Föregående sida

Ragnar Halldén

f. 4/10 1906 i Borlänge köping № 109, Stora Tuna socken, Kopparbergs län. d. 24/11 1944 på Bergsvägen 36, Lidingö församling, Stockholm.

I klass-passagerare, hytt n:r 11, delade hytt med Arne Mohlin. Revisor.

Ragnar var son till handlanden Carl Johan Johansson Halldén f. 23/4 1874 i Götlunda, Örebro län d. 25/11 1962 i Borlänge kbfd, Kopparbergs län. Gift den 5/1 1902 med Emilia Hellström f. 31/7 1881 Stora Tuna, Kopparbergs län, d. 26/12 1949 1962 i Borlänge kbfd, Kopparbergs län.

Ragnars syskon:

Erik f. 30/9 1904 i Stora Tuna, d. 22/11 1987 i Norrköpings Borg

Olof f. 10/4 1910 i Stora Tuna, d. 16/9 2005 i Sollentuna.

 

Ragnar flyttade den 27/11 1926 till Ynglingagatan 23, Sankt Matteus, Stockholm. Kammarskrivare.

Han flyttade den 15/1 1931 till Östersund.

 

Ragnar gifte sig den 16/10 1932 med gymnastikdirektören Sonja Berna Maria Svensson f. 20/8 1909 i Gustav Vasa, Stockholm, d. 18/10 2002 i Lidingö, Stockholm.

Barn:

Jan Olof f. 26/4 1935 i Östersund.

Hans Christer f. 10/1 1938 i Borlänge kbfd. d. 28/10 1952 i Lidingö.

Lars Ragnar f. 30/7 1943 i Kristinehamn.

Mats Birger f. 30/7 1943 i Kristinehamn.

 

Värnpliktsnummer: 451 57/1925. Befälselev.
   

(Omkom vid Å/F Hansas sänkning). Ragnar, Arne Mohlin och Rolf Lindquist tillhörde ”1943 års förrådsutredning”, de hade besökt alla milon och hade nu bara 7:e milot, Gotland, kvar. Stabschefen hade bett dem att senarelägga besöket på Gotland till efter den 30/11, men det passade inte Lindquist, det blev den 24/11 istället. Ragnar hade erbjudits en flygbiljett till Visby, men föredragit att göra sällskap med sina två kollegor på Hansa.

Ragnar sam tillsammans med Thuresson och Mohlin mot en upp- och nedvänd livbåt, de lyckades vända den rätt. Då den var vattenfylld började Ragnar ösa med en hink medan de andra lösgjorde årorna. De var omöjligt att ösa båten län och efter ett tag kantrade den på nytt. I vattnet upptäckte de på cirka 50 meters avstånd en flotte de simmade ditåt. I de höga vågorna upptäckte de en man som kravlat sig upp på en låda, förmodligen en sådan som livbälten förvarades i. Mannens ben släpade i vattnet och han verkade helt apatisk. Försöka att få honom att försöka ta sig fram till flotten verkade han inte uppfatta. Han bara satt stilla och klängde sig fast vid lådan. Vid simningen till flotten lade Thuresson och Mohlin inte märke till att Halldén kom efter. Då de efter flera försöka att ta sig ombord på flotta ur det 4-gradiga vattnet lyckades ta sig upp upptäckte de att Ragnar ej kommit fram.

Borlängeson följde Hansa ned i djupet

Bland offren för fartygskatastrofen utanför Gotland befann sig även — som tidigare i korthet meddelats — krigsrevisorn Ragnar Halldén, Lidingö.

Halldén var född i Borlänge 1906 och son till köpman C. J. Halldén och hans maka, född Hellström. Efter studentexamen i Falun 1924 inträdde Halldén i tullverkets tjänst, där han avancerade till kammarskrivare med placering senast i Kristinehamn tills han förra året lämnade tullverket för att tillträda en befattning som krigsrevisor. Han var på tjänsteresa till Gotland med Hansa.

Närmast sörjande äro maka, född Svensson, fyra barn, föräldrar och två bröder.

 

Kapten Ragnar Halldén in memoriam

Ragnar Halldén var kapten i reserven och hade gjort sig känd som en mycket plikttrogen och dugande militär. Från det kompani vars chef han senast var, har tidningen mottagit nedanstående minnesord, som vittna om det förtroende han åtnjöt bland sina underordnade:

9. cskkomp. (9:e cykelskyttekompaniet) har mistat sin chef. Med sorg och bestörtning fick vi i fältradion höra nyheten om ångfartyget Hansas undergång. Kapten Halldén var ej med när kompaniet samlades för att fullgöra sin beredskapstjänst vid Sveriges gränd. Under den korta tid han ledde vårt kompani framstod han för oss som den borne ledaren, vännen och kamraten, en värdig representant för den svenska officerskåren när den är som bäst. När vissheten om att han för alltid lämnat oss bekräftats. Samlade t. f. kompch. Duse kompaniet till en enkel men värdig minneshögtid och i väl valda ord frambar han kompaniets tack och hyllade hans minne med en tyst minut. En av de värnpliktiga läste två dikter av Justus Elgeskog, ”Trädet” och ”Fäderna”. Ingen blomma kan pryda den bortgångnes grav, men för oss som med honom delat beredskapens mödor, besvär och ljusa minnen skall hans minne alltid leva.

Vila i frid!  (Borlänge Tidning 27/11 1944)
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"