Föregående sida

Stig Anders Hjalmar Jeppsson

f. 24/3 1914 i Lidingö Stockholms län d. 13/4 1980 i Katrineholm Södermanlands län

---------------------------------

Gift 20/2 1943 med Gulli Irene Alice Skoog f. 27/10 1919 i Fleringe Gotlands län d. 1/1 2016 i Katrineholmsbygden Södermanlands län

Barn:

Barbro Maria f. 2/2 1946 i Karlstad Värmlands län

Stig Peter Torgny f. 10/8 1957 i Stora Malm Södermanlands län

 
Vid Västernorrlands regemente 14/6 1934, vid Gotlands infanteriregemente 5/9 1935, officersaspirant vid Livgrenadjärregementet 8/10 1937, korpral 1/8 1938, furir 31/8 1938, vid Gotlands infanteriregemente 8/8 1938, vid 3. Depåkompaniet 2/9 1939 - 26/9 1939, fänrik 31/12 1939, vid 9. Skyttekompaniet 5/12 1939 - 31/7 1941, löjtnant 13/11 1942, vid Luftbevakningskompaniet 1/8 1941 - 9/2 1944, vid 107. Depåkompaniet 10/2 1944 - 10/3 1944, vid 19. Skyttekompaniet 11/3 1944 - 30/6 1944, vid Luftbevakningskompaniet 1/7 1944 - 26/6 1945, vid Militärbefälhavarens stab 27/6 1945 - 31/8 1945, (sambandsofficer vid interneringslägret Lager Lingen i Havdhem 4/6 - 27/8 1945, kapten 1/1 1950
   

Beredskapshistorier

Hösten 1940 var det ganska lugnt militärt sett. På vårt kompani på Storsudret låg endast en mindre styrka inkallad  Jag – en reservfänrik – var chef för den lilla styrkan, som en dag utökades med ett antal ”samvetsömma” som de vapenfria vpl. kallades på den tiden. De förlades i missionshuset och var underställda kompaniet endast betr. Förläggning och utspisning. Det innebar bl. a. att  de måste anpassa sig till de militära tiderna för revelj, tapto och tystnad.

En kväll. När jag den vanliga visitationsrundan vid 22-tiden, upptäckte jag att det lyste i missionshuset. Ung och nitisk ilade jag dit för att säga till om släckning.

Som jag öppnar dörren till ”stora salen” släcks ljuset. Men jag ser, att det lyser genom dörrspringan till ”lilla salen”. Jag famlar mig fram mellan sängarna, snubblar på den lilla trappan upp till podiet och slår huvudet i altarrunden.

Under bråkdelen av en sekund blir hela missionshuset upplyst som vid ett blixtnedslag och jag känner en fruktansvärd smärta i munnen. Jag hade slagit av två framtänder i överkäken. Förmodligen sade jag något som ej var lämpligt i ett missionshus.

Helt omtumlad av smärta vacklade jag hem till förläggningen. Efter en sömnlös smärtornas natt får jag på morgonen transport till närmaste krigssjukhus. Först måste jag emellertid inhandla ett paket cigarretter i dåvarande Wessmans affär. Där står några ”samvetsömma” . Inom parentes sagt var den en samling ganska sympatiska ungdomar.

Det var inte lika lätt på den tiden att bli vapenfri som nu.

En av dem kommer fram till mig och säger:
- Jo, fänriken, jag har något som är fänrikens. Jag hitta dom på altaret i morse.

Han halar fram ett kuvert. Jag öppnar det. Det innehåller mina två avslagna framtänder…
- Tack säger jag så gott jag kan för min fläskläpp och åker vidare till Hemse.

Tandläkaren där var givetvis tacksam för tänderna som ju var bra att ha när jacketkronorna skulle tillverkas.
Men – det tog 20 år innan en tandläkare lyckades få dessa tänder att sitta fast.
Vad sa jag i missionshuset? Stig Jeppson.
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"