Johan Ahlbom

Antogs 28/2 1721 till strandridare. Han bodde i strandridaregården på Kylley, som ännu finnes bevarad. Under åren 1735-38 var han dock förflyttad till Västergarn.

Efter avslutad skolgång reste Ahlbom till Stockholm där han arbetade några år hos överdirektören Ehrenprus. Tog sedan värvning hos Västgöta kavalleriregemente och deltog bl. a. i slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710 Enligt en gammal sägen på Gotland så skulle det ha varit Ahlbom som hade varit den så kallade "Stenbocks kurir", som hade efter en otrolig ryttarbragd överlämnat segerbudskapet till änke-drottningen Hedvig Elenora och den svenska regeringen. Som belöning hade han fått hela tio dukater. Men sorgligt nog så talar sägnen inte sanning. Den verkliga   "Stenbocks kurir" var en fänrik vid namn Henrik Hammarberg, sedermera president vid svea hovrätt. Hans belöning var också mycket större, en guldmedalj och femtio dukater. Ahlbom blev sedermera kvartermästare och följde sin fältmarskalk i kriget mot både danskar och tyskar. Han deltog i det våldsamma slaget vid Gadebusch och var även med vid Tönningen. Vid Tönningen hade Ahlbom varit ute med ett mindre parti soldater för att försöka skaffa proviant. De hade överraskats av danska soldater och en våldsam fäktning hade utbrutit. De svenska soldaterna hade försökt att försvara sig så gott de kunnat men sedan deras ledare Ahlbom hade blivit svårt sårad i huvudet hade de snart varit tvungna att uppge striden. De hade tagits tillfånga och förts till det danska lägret. Ahlbom hade i sju långa år fått sitta som fånge i Schleswig - Hollstein. När Ahlbom äntligen hade blivit frigiven och återvänt till Sverige fanns det ingen ledig tjänst för honom kvar i den svenska armen. Han begärde en kaptensbefattning men då någon sådan ej fanns till honom hade han begärt en likvärdig tjänst, vad och var fick de styrande själva bestämma. Han fick vänta läng men till slut fick han i alla fall sin kaptensgrad. Men den graden kunde han ju inte leva på och något jobb fick han inte. Slutligen blev han erbjuden en strandridarebefattning på norra Gotland. Visserligen svarade denna befattningen inte mot hans militära rang men Ahlbom insåg snart att han kunde tjäna mycket mera på den befattningen än han någonsin kunde på en kaptenstjänst. Ahlbom visade sig vara en mycket företagsam man. Som strandridare vid Kyllaj i Hellvi socken, hade han sin bostad där. Han inhandlade snart ett kalkberg i närheten som han omedelbart började bearbeta. Han lyckades avyttra avsevärda mängder av kalk och kalksten. Han blev inom kort en mycket mäktig kalkpatron. Han ägde förutom det förstnämnda kalkberget sedermera även kalkbrotten vid bl. a. Lörjeholm, Valla, Lergrav, Graut­holmarna och vid Pavalds. Med åren byggde han sig även en ny manbyggnad med många och stora rum. Men han kände sig ensam och började mer och mer tänka på att han borde gifta sig och skaffa arvingar till sitt stora blivande kalkimperium. Hans blickar föll på den blott femtonåriga Elisabeth Malmsten. År 1724 firades bröllopet med stor pompa och ståt hemma på brudens fädernegård, Malms. Enligt en gammal sägen så skulle den unga bruden på bröllopsnatten ha rymt från sin man som låg och sov, hem till sina föräldrar. Men när den store karolinen vaknade och fick se att hans hustru ej fanns i den äkta sängen satte han sig på sin häst och red till Malrns. Med den unga frun på sadelknappen återvände han senare på dagen till strandridaregården. Hon skulle sedan alltid ha varit en god hustru.