åt griftens fridfulla gömma, hvarefter musiken åter blåste en sorgmarsch, framträdde den aflidnes fader till den öppna grafven och uttalade, med sorgfyld stämma ett sista tack till den afhållne sonen för allt hvad han under sin korta lifstid velat och uträttat samt tillönskade hans ande en salig uppståndelse.

Härefter blåste musiken ”Kyrie eleison”, hvarpå kapten Schoug med några varmhjärtade ord tolkade landstormsbefälskursens känslor af saknad för den bortgångne. Å Gotlands skytteförbunds vägnar uttalade vidare verkställande utskottets ordförande ett tack och sista farväl till den hädangångne skyttekamraten, hvarpå förbundsfanan trenne gånger sänktes till afskedshälsning öfver griften. Och så dånade med kort mellanrum tvänne ekande gevärssalfvor från de paraderande skytteleden som en sista hälsning till den jordade kamratens minne.

Musiken blåste därefter ”Integer vitæ”, och till sist framsade folkskollärare J. A. Gahnström i Barlingbo följande stämningsfulla dikt, som författats å sjukbädden af t. f. kyrkoherden A n t o n  L e v e d a l i Linköpings stift, till en hälsning vid den aflidnes bår:

En rik skörd af kransar hade nedlagts å båren, tolkande vänners, kamraters och förmäns känslor af aktning och sorg efter den aflidne. Bland kransarna märktes särskildt följande, samtliga med band i de svenska färgerna: En sista hälsning från officerarne och underofficerarne vid landstormsbefälskursen (Ditt minne skall lefva): från landstormsbefälskursen (Tack och farväl, kamrat): En sista hälsning från bondetågs- skyttekamraterna i Barlingbo (Du var fosterlandsvän och svensk): från Ekeby skyttegille (Med tacksamhet för nitiskt arbete): från biblioteksstyrelsen (Ädelt var ditt lif, ljuft är ditt minne, stor är saknaden: från Fole skyttegille. (Källa: 19)

Vår älskade son och fader

Lars Emil Eugen Levedahl

afled efter endast några dagars svår

sjukdom lördagen den 6 febr., 38 år

gammal, efterlämnade åldrig fader,

tre små barn jämte öfriga nära

anhöriga i djup sorg.

Röstäde, Ekeby den 8 febr. 1915.

Albrekt Levedahl.

Sven.   Ruth.   Bertil.

Underliga äro Herrens vägar.

Sv. Ps. 470: 6.

(Källa: 16)

Gotländska skyttar

uppmanas härmed att söndagen

den 14 februari kl. ½ 10 f. m.

möta vid Ekeby kyrka för att

följa aflidne skyttekamraten

EMIL LEVEDAHL´S stoft till

grafven.

SKYTTEFÖRBUNDETS VERK-

STÄLLANDE UTSKOTT.

(Källa: 20)

För alla de bevis på hjärte

varm medkänsla i vår djupa sorg

vid vår oförgätlige Emil Leve-

dahls bår, hvilka vi fått röna

från den hädangångnes militära

öfverordnade och kamrater, från

många civila föreningar, liksom

från så många vidt skilda vän-

ner och släktingar – för den

rika blomstergärden vid grafven,

för de stora hedersbevisningar

na vid den högtidliga jordfäst-

ningen, där så skön fosterländsk

stämning rådde – för allt och

till alla: vårt djupt kända, vörd-

samma och hjärtliga tack.

  Ekeby den 15 febr. 1915.

     ALBREKT LEVEDAHL.

BARNEN.

RUTH och DAVID WESTBERG.

(Källa: 21)

Kyrkoherden Anton  Levedals dikt

Ljust och fagert står ditt minne

djupast i mitt hjärta inne

liksom morgonsolens glans.

Vackra drömmar väl du drömde

hopp och tro du innerst gömde

under sinnets yttre sans.

Klara, öppna liksom dagen

kära tankens tukt och ans.

Så i sol och sommardagar

uti äng och gröna hagar

sist en hjärtevän du fick:

stilla växte hemmets lycka,

älskad hand din härd fick smycka

några korta ögonblick.

Späda telningar dig föddes,

glädjens blomster rikligt ströddes

där din ljusa väg du gick.

Men i sorgens djupa smärta

fostrades ditt varma hjärta,

då vid vänners graf du står —

hon till sist hvilan bäddad,

tårekalken smärtebräddad,

Lifvet bröts i ungdomsvår. —

Mörk blef kvällen, tungsam stigen,

sorgen grep dig bitterligen

där i nöd du ensam går.

Nu för dig ock dagen randats,

sorgekalken mer ej blandats,

ty du fick ett annat bud.

Dödens ängel tyst i kvällen

sväfvar ner från himlapellen,

sänd af din och hennes Gud.

Vekt han rörde vid din panna

och du fick i loppet stanna,

mer ej höra jordiskt ljud.

Broder, där jag går i sorgen,

ser jag hän mot Fadersborgen,

där du funnit evig ro.

Du har lyckligt öfvervunnit:

vi ha blott ett stycke hunnit,

men vi vandra dock i tro,

och ditt ljusa minne fagra minne

göms i hjärtekammarn inne,

den, där hoppets änglar bo.