|
 1775 inskrevs
han vid Johan Wrangels amiralitetsvolontärskompani. 1777
blev han kadett vid amiralitetskadettkåren, och 1779
fänrik vid amiralitetet. 1784 blev von Krusenstierna
lärstyrman i Ostindiska kompaniets tjänst. 1786
utnämndes han till löjtnant vid amiralitetet. 1788
utnämndes han till tredjestyrman i Ostindiska kompaniets
tjänst, och vid sin återkomst 1790 från en lång resa
till Kina i kompaniets tjänst insattes han omedelbart
det sedan 1788 pågående kriget mot Ryssland, och deltog
i Sjöslaget vid Reval, sjöslaget vid Kronstadt,
Viborgska gatloppet och slaget vid Svensksund. För sina
insatser befordrades han 17 juli 1790 till kapten.
1794-1795 var
von Krusenstierna adjutant vid storamiralsämbetet, och
1795 befordrades han till förste major vid första
amiralitetvolontärregementet och placemajor i Karlskrona
samma år. 1796 utnämndes von Krusenstierna till chef för
ett amiralitetsvolontärkompani.
1799
upphöjdes von Krusenstierna till riddare av Svärdsorden,
och befordrades 1800 till överstelöjtnant. 28 maj 1801
adlades von Krusenstierna och adopterades inom sin mors
adliga ätt (introducerad 1803). Von Krusenstierna var
även flaggkapten under 1801 års expedition, och
fregattchef under den expedition som 1801-1803
blockerade Tunis. Han tog 1805 avsked från regement och
placemajorsbefattningen, och invaldes samma år som
ledamot av Krigsvetenskapsakademin, och utnämndes i
stället till kommendant i Karlskrona. I samband med
utbrottet av Finska kriget 1808-1809 utnämndes han till
flaggkapten, och var den som uppgjorde planen för och
ledde överfallet på ryska skärgårdsflottan vid
Jungfrusund 17 augusti 1808.
9 november
1808 utnämndes han till överste och överadjutant hos
kungen. 1809 utnämndes han till konteramiral, och var
1809-1810 tillförordnad landshövding på Gotland.
1810-1811 var han chef för den eskader som skulle föra
det låtsade kriget mot England och förde under tiden med
stor skicklighet de diplomatiska förbindelserna med
James Saumarez. 1812 begärde han avsked från sina
befattningar, och slog sig ned på sin gård Anneberg i
Botilsäters socken, där han avled året därpå. |
