Ernst Ludvig Gustafsson

Dråp på Visborgs slätt

Volontär, som nedsticker sin barndomsvän och sårar en annan kamrat. Påskaftonens kväll timade å infanteriregementets lägerplats, Visborgs slätt, en ytterst sorglig händelse. Volontären vid regementet G. Lundin nedstack då nämligen med knif sin kamrat volontären vid 5:e komp. n:r 20 Ernst Ludvig Gustafsson, hvilken nästan omedelbart ljöt döden.

Om den beklagansvärda händelsen ha vi vid besök å lägerplatsen inhämtat följande, hvilket delvis vid påskdagen och annandag påsk hållna förberedande majorsförhör - protokollen därifrån äro icke offentliga handlingar, hvarför vi ej kunnat göra anspråk på att få da del däraf - bekräftades af då hörda vittnen men som först vid en kommande krigsrätt i slutet af veckan till fullo blir bekräftadt.

Påskaftonen hade gått, alla andra dagar lika, utom däri, att extra förplägning i form af ägg då beståtts manskapet. En del permitteringar hade ägt rum, såsom vid alla helger, såsom vid alla helger plägar vara förhållandet, och allt var tyst och lugnt i lägret. Ofvannämnde Lundin samt en volontär vid namn Ekman hade emellertid på aftonen visat en smula "suddiga" samt benägna för bråk, särskildt Ekman, som har en lång och ful lista af bestraffningar att uppvisa. De hade, enligt hvad som utrönts, gemensamt skaffat sig ett par liter sprit. och inmundigat åtskilligt af dessa, dock ej mer än att de synbarligen väl kunnat bestämma öfver sina handlingar. Trots att logementskamraterna sökt att  taga allt från den gemytliga sidan och velat afvärja allt bråk hade de två dock stält till så pass oväsen, att dagofficeren ansett sig nödsakad att ge befallning om arrestering af Ekman, som var den egentliga upphofsmannen till oväsendet.

Vid denna order och då en del kamrater jämte korpraler grepo in, greps Ekman af formligt raseri och satte sig till det mest våldsamma motvärn. Mot öfvermakten syntes han dock ej kunna reda sig, men då uppträdde Lundin till hans hjälp. Ekman stod uppklämd mot en vägg, och nu stälde sig lundin med ryggen mot honom och vänd mot dem, som skulle arrestera E. I handen höll han en uppfäld knif, som han svingade mot de angripande, hvilka naturligt nog retirerade, då de sågo mordvapnet glimma mot sig. Då framträdde volontär Gustafsson och försökte att med lömpor (sic) få Lundin att lugna sig. Ty han och L. voro sockenbor och kamrater från barndomen. Men inga föreställningar hjälpte. Då sökte G. att rycka från L. knifven men erhöll själf ett hugg i ena armen. Af smärta böjde han sig då undan, hvarvid L:s i ständig rörelse varande knif träffade Gustafsson i vänstra sidan. Detta generade synbarligen icke G., som ej gaf sig, föränn han såg Lundin afväpnad. Då upptäckte han att blod flöt ymnigt ur såret i underlifvet och ilade ut ur baracken - det var i norra barackens södra ända händelsen timat - för att springande i riktning åt sjukhuset söka läkarehjälp. Men han mäktade ej springa längre än till midten af södra baracken, där han segnade ned och sedan anträffades död. Såret i vänstra sidan hade bifvit hans bane.

Så fort sig göra lät anlände såväl doktor Fries som bataljonsläkare Bolin, men de kunde endast konstatera, att döden inträdt. En under handgemänget med Lundin och Ekman, hvilken senare äfven arresterades, sårad volontär n:r 36 Andersson blef omedelbart förbunden för det erhållna knifhugget i låret och synes ej få framtida men af detsamma.

Vid med Lundin hållna förhör har denne ej velat förneka, att han varit vållande till Gustafssons död, men han säger sig ej minnas något af hvad som händt, enär han vid tillfället var berusad. Många ha dock den åsikten, att han ej var mera berusad än att han bör vetat hvad han gjort. Ekman, som ju har ej så liten del i det timade, synes taga saken lugnt, under det Lundin, särskildt då han konfronterades med den döde, visat stor förtvifvlan.

Den så hastigt bortryckte var född 2 Mars 1881 i Nöbbelöfs församling af Kronobergs län och en duktig, skötsam och omtyckt yngling. Hans baneman, Johan August Lundin, är född 19 Dec. 1883 i samma församling och har endast för smärre förseelser undergått bestraffning.

Att den ohyggliga händelsen väckt allmänn förstämning på regementet är lätt att förstå. Och det var ej blott den påskdagen på half stång hissade flaggan som vittnade om sorgen inom lägerområdet, utan sorg och förstämning lästes i allas anleten.

Å liket, som fördes till militärsjukhuset å Södervärn, har i dag rättsmedicinsk undersökning ägt rum. Att förrätta denna hade af länsstyrelsen förordnats bataljonsläkare d:r C. Bolin. (Källa: 126)

"Attest om dödsfall och begravningen hvilken ägt rum å Visby församlings kyrkogård, inkom från Regementspastor H. L. Söderberg d. 15/4 1904. Attest om dödsfall och begravning afsänd till Past. ämb. i Nöbbeled d. 15/4 04."

Den 17 april 1904 dömdes för dråpet volontären Lundin till 6 år och 5 månaders straffarbete. Volontären Ekman dömdes till 10 månaders fängelse.

Gravsten på Garnisionskvarteret på Visby Norra Kyrkogård