Ingvar Bengt Gustav Pettersson

Gravsten på Visby Södra kyrkogård. (varter 14, plats 41 A-B)

F. d. Visbybo i dödskrasch med rea Blackout enda teorin om haveriet

22-årige fältflygaren och f. d. Visby-bon Ingvar Bengt Gustav Pettersson från Södertörns flygflottilj, Tullinge, omkom på tisdagseftermiddagen när hans J 34 Hawker Hunter störtade på Gålön strax öster om Årsta havsbad. Pettersson övade avancerad flygning på höjder upp till 5.000 meter, varvid han av hittills outredd anledning förlorade kontrollen över planet. Ögonvittnen har berättat att de sett planet på c:a 2.000 m. höjd utförande looping. När planet nått toppen av denna och var på färd ned hade föraren inte lyckats räta upp planet utan detta fortsatte och kraschade mot marken. En haverikommission under ledning av hovrättsråd Karl Sidenbladh skall utreda orsaken till olyckan.

Flygstabens pressofficer major Norrbom meddelar i samtal med Gotlänningen, att någon större möjlighet att få klarhet i haveriet knappast är att vänta, då det praktiskt taget endast blev småbitar kvar av planet. Syrebrist kan det knappast bli tal om, då planet endast var på 2.000 m. höjd. En teori finns, sade major Norrbom, att Pettersson drabbats av blackout och mist medvetandet och då inte lyckats räta upp planet ur loopingen. Vidare finns det en möjlighet att hans G-dräkt råkat i olag.

Med G-dräkt menas den dräkt som samtliga flygare använder i krigsflygplan. Den består av ett par byxor under flygdräkten med gummiblåsor för magen, låren och vadorna. Dessa fylls med luft vid höga fastigheter vid dykning och förhindrar att blodet från hjärnan fortplantar sig till de nedre kroppsdelarna, vilket medför medvetslöshet. Men detta är som sagt bara en teori, avslutar major Norrbom. (Källa: 1391)

Ingvar Pettersson började sin bana som 19-åring vid Flygvapnet 1957, då han genomgick förberedande fältflygarskolan vid F 2, Hägernäs, Flygkrigsskolan genomgick Pettersson sedan vid F 5, Ljungbyhed, och har efter avslutade skolor varit anställd vid Södertörns flygflottilj i Tullinge sedan januari 1959.

Den så tragiskt bortgångne var son till diversearbetaren Emil Pettersson, Visby. (Gotlänningen 3/8 1960)

Fältflygare Ingvar Pettersson kände sig inte kry och gick till sängs redan vid åttatiden på kvällen, men beklagade sig inte på morgonen efter. Han var inte den som begärde att få slippa flyga, inte ens med feber i kroppen. Det skulle i så fall förvånat flygkamraterna.

Förmiddagspassets övningar ute vid Gålö utanför Stockholm var problemfria och när Pettersson gav sig iväg efter lunch var vädret gynnsamt. Ett krävande pass med undanmanövrar skulle genomföras med sexton halvrollar med som mest 6 g påfrestning.

Han hade flugit tio timmar efter semestern och fått ihop nästan fyrahundra flygtimmar sedan han blivit fältflygare två år tidigare. Mer än hälften hade han flugit med J 34 Hawker Hunter och han ansågs duktig i förbandsflygning. Några menade att Pettersson flög hårt i jaktstrid och gärna briljerade. Andra såg honom som obetänksam och omdömeslös. Samtidigt var det oroande att han svimmat två tidigare morgnar under året och förts till sjukstugan. Hög feber och halsfluss var diagnosen, men till hösten skulle halsmandlarna opereras bort.

Fältflygare Pettersson hade varit i luften i mindre än tio minuter när något gick snett. Värnpliktiga på stranden vid Lövholmen hörde motorljud från två flygplan och det lät som om planen genomförde loopar. När en loop tycktes plana ut blev det tyst. En dov knall följde, marken darrade till och ett rökmoln steg till himlen när planet slogs sönder nära friluftsområdet vid Årsta havsbad på Gålö.

Haverikommissionen kunde bara göra en begränsad teknisk undersökning. Materielfel kunde inte uteslutas, men utredarna ansåg det mer sannolikt att föraren förlorat medvetandet av g-resistens eller också svimmat. Det uteslöts inte att Pettersson mot given order valt att göra en av de svåraste halvrollarna först och misslyckats.

Haverikommissionen ansåg det anmärkningsvärt att Petterssons tidigare svimningsanfall inte föranlett särskilda försiktighetsåtgärder. Samtliga flottiljläkare informerades om haveriet och fick veta att den dagliga kontrollen av den flygande personalens hälsotillstånd skulle skärpas. (Källa: Ulf Eneroth. Haveriet. Flygvapnets och kalla krigets offer)