Peter Heliodor Beijerlieb

I början av 1864 inlämnade Beijerlieb en anhållan om att få delta som frivillig i det pågående kriget mellan Danmark och Preussen. I slutet av april fick han bifall och den 30 april reste han till Danmark. Den 6 maj inskrevs han som sekundlöjtnant vid 10:e  infanteriregementet. Regementet förlades vid Sönderborg på ön Als med uppgift att förhindra fiendens övergång till öarna. Preussarna kunde likväl den 29 juni på morgonen med båtar och pontoner övergå Alssundet norr om Sönderborg och upprätta ett brohuvud på den västra stranden. Efter 8 timmars oavbruten strid, varvid Beijerliebs regemente var inblandad, måste danskarna med enorma förluster dra sig tillbaka till Fyn. Beijerliebs kompani hade under hela striden varit utsatt för ständig fientlig beskjutning. De hade tvingats överge sina skyttegravar på stranden och hela tiden under beskjutning retirera. Vid Kjaer by hade kompaniet hamnat i en fälla där de blev beskjutna från tre håll. Beijerlieb hade med sin trupp om 30 man gått i ställning i ett skogsbryn men då han insåg att läget var ohålbart beordrade han plutonen att med påsatta bajonetter gå till motanfall. Genom detta så fick resten av kompaniet lite andrum. Men samtidigt hade plutonen mist alla förbindelser med resten av kompaniet. Man anslöt sig, nu endast 16 man, till 3 regementet vilket man därefter stred tillsammans med under återstoden av försvarsstriderna. Efter att ett flertal av kompaniofficerarna satts ur spel övertog Beijerlieb befälet och kunde föra spillrorna tillbaka till öns östra sida varifrån de överfördes till Fyn. Beijerlieb begärde och fick avsked ur den danska armén i augusti 1864 och återvände till sitt svenska förband där han 1870 befordrades till löjtnant. För sin tapperhet på ön Als erhöll han den 6 oktober 1864 utmärkelsen Riddare av Dannebrogsordens 3dje klass.

På grund av sjukdom tvangs Beijerlieb lämna Sverige för att kurera sig i Aachen. Där befann han sig då Fransk-tyska kriget bröt ut 1870. Utan att få Kungl. Majts. tillstånd att få tjänstgöra i utländska förband inskrev han sig som frivillig i den franska armén. Den 1 september  anlände han till Tours tillsammans med en sergeant Elgström. Där fick de genomgå en soldatskola varefter de inplacerades den i 5:e bataljonen av régiment étranger (Främlingslegionen). Bataljonen bestod utav 1.350 man med frivilliga från bl a Belgien, Polen, Schweiz, Sverige m fl. På grund av att han inte kunde uppvisa några offentliga papper på att han var svensk officer fick han tjänstgöra som underofficer. Den 1 oktober transporterades bataljonen med järnväg till lägret vid Bourges. Den 11 oktober hamnade bataljonen i en hård strid med ett bayerskt förband. Bataljonens chef dödades under den 8 timmars bittra kampen man mot man, från hus till hus. I slutet av dagen hade man förlorat 600 man döda och sårade och 250 man hade hamnat i fångenskap. Den 19 oktober sammanfördes den hårt åtgångna 5:e bataljonen med två andra bataljoner som förflyttats från Algeriet. De tre bataljonerna kom därefter att ingå i den s k Loirearmén som stod under befäl av general d’Aurelle de Paladine och som främsta uppgift hade att återta Orleans’.

Beijerliebs gravsten på Melrose Cemetery. Brockton Plymouth County Massachusetts

Dödsfall.

I staden Brockton i nordamerikanska staten Massachusetts afled 24 sistl. Juli f. d. Löjtnanten vid Norra skåningarne Helidor Beijerlieb, 60 år gammal. Löjtnant B., som var född härstädes 1842 och son till bagaren A. P. Beijerlieb och hans maka född Ruthberg, blef efter genomgången kurs vid Karlberg underlöjtnant 1863 vid Norra Skånska infanteriregementet. Han deltog jämte flere andra gotländingar i dansk-tyska kriget 1863-1864 och dekorerades med dannebrogskorset. Sedan deltog han äfven i fransk-tyska kriget 1870-1871. Han vistades när kriget utbröt, utrikes. Han ingick då i fransk krigstjänst, erhöll afsked från sin officersbeställning i svenska armén och deltog i det energiska försvaret, tills han efter flera dagars blodiga strider vid Orléans blef tillfångatagen och förd till München. Tack vare den omständigheten att kommendantens maka var svenska, bereddes honom väsentlig lindring i fångenskapen, och efter en tid utväxlades han samt följde vid freden de till Algier aftågande trupperna. Då han sedermera återkom till fosterlandet fattade han beslutet att bosätta sig i Norra Amerika, erhöll där plats på ett större handelskontor och dref sedan flera år tillbaka egna affärer.

Han hade dock icke helt och hållet öfvergifvit krigaryrket, utan var äfven anstäld som kapten vid Massachusetts milisregemente. Gift 1883 men änkling sedan 10 år tillbaka, sörjes löjtnant B. närmast af två minderåriga barn, en son och en dotter, samt af en här bosatt syster, änkefru Laura Sillén. Löjtnant B. var rättfram och sympatisk till sitt väsende och förvärfvade öfverallt dit han kom många vänner.(Källa: 706)