Eric Johan Gustaf af Klint

Erhöll 1849 tre års permission för att ingå i Österrikisk örlogstjänst, inträdde i aktiv tjänstgöring vid krigsmarinen i Triest 9/10 1849, befälhavare på tiokanoners skonerten Arethusa 1851, linjeskeppslöjtnant 5/11 1852, avsked ur svensk tjänst 8/1 1853, tackelmästare vid arsenalen i Venedig, distriktskommendant i Zara, chef på Hussuren en 16 kanoners brigg 1855, korvettkapten (major) 9/12 1856 och flaggkapten på chefsfartyget, fregatten Adria, chef på fregatten Bellona 1857, chef på skruvfregatten ”Donau”, med Donau deltog han därefter i kriget mot Sardinien - Frankrike året därpå 1858, chef på fregatten Schwarzenberg ?/8 1859, linjeskeppskapten (överste) 3/11 1861, lämnade denna chefspost 1865, stationsbefälhavare i Triest, år 1866 börjar kriget mot Preussen och dess allierade Italien, ungefär samtidigt erhöll af Klint befälet över fregatten Novara, under slaget vid ön Vis (Lissa på italienska) i Adriatiska havet 20/7 1866 drabbade den österrikiska flottan samman med den italienska, när drabbningen var slut stod österrikarna som segrare men fregatten Novara hade mist sin chef, Erik af Klint hade träffats av ett skott i sidan vilket ändade hans liv.

----------------------------------------------------------

(31/7 1866) Kapten Erik af Klint, som stupade ombord på österrikiska linieskeppet (Kaiser) i sjöslaget vid Lizza, var född på Gotland 1816 och son till den öfverste af Klint, som deltog i sjöslaget vid Hogland och Svensksund.

Han tog som premierlöjtnant afsked ur svenska flottan och har sedan dess varit anställd i den österrikiska, der han hunnit värdigheten af linieskeppskapten. Han efterlemnar många syskon, de flesta på Gotland. De erhöllo redan förl. torsdag underrättelse om dödsfallet genom officielt telegram till landshövdingen Gyllenram.

Triester Zeitung egnar åt den fallne följande dödsruna: "De båda tappre linieskeppskaptenerna Erik af Klint och baron von Molls död i sjöslaget vid Lizza, har framkallat mycket deltagande långt utom kretsen af deras kamrater. Båda voro allmänt värderade för deras älskvärdhet och blygsamhet. Flottan har i dem förlorat två af sina bästa och skickligaste officerare. Herr Erik af Klint, till börden svensk, kommenderade tills helt nyligen öfningsskeppet Venus, hvarpå sjöeleverna erhöllo undervisning, och bidrog på på denna plats mycket till att göra en vetenskaplig anda hemmastadd i vår marin. I sin kraftfullaste mansålder lemnade han sitt lif på ärans fält".

Äfven Ostdeutsche Post egnar kapten Erik af Klint ett lika vackert vedermäle: "Linieskeppskaptenen Erik af Klints namn, hvilken stupade i det lysande sjöslaget vid Lizza, är nära förbundet med vår marin. Erik af Klint var förut befälhafvare på det i viken vid Muggia liggande skolskeppet Venus. Vår uppvexande sjöofficerskår har lärt sig vörda honom såsom chef och under hans faderliga ledning bildat sig för tjensten. Han var en allvarlig och sträng förman, fordrade ett punktligt uppfyllande af alla pligter, vakande med outtröttlig ifver öfver de åt hans omsorg anförtrodda ynglingarne och förstod isynnerhet att hos dem uppväcka den åkta militära anda, som lifvad af sitt yrke söker helt och hållet egna sig deråt. På skolskeppet går den teoretiska och praktiska utbildningen hand i hand. Erik af Klint förstod med ovanlig skarpsinnighet att rikta de unga männens ifver åt båda hållen och att för dem framställa skolan såsom rätta vägen att bli en duglig och tapper sjöman. Han upprätthöll disciplinen med jernhand, men var derjemte alltid kärleksfull, välvillig och rättvis. Och dessa egenskapet framträdde isynnerhet under de årliga ofningsexpeditionerna. Han skiljdes aldrig från sina elever. Framför allt annat gick den praktiska tjensten, men dernäst tillfredsställandet af ynglingarnes anspråk. Vid Helgoland och Lizza ha hans elever gjutit sitt blod för fosterlandet, det utsäde han gjort har burit herrlig frukt i den anda, hvarpå vår flotta nu åter gifvit prof". (Källa: 1760)

Erik Johan Gustaf af Klint

(20/7 1901) "Ätten härstammar från lotsdirektören och vice landshöfdingen på Gotland Erik Klint (1732-1812), som 1805 upphöjdes i adligt stånd och 1807 introducerades. Han hade de bemärkta sönerna vice amiralen Gustaf af Klint (1771-1840) och konteramiralen t. f. chefen för Storamiralsämbetets 3:dje afdelning Karl af Klint (1774-1840). Den förre var fader till Erik Gustaf af Klint, som var chef på korvetten "Karlskrona" på dess expedition till Västindien, hvarunder han omkom, då korvetten under en orkan utanför Kap Matanzas på Kuba kantrade och sjönk den 30 april 1846. Den senare var fader till den högt förtjänte generallöjtnanten Erik Magnus af Klint, som var kusin med Erik Johan Gustaf af Klint.

Denne föddes den 11 dec. 1816 på Gotland, där fadern Erik af Klint såsom kapten i armén tjänstgjorde på nationalbeväringen, och 1837 utnämndes han till sekundlöjtnant vid flottan, men tjänstgjorde därefter i tre år såsom matros och styrman på engelska och amerikanska handelsfartyg, hvarefter han 1845 avancerade till premierlöjtnant. 1853 tog han avsked ur den svenska krigstjänsten och öfvergick i österrikisk, där han vann erkännande såsom en skicklig och framstående sjöofficer samt utnämndes till linieskeppskapten. Såsom sådan deltog han i sjöslaget vid Lissa, en ö utanför kusten af Dalmatien. Öns hufudort är köpingen Lissa på östra sidan med en af de bästa hamnarna vid Adriatiska hafvet, en befästningshamn. Under Napoleon I:s krig besattes Lissa af fransmännen, men eröfrades 1810 af engelsmännen, hvilka innehade ön till juli 1815 och uppförde befästningar därstädes. Under kriget mellan Italien och Österrike 1866 gjorde i början af juli den italienska flottan under amiral Persons flere angrepp på Lissa och blef den 20 juli tillbakaslagen af en enda underlägsen österrikisk eskader under amiral Tegetthof. Med hänsyn till träfartyg voro de bägge flottorna lika, men italienarne hade 12 pansarskepp, österrikarne endast 7. I detta sjöslag, som stod omkring 16 km, norr om hamnen, stupade Klint". (Källa: 1761)