Axel Arvid Leatz

År 1863 erhöll Leatz tillstånd av den svenska regeringen för att få inträda i den amerikanska unionsarmén. Han anlände den 10 april till New York. Det dröjde emellertid fram till den 8 december innan han i Washington kunde inmönstra som sekondlöjtnant vid 5th New York Volunteer Infantery (Zouaves) kompani D.

Regementet under befäl av överste Winslow var då Leatz anlände inbegripen i försvarsstrider vid staden Wahington. Regementet tjänstgjorde där fram till den 31 maj 1864. Den 21 mars 1864 befordrades Leatz till premiärlöjtnant med placering i regementets kompani B. Regementet deltog därefter i slaget om Cold Harbor och Bethede Church i staten Virginia den 1 till 2 juni. Den 2 juni sårades Leatz svårt i ena axeln som krossades. Han fick ligga hela natten på slagfältet utan vård innan han hittades av fiendesoldater som tog honom tillfånga. Leatz fick därefter tillbringa tre hårda månader i ett ohyggligt sydstatsfängelse i Libby Prison i närheten av Richmond. Han utväxlades den 22 augusti och kunde uppsöka ett nordstatssjukhus i Annapolis där han fick bättre vård för sina skador. 

Axel Arvid Leatz. I januari 1865 placerades han i brigadgeneral Winthrop stab som adjutant och sedan som brigadinspektör ibland även som stabschef. Deltog därefter i ett flertal strider bl a vid Katchers Run den 6 -7 februari, vid Fort Steadman den 25 mars, vid White Oak's Road den 30 - 31 mars, vid Five Forks den 1 april, intagandet av Petersburgs och Richmonds, slaget vid Appomatox Court House samt general Lees kapitulation den 9 april 1865. Befordrades den 13 april till kapten och placerades i regementets kompani K. Redan den 15 juni befordrades han till major. Den 21 augusti begärde han och erhöll avsked ur Förenta Staternas armé vid Hart's Island i New York hamn. Befordrades den 13 september till överstelöjtnant. Återvände därefter till Sverige och Gotland och återinträdde vid Gotlands Nationalbeväring som löjtnant den 5 juli 1867. Kapten och kompanichef där den 7 juni 1878. Begärde avsked den 18 september 1891. Utm. fältågsmedaljer och 1:a klassen af amerikanska militärorden Royal Legion.

Den gamle krigsbussen, mannen med den trots de 76 åren oböjda gestalten och det långa böljande silfverhvita skägget, f. d. kaptenen vid Gotlands infanteriregemente, f. d. öfverstelöjtnanten i Förenta Staternas armé, majoren i svenska armén Axel Arvid Leatz, en af de få svenskar i vår tid som på allvar ”luktat krutrök” har skattat åt förgängelsen och tillhör ej mera de lefvandes antal. I förgår inslumrade han helt stilla i sitt hem härstädes, närmast sörjd af maka, född Asplund, två söner, hvaribland kaptenen vid Gotlands inf.-reg. Sten Leatz, och två ogifta döttrar.

A. A. Leatz föddes 6 sept. 1838, och föräldrarna voro förste landtmätaren Gustaf Leatz och dennes maka, född Bergner. Våren 1859 aflade Leatz studentexamen i Upsala men valde omedelbart därefter krigarens yrke och utnämdes i juli 1861 till underlöjtnant vid Södermanlands reg. samt erhöll i dec. samma år transport som underlöjtnant till Gotlands nationalbeväring.

Åren 1863-1865 deltog L. i nordamerikanska inbördeskriget. Han inträdde (1863 8/7) som frivillig officer vid 5. Newyorksregementet och medföljde detta regemente, då det (s. å. 26/10) afgick till staten Virginia för att taga del i Potomacarméns operationer mot Richmond. Blef (1864 14/3) löjtnant vid nämda regemente samt förde ett kompani af detsamma i slaget vid Bethesda Church (s. å. 1-2/6), hvarvid han svårt sårad och tagen till fånga affördes till Richmond. Utväxlad redan i augusti transporterades L. till militärlasarettet i Annapolis i Maryland. Härifrån utskrifven i januari det följande året, anstäldes han som adjutant hos chefen för V. armékårens 2. divisons 1. brigad (general Winthrop) och deltog i bataljen vid Katchers Run (7-8/2), hvarefter han omnämdes i general Winthrops rapport ”for the most officient assistance” - ”and conspicious along the line encouraging the men by his own gallant bearing”. Deltog i bataljen vid White Oak Road (31/3) och vid Five Fochs (¼), där general ”Winthrop stupade, samt tjänstgjorde i staben hos dennes efterträdare, general Hayes. Deltog vid Petersburgs och Richmonds intagande, förföljelsen af general Lees armé samt därunder i bataljen vid Appomator Court House (9/3), där denna armé kapitulerade. 1865 (30/3) utnämdes L. till kapten i 5. Newyorksregementet, hvilken utnämning Förenta staternas president på grund af ådagalagda ”gallant and meritorious services” i slaget vid Bethesda Church behagade bestyrka blef (s. å. 15/6) af presidenten befordrad till major samt (13/9) till öfverstelöjtnant i amerikansk tjänst för ”gallant and meritorious conduite” under kriget. 1875 (17/7) kallades L. till ledamot af ”The society of the Army of the Potomac”.

Efter hemkomsten från kriget belönades Leatz af konung Carl XV med guldmedaljen för tapperhet i fält. Han återinträdde nu i sin,  underlöjtnants-grad vid nationalbeväringen, men här gick hans befordran ej lika fort som på slagfältet. Han avancerade emellertid i tur och ordning till kapten och utnämdes, då han år 1891 tog afsked ur den aktiva tjänsten, till major i armén. Dessförinnan hade han 1886 hugnats med Svärdsordens riddarkors.

Efter afskedstagandet ägnade sig Leatz, som äfven dessförinnan varit anstäld vid kontrollvänsendet, mera odeladt häråt samt var under var under en följd af år förordnad som öfverkontrollör inom Gotlands län.

Trots tidtals svåra lidanden, som vållades den gamle kämpen genom blessyrer och å slagfältet ådragen reumatism, bibehöll han till det sista sinnets spänstighet och följde med lifligaste intresse dagshändelserna, framför allt naturligtvis det pågående världskrigets skiftande faser. Han var alltid vänsäll och glad, och med fullt skäl kunde om honom sägas, att han var ”1 med- och motgång lika”. Hvile han nu i frid! (Källa: 1520)

Major Leatz griftefärd

Major Leatz griftefärd har i dag på middagen ägt rum härstädes under stora militära hedersbetygelser. Den högtidliga begrafningsakten ägde rum i domkyrkan. Kl. 12 begynte klockorna ringa, och strax därefter satte sig liktåget i rörelse från sorgehuset. Framför likvagnen gick ett hederskompani, företrädt af regementets fana och musikkåren, som blåste Chopins sorgmarsch. Närmast efter likvagnen åkte den aflidnes närmaste anhöriga och några särskildt inbjudna begrafningsgäster, bland hvilka märktes militärbefälhafvaren och borgmästaren. Dessutom hade infanteriregementets officerskår med regementschefen, öfverste Fineman, i spetsen slutit sig till begrafningsföljet för att visa den bortgångne vapenbrodern den sista hederstjänsten.

Sedan liktåget anländt till kyrkan, bars den kranshöljda kistan af åtta korpraler in i templet och placerades på katafalken i det med exotiska bladväxter dekorerade koret, under det att Karl 15:des stämningsfulla och vemodsmättade sorgmarsch tonade från orgeln. Den högtidliga akten inleddes därefter med ps. 452:1, hvarpå regementspastor K. Thelander framträdde till båren och förrättade jordfästningen enligt ritualen. Några personalia förekommo icke. Officianten lyste till sist frid öfver stoftet och nedkallade välsignelsen, hvarpå jordfästningsceremonien afslutades med ps. 452:2. Musikkåren blåste därefter från öfre läktaren ”Kyrie eleison” och ”Integer vitä”. Under tonerna af Chopins sorgmarsch, som utfördes å orgeln, utbars så kistan till den utanför väntande likvagnen. Utanför kyrkan paraderade hederskompaniet.

Från kyrkan fördes stoftet, åtföljdt af dess närmaste anhöriga, till Västerhejde för att jordas i familjegrafven å därvarande kyrkogård. Vid grafven bildade ett hederskompani under löjtnant Ouchterlonys befäl häck, och då den gamle krigsbussens stoft i den stilla vinterdagens tysta frid öfverlämnades åt jordens sköte, hälsades det med salut i form af tvänne smattrande gevärssalfvor.

Bland de många praktfulla kransarna märktes en större dyrbar sådan med guldfransade blå och gula band från Kungl. Gotlands infanteriregementes officerskår. (Källa: 103)