Karl Adolf Kristian Sjögren

Ett märkligt möte på Atlanten

Den sanna historien om Kalle från Buttle

Historien om Kalle Sjögren från Buttle kan väl sägas vara en skepparhistoria. Men den skall vara absolut sann, hur otroligt det än kan låta.

Berättare är Nisse Broström. Nisse seglade en tid tillsammans med Kalle Sjögren som var från Althaime och som talade mycket ”flatt”, det vill säga med kraftig gutnisk dialekt.
Så här låter Nisse Broströms berättelse – en berättelse som han i sin tur fått från Kalle Sjögren själv: ”Det var 1942 och Kalle gick i maskin på en norsk båt som i en amerikansk sydstatshamn lastat krigsmaterial till England.

Efter knappt ett dygns gång dök en tysk ubåt upp och med ett kanonskott framför stäven tvingades besättningen på kalles fartyg att gå i livbåtarna.

Knappt hade livbåtarna hunnit bort från fartyget innan tyskarna sänkte det. Ett splitter från fartyget träffade den livbåt som Kalle satt i, och vattnet började tränga in.

Bad om spann

Den tyska ubåten kom fram till Kalles livbåt och den tyske befälhavaren kom upp i tornet och krävde att få veta vilken last och vilken destination norrmannen hade haft. Kalle, som satt och öste i livbåten så gott det gick, ropade ilsket:
− Fråga den där jävla hornblåsaren om vi inte kan få ett spann att ösa med!
Då vände sig tysken mot honom och sa – på bredaste gotländska:
− Va, är du gotlänning! Är du kanske från Visby eller Follingbo?
− Nej, jag är från Buttle, svarade kalle.
− Från Buttle? Men vad gör du då här, sade tysken.
− Jag ösar nu. Och kan vi inte få ett spann att ösa med, sa Kalle.

Åk hem och stanna dä

− Tro inte att vi är nån flytande järnhandel. Men bara för att du är gotlänning skall jag se vad jag kan göra, svarade den tyske kaptenen och ropade ner i ubåten.

Upp kom två 15-litersspann, och Kalle och hans kamrater kunde ösa för fullt. Och den tyske befälhavaren ropade:
− Ös nu och se sen till att komma hem till Buttle. Och stanna där till kriget är slut – för skulle vi mötas en gång till så är det inte säkert att det mötet slutar så här, sa han och försvann ner i ubåten igen.

Hur han kunde prata gotländska? Jo, han berättade för Kalle att han varit krigsbarn i Follingbo i flera år. Men var i Follingbo, det fick Kalle aldrig veta.

Spädgris

Kalle Sjögren gifte sig med en norrländska och efter kriget öppnade de flera matserveringar i Göteborg. Nisse Broström och hans fru besökte en gång på 50-talet Göteborg och passade då på att gå in på en av matserveringarna i Göteborg.
− När personalen hörde att vi pratade gotländska gick de ut i köket – och i köksdörren fick jag strax se Kalle Sjögren.
− Nej, va fan, är det inte Nisse! Och vad äter du för nånting, nej här ska du få nånting bättre.
Snart kom han ut med en spädgris, nåt som varken min fru är särskilt förtjusta i. Men vi var ju tvungna att äta lite av den…”

(Skepparegillets i Visby medlemsblad № 49 1/3 1999)