|
Herman Åke Landin |
|||||
|
|
||||
 |
|
||||
|
FARTYGSKATASTROF VID LANDSORT. Svensk
ångare sjönk efter svår kollision. STOCKHOLM, 14 okt. (TT). Förnyade Ångfartygs A.-B. Göthas ångare Hollandia av Göteborg har sjunkit efter kollision utanför Landsort (13/10 1940) med finska ångaren Poseidon. Nio man av besättningen ha tagits ombord på ”Poseidon”, som är på väg in till Stockholm. ”Hollandia” har 22 mans besättning. Om de 13 övrigas öde saknas ännu underrättelser. ”Poseidon” väntas anlända till Stadsgården omkring kl. 18 i eftermiddag. ”Hollandia” mätte 1,995 bruttoregisterton och var byggd 1918 i Papendrecht.
P. S. Gotlänning bland de omkomna. Enligt vad Gotlänningen erfar sent på måndagseftermiddagen har mässuppassaren Åle Landin, Broa i Halla, omkommit när ”Hollandia” gick under utanför Landsort. Den förolyckade, som är fosterson till en fru Björkqvist, som numera är bosatt i Kräklingbo, var född 1918 och sålunda endast 22 år gammal. Han har nyligen gått till sjöss, och dessförinnan var han anställd hos lantbr. Herman Pettersson, Broa i Halla. (Gotlänningen 14/10 1940)
Tretton saknade från ”Hollandia” omkommo Katastrofen ägde rum i mörker och dimma vid Ölands norra udde. Ung gotlänning bland de förolyckade. Den fruktansvärda kollisionen mellan svenska ångaren Hollandia och finska ångaren Poseidon ägde rum på söndagskvällen kl. 21,23 i stark tjocka c:a 15 minuter ostsydost från Högby utanför Ölands norra udde, ej utanför landsort som man först trodde. Samtliga tretton saknade ha omkommit, däribland även en gotlänning, mässuppassaren Åke Landin från Halla, vilket Gotlänningen redan i går i en del av upplagan kunde meddela. ”Poseidon” gick med halv fart och rände på ”Hollandia” på babords sida vid andra lastluckan. ”Hollandia” som var lastad med malm sjönk på en minut. TT:s korrespondent i Borgholm var på måndagskvällen i förbindelse med flera platser vid norra Ölands ostkust. Några spår efter de saknade hade ännu då inte iakttagits. Vinden var från olyckstillfället till måndagskvällen ostlig. Enligt uppgift från rederiet äro de räddade från Hollandia följande: förste styrman Torbjörn Cassel, Göteborg, född 1894, gift, andre styrman Carl Rickard Larsson, Stockholm, född 1896, ogift, maskinist Evert Josef Martinsson, Göteborg, född 1896, gift, lättmatros Knut Hilding Olsson, Gärdhem, född 1918, ogift, jungmännen Karl Vilhelm Georg Hallberg, Stockholm, född 1922, ogift, och E. I. Mattisson, Mörrum, född 1918, ogift, eldare K. E. Edberg, Sundsvall, född 1918, ogift, lämpare J. E. Johansson, Göteborg, född 1893, ogift, och maskinelev Per Ossian Karlsson, Enskede, född 1920, ogift.
De tretton omkomna. Besättningslistan i övrigt upptar följande namn: befälhavare Paul Martin Norberg, Göteborg, född 1892, gift, övermaskinist Patrik Berndtson, Göteborg, född 1881, gift, matroserna Östen Carlsson, Göteborg, född 1907, gift, J. K. Hermansson, Brastad, född 1904, ogift och Carl Einar Jansson, Rådmansö, född 1910, ogift, lättmatros F. O. Mattsson, Ronneby, född 1911, ogift, donkeyman S. H. Liljebäck, Nedertorneå, född 1905, ogift, smörjare H.
E. Åsman, Göteborg, född 1890, ogift,
förestånderskan Hulda Maria Thorin, Göteborg, född 1894, ogift,
Kollisionen ett ögonblicks verk. Endast några sekunder före kollisionen sågo vi ”Poseidon” dyka upp i den täta dimman, berättar andre styrman Carl Rickard Larsson, som hade vakten på den svenska ångaren, då katastrofen inträffade. Han stod tillsammans med kapten Norberg på kommandobryggan i kollisionsögonblicket. ”Poseidon” var endast c:a 50 m. från oss då vi upptäckte den, och kollisionen var oundviklig, säger styrmannen. Det sista vi såg av kapten Norberg var, att han plötsligt befann sig nere på däck, tydligen för att purra det sovande landskapet. Alltihop var ett ögonblicks verk, och jag kan verkligen just nu icke erinra mig några detaljer, tillfogar styrman Larsson då han nödtorftigt klädd stiger upp i en droskbil för att åka hem till de sina i Stockholm. ”Poseidon”, som vid olyckstillfället fördes av kapten Axel Gustafsson, Helsingfors, lade till vid Stadsgården vid 18,30-tiden på måndagen. Den kom från Stettin med 175 ton styckegods och möttes av representanter för de intresserade rederierna och sjömanshemmet samt tull och press. Det var endast en liten buckla i stäven som skvallrade om den häftiga kollisionen. Fartyget är på 900 ton, men byggt för isbrytning varför dess starka stäv stod emot påfrestningarna. På den finska ångaren var det styrman Ragnar Alcenius från Helsingfors som hade vakten då katastrofen hände. – Det var tät tjocka då vi omkring kl. 21,25 siktade ”Hollandias” stoppljus alldeles inpå oss, säger den fåordige finske styrmannen. Vi gick med halv fart och med mistluren i aktion då och då. Det var nog endast omkring 6 skeppslängder mellan de två fartygen då vi fick syn på varandra. ”Poseidon” träffade ”Hollandia” ungefär vid andra luckan. Det blev en häftig stöt, och vi hade svårt att hålla balansen. Från ”Hollandia” hörde vi högljudda nödrop, och vi sågo hur en livbåt sattes ut. Allt gick på några sekunder, och det är svårt att ge någon sammanhängande skildring av händelseförloppet, säger styrmannen. ”Poseidons” skarpa för hade tydligen slitit ett stort hål i ”Hollandias” sida. Vi lossnade av oss själva och kunde därför icke länge täppa till läckan i ”Hollandia” med vår för. Det var i sned vinkel som vi träffade ”Hollandia”, som skar vår kurs. I cirka två timmar låg vi kvar på platsen i mörkret och tjockan och sökte med vår strålkastare och tjöto med sirenen. De nio man, vi lyckades rädda, drevo omkring på flottar och spiror (sic. spillror?) De flesta av dem hade livbälten på sig. ”Poseidon” satte omedelbart efter kollisionen ut en livbåt med styrman Alcenius som befälhavare, och det var i denna båt som de nödställda räddades.
Ingen möjlighet för de tretton att rädda sig. Det tog omkring en halvtimme att rädda de nödställda. Dessa voro endast mycket lätt klädda och hade tydligen lidit svårt av kölden i vattnet. Det var egentligen endast andre styrman Larsson på ”Hollandia” som var någorlunda påklädd, han hade lyckats få med sig en rock. De övriga räddades i nattdräkten. Av de övriga 13 ombordvarande på ”Hollandia” märkte vi ingenting under de två timmar vi lågo på olycksplatsen, säger styrman Alcenius. Det fanns inga skär i närheten av olycksplatsen, och vattnet är cirka 80 m. djupt… Vi slängde ut alla våra frälsarkransar med ljus och flera vanliga livbojar men utan resultat. En läkare var också nere vid hamnen för att se om de två skadade besättningsmännen på ”Hollandia”. Lättmatrosen Knut Olsson hade fått en skada i ena handleden och en rispa i halsen av en wire, och jungman Mattisson hade brutit ena armen vid kollisionen. Deras skador äro icke så allvarliga, men för säkerhets skull fördes de i ambulans till Maria sjukhus.
Livbåten störtade i sjön med tre man. − Det gick så fort, så vi vet egentligen inte hur det gick till, förklarar Mattisson. Vi firade ned styrbords livbåt men hann aldrig göra loss den ur taljorna. Det var något som trasslade sig. Livbåten följde därför med ”Hollandia” i djupet. Vid försöken att göra loss livbåten fick jungman Mattisson armen mellan båten och en dävert med påföljd att armen bröts. Under livbåtens färd ned mot vattenytan föllo tre man ur, ledaren Edberg, Mattisson och maskineleven Karlsson. Det lyckades alla tre klamra sig fast vid kringflytande föremål. Jungman Hallberg låg och sov då han kände den våldsamma stöten av kollisionen. – Instinktivt störtade jag upp på däck och fram till livbåten och hoppade i denna, säger han. Jag lyckades hålla mig kvar i livbåten ända ned till vattenytan, men då det inte gick att göra loss taljorna hoppade jag i vattnet. Hur länge jag sam omkring har jag inget minne av. Men det kan jag säga, att så har jag inte frusit i hela mitt liv. Hallberg mönstrade på i Stockholm för fyra dagar sedan. Ingen av de räddade kan påminna sig at ha sett någon av de tretton saknade. De framhålla att alla utom vakten vor under däck och naturligtvis blevo fullständigt överraskade. I bilar fördes de skeppsbrutna till sina hem, till släktingar eller sjömanshemmet. Det var eldare Edberg, lämpare J. E. Johansson och jungman Hallberg som begåvo sig till sjömanshemmet. (Gotlänningen 15/10 1940) |
|||||
