Sven Georg Peter Enström

Gotländske FN-soldaten opererad
 - Jag har förmånen att leva!

Den 29-årige FN-soldaten Peter Enström, Visby, som skadades när en mina exploderade under det pansarfordon han färdades i utanför Vares i Bosnien, opererades på söndagen (7/11 1993) vid universitetssjukhuset i Linköping.

Han ådrog sig vid explosionen brott på hälbenen men kommer troligen att tillfriskna snabbt.

Med hänsyn till omständigheterna är Peter Enström tacksam över sin situation.
- Jag har förmånen att fortfarande leva och har två fötter och två armar. De två andra som skadades lindrigt samtidigt är tillbaka i tjänst.

Peter Enström berättade i en radiointervju om hur det gick till när landminan exploderade under det pansarfordon han tillsammans med sina kollegor färdades i.
- Fordonet gick på med höger framhjul och jag satt precis ovanför. Den mina vi körde på var seriekopplad med en annan så i själva verket var det två kraftiga explosioner.
- Jag försökte agera kallt och ladda mitt vapen med ytterligare ammunition eftersom vi var övertygade om att vi blev anfallna, minexplosionerna trodde jag från början härrörde från att man blev beskjutna med granatkastargevär.

Med hänsyn till omständigheterna är Peter Enström tacksam över sin situation.
- Jag har förmånen att fortfarande leva och har två fötter och två armar.

Förste FN-patienten

Universitetssjukhuset har åtagit sig att ta hand om svenskar som skadats i FN-tjänst i Bosnien, 29-årinegn var den förste patienten därifrån. Han fördes till Linköping med norskt ambulansflyg.

Thomas Eriksson, som normalt är överläkare i psykiatri vid Flyktingmedicinskt centrum i Linköping, arbetar nu som stabsläkare vid högkvarteret i Tuzla. Han säger att FN-soldaterna har stort behov av att prata om sina upplevelser.
- Jag är imponerad över soldaternas eget sätt att handskas med svårigheterna. Jag har sett 20-åriga killar sitta i flera timmar och prata om olika incidenter. Det har jag aldrig varit med om tidigare, berättar Thomas Eriksson på en skrapig telefonledning från Bosnien.

Han säger dessutom att FN-soldaterna nu är trötta och behöver vila, men att motivationen bland dem är mycket hög. (Källa: 274)