Manfred Allan Isenberg

En sjöman från Koparve i Linde har gått i land
- Är du gotlänning eftersom Du skrattar förnöjt och uppskattande åt våra repliker på oförfalskat gutamål?
- Jo, visst är jag gotlänning. Jag är född vid Koparve i Linde och heter Manfred Isenberg.

Så inleddes bekantskapen mellan ett gotländskt varpalag på besök i Göteborg och en äldre man som intresserat följde vad som försiggick på kastbanan. Manfred är en av många gotlänningar i förskingringen som har kärleken kvar till fosterön och hembygden och som njuter av att få kontakt med gutar och av att höra ”modersmålet” och även samtala medelst  denna ädla dialekt. Det visade sig att den före detta Lindebon flyttat hemifrån 1926 för att efter utbildning till maskinbefäl ägna resten av sin aktiva tid åt sjön och Johnssonrederierna. Numera är han tillsamman med makan Ingrid bosatt i Askim med den tidigare arbetsmiljön, havet som granne.

Att vara på havet är ju inte alltid så nådigt. Allra minst var det så under kriget. Två gånger blev konvojerna där Manfred Isenbergs fanns med bombade. Men det gick lyckligt båda gångerna för Johnssonfartyget. Det blev olika uppdrag under krigstiden bland annat fraktning av spannmål för Röda Korsets räkning från Kanada och Argentina m. fl. länder.

Men nu är det slut med äventyren på haven och makarna Isenberg kan njuta sitt otium på terra firma ute i det vackra Askim. På Gotland bor brodern Karl Isenberg kvar i Linde, och systern Ragnhild Henriksson är bosatt i Hemse. Och nu när avstånden inte är längre så händer det att syskonen träffas i Linde och Hemse. Hur det är så sitter kärleken till hembygden kvar och kanske till och med växer sig starkare när arbete och plikt fört sjöfararen långt bort i främmande land.

Knut (Gotlands Allehanda ?/? 197?)