Gustaf Vilhelm Heüman

Om sina minnen från Abessinien och av dess kejsare höll kapten (Felaktigt namn i tidningarna) Gösta Hellman vid A 7 i går (21/11 1941) föredrag i Slite hamnskolas samlingslokal inför en publik på omkring 100 personer. Föredraget illustrerades av skioptikonbilder från det bördiga och natursköna landet, vilket kapten H. ansåg delvis vara ett jordiskt paradis.

Sitt första intryck av Abessiniens Negus hade H. fått då han efter erhållen anställning som instruktör i landets armé tillsammans med fyra svenska kamrater gjorde sin uppvaktning för kejsaren i Addis Abeba. Av general Wirgin, som tidigare kommit till staden, hade de svenska officerarna fått upplysning om, att i tronsalen låg ett lejon på vakt, och de tappra ungdomarna kände sig vid denna underrättelse litet obehagliga till mods men kommo överens om. Att ej låta skrämma sig av huru många lejon som helst. Vid uppvaktningen sågo de emellertid ej till några vilddjur alla utan blevo i stället mottagna med den största älskvärdhet av majestätet. Någon dag senare, när de voro ute vid ett för tillfället obebott kejserligt lustslott för att bese platsen för den blivande instruktionsskolan framträdde plötsligt liksom framtrollad ur omgivningen en guldsmidd lakej och förklarade att lunchen var serverad. Kejsaren hade fått vetskap om deras resa och genast sänt sin kock till lustslottet för att bjuda svenskarna på en lukullisk lunch. Alltjämt visade majestätet hur han kunde fästa sig även vid smådetaljer och ordna allt till det bästa.

Tal. framhöll vidare, hur billigt man levde i landet. En häst av mycket god ras kostade ungefär 20 kr., en åsna tre, en ko fem och ett får en krona, men om man lämnade tillbaka skinnet av det sistnämnda fick man ungefär 75 öre tillbaka. Även tjänarnas löner voro små, omkring 5 kr. i månaden, och då höllo de sig med egen mat och eget husrum. I motsats till vad som stundom påstås ansåg tal. de abessinska tjänarna vara ovanligt hederliga.

Härefter skildrade han italienarnas otaliga intriger för att framprovocera krig med Abessinien, men hur kejsaren gjorde allt för att hindra krigets utbrott. När han i alla fall kunde hindra, att det utbröt, sökte han få moderna vapen från Europa, men kunde ej erhålla sådana, och abessinierna voro praktiskt taget obeväpnade, när striderna begynte. Dessutom voro ett stort antal av européerna i Abessinien samt en god del av de infödda hövdingarna köpta av italienarna. Trots att landets folk var av mycket gott krigsmaterial samt intelligent var dock krigets utgång på grund av den dåliga beväpningen på förhand avgjord. Slagen och förrådd av de sina måste kejsaren lämna landet.

1938 hade kapten H. i England träffat kejsaren, och då påpekat, att det såg ut att arta sig till ett europeiskt krig, och då hade Negus möjlighet att återfå sitt land. Kejsaren hade då svarat, att även om han under ett europeiskt krig hade utsikt att återfå sitt land, hade han dock ingen rätt att önska ett sådant. Tal. såg i detta yttrande ett utslag av kejsarens storsinta karaktär.

Det intressanta föredraget belönades med varma applåder. (Källa: 698)

”Minnen från Abessinien” var ämnet för en intressant föreläsning som kapten Gösta Hellman, A 7, i går höll i Missionskyrkan inför ett auditorium på ett 30.tal personer. Kapten Hellman visade sig vara en briljant föreläsare och föreläsningen hade varit värd en större publik. Föreläsningen, som tidigare refererats i GF, behandlade Abessinien under förra kriget. Tal. skildrade italienarnas hämningslösa provokationer och det storsinne varmed den moraliskt högtstående kejsar Nehus Negistis mötte dem. Tal. var mycket imponerad av kejsar Nehus Negistis imponerande personlighet. Scioptikonbilder beledsagade föreläsningen, som avtackades med varma applåder.  (Källa: 699)