Sven Evert Gerhard Hafdelin

Nervös volontär har försvunnit från Fårösund.

GÖMDE PLÅNBOKEN I VEDBOD OCH BEGAV SIG TILL SKOGS.

Från Gotlands Kustartillerikår har en volontär, Sven Havdelin, avvikit tisdagen den maj. Havdelin var vid tillfället iförd KA 3:s gamla uniform och var senast synlig den 12/5 omkring kl. halv 5 på morgonen vid Gostäde fiskeläge. Han verkar virrig. Den som kan lämna upplysningar om honom bör genast hänvända sig till närmaste polismyndighet.

Havdelin tog värvning vid kustartilleriet i höstas. Han följde utmärkt med den teoretiska undervisningen, men hade det svårare med de praktiska övningarna. Han begärde att bli förflyttad till ekonomiavdelningen, men man avslog framställningen, och det är möjligt att detta tagit honom så hårt att han börjat grubbla. Han har hela tiden verkat nervös och det kan hända att han blivit skrämd av kanondundret.

Alltsedan i torsdags kväll (13/5 1943) ha spaningar pågått, vilka fortsatts till söndagen, först med hjälp av civilbefolkningen och hund, men från lördagen har spaningsmanskapet omfattat en militärstyrka på 10 man. I dag har man emellertid gjort hemställan hos Länsstyrelsen om att få disponera flera man och även polis för spaningsarbetet. Den försvunne har tidigt på morgonen dagen efter avvikelsen varit hemma i sitt hem i Kappelshamn och där lagt ifrån sig sin plånbok och tre böcker i en vedbod. Sedan dess har han inte avhörts och det enda spår man påträffat är en risbädd samt en ficklampa som han tydligen glömt kvar på ett ställe mellan Kappelshamn och Gostäde fiskeläge.

Havdelin är, upplyser man, icke beväpnad och sålunda ofarlig för omgivningen, något som ytterligare understrykes av hans blyghet, varför han knappast kan tänkas söka sig till någon bondgård. Orsaken till försvinnandet är väl närmast att söka i en tillfällig sinnesförvirring.

De områden spaningarna hittills ha omfattat ligga mellan Kapellshamn och Hall, och man förmodar att den efterspanade uppehåller sig i en terräng som han känner till. På goda grunder antar man att han håller sig gömd i skogen här. Att han avvikit från Gotland ligger nästan utom möjligheternas gräns, då han ju saknar medel till resor och för övrigt måste förefalla misstänkt, om inte annat så på grund av de många dygn han tillbragt ute i markerna.

Den försvunna är mycket omtyckt i Fårösund, och befolkningen deltar med iver i efterforskningarna. Om någon har fått någon uppgift om var den försvunne befinner sig bör han som sagt låta polismyndigheterna få reda på vad han vet. (Gotlands Folkblad 18/5 1943)

Kustartilleristen har gömt sig undan?

Skallgång vid stort uppbåd i kväll.

Om den försvunne kustartilleristen från Kappelshamn, Sven Havdelin, har man fortfarande inga säkra underrättelser.

Ortsbefolkningen är emellertid synnerligen upprörd över det sätt, varpå forskningarna bedrivits. Från olika håll i samhället har rapporterats ett par gånger att man har sett honom efter försvinnandet, men klara bevis på att det verkligen var den försvunne har man inte kunnat framlägga. Hittills ha efterforskningarna bedrivits lamt efter ortsbefolkningens mening, och man är mycket förvånad att inte mera göres för att finna honom.

I dag (20/5 1943) skall det emellertid bli skallgång efter honom med ett uppbåd folk, i vilket fjärdingsmannen, en kontingent ur KA 3 samt hemvärnsmän deltaga. Skallgången börjar kl. 18. Privata efterforskningar efter honom ha bedrivits i skogarna hela tiden, och det berättas att bl. a. att en hund i dag haft spår på honom men åter förlorat detta. Även en person har anmält att han iakttagit honom i dag men inte lyckats komma i förbindelse med honom.

Den försvunne är en synnerligen begåvad yngling men beskrives som folkskygg – han är endast 18 år – och trots att han inte besökt någon läroanstalt är han väl bevandrad i fler språk, bl. a. tyska, engelska, franska, ryska och latin. Förra hösten tog han värvning vid KA 3 men placerades i en tjänst som han inte trivdes med. Detta i förening med hans folkskygghet skulle möjligen kunna förklara hans försvinnande.

(Gotlands Allehanda 20/5 1943)

Havdelin hittade död i går

MASSUPPBÅD TILL SKALLGÅNG LÄMNADE RESULTAT.

Sökandet efter den försvunne volontären vid kustartilleriet, Sven Havdelin från Kappelshamn, gav i går vid skallgången till resultat att han hittades död i närheten av Westöö fiskläge.

I en håla efter provsprängningarna i berget hade han inrett för sig med granris, och under sig hade han också lagt av sig sin kavaj. Dödsorsaken anges av fjärdingsman Henrik Johansson i Hangvar efter allt att döma vara hunger, frost och utmattning. Vid sidan om sig hade han också en tub bromyltabletter, av vilka han säkerligen förtärt flera och efter detta inte mera vaknat till liv.

Vid skallgången var mycket folk uppbådat. Från två olika håll, från Hangvar och från Hall, gingo manstarka kedjor ut för att träffa samman ute i skogen. Kedjan från Hall under ledning av folkskollärare Croon hittade emellertid den döde långt innan kedjorna hade mötts, och den andra kedjan, som bestod av omkring 200 militärer under ledning av kaptenerna Rundgren och Berggren, hemvärn under respektive chefer och många civilpersoner under ledning av fjärdingsman Henrik Johansson i Hangvar, kunde avbryta sökandet. Kedjan hade haft en bredd av omkring 2 ½ kilometer och luckan mellan varje man hölls till fem meter.

Den döde hittades som sagt nere i ett hål i berget. Öppningen till hålet var omkring en halv kvadratmeter och under detta ett djupt hål. På bottnen låg Havdelin på rygg med händerna knäppta över bröstet. Den som fann honom var en 13-årig pojke från Hall, Ingvar Gardell. Ambulans tillkallades från Lärbro krigssjukhus och den döde fördes omedelbart dit, där kroppen skall undergå rättsmedicinsk undersökning.

Efterforskningarna bedrevos lamt.

Platsen där kroppen fanns var belägen i närheten av Westöö fiskläge intill ett ställe som kallas Strandgårdarev, vilket ligger 7-8 kilometer norr om Kapellshamn. Stället hör till Norrbys hemman och är beläget en kilometer från Hallshuk. Klyftan ligger ett par hundra meter från stranden. Inget yttre våld kunde iakttagas på den döde, vilket ytterligare styrker att den döde dött av umbäranden. Kedjorna som letat efter honom gingo ut vid 18-tiden och omkring kl. 20 påträffades den dödes kropp.

Förstämningen i trakten är mycket stor på grund av dödsfallet, som kanske kunde ha förhindrats om större beredvillighet hade lagts i dagen vid efterforskningarna. Havdelin försvann som bekant troligen torsdagen den 12 maj, men inga större ansträngningar att hitta honom gjordes förrän under gårdagen. Tidigare hade visserligen 10 man militärer letat; det var i lördags, och av civilbefolkningen ha flera personer varit i verksamhet hela tiden efter försvinnandet. En spårhund från Visby har också anlitats men efterforskningarna voro i för liten skala för att de skulle lämna resultat. Dagen efter det han avvek iakttogs han av en person som med säkerhet kände igen honom, men eftersom ingenting då hade bekantgjorts om att han hade försvunnit, såg denne inget egendomligt i att se honom där. De övriga som säga sig ha sett honom äro däremot mera osäkra i sina uppgifter.

Havdelin gick bort en gång tidigare.

Under sin uppväxttid tyckte Havdelin mycket om att ströva omkring i skogarna, och under några dygn var han också tidigare försvunnen. Han återvände då emellertid självmant.

Som tidigare uppgivits var den döde något folkskygg och blyg men en mycket begåvad yngling. Från kustartilleriet efterlämnar han de bästa vitsord, och han tillhör bl. a. det ytterst lilla fåtal som vid undervisningen vid kåren erhållit högsta betyget i ett sådant ämne som modersmålet. Han var fosterson till fru Maria Lundin i Kappelshamn och efterlämnar som närmast sörjande förutom henne även moder och fostersyskon. (Gotlands Folkblad 21/5 1943)

Varför efterforskades ej genast den försvunne?

En öppen fråga till vederbörande myndigheter.

Från en anhörig till den under så tragiska förhållanden bortgångne volontären Sven Havdelin har Gotlands Folkblad mottagit nedanstående som vi med instämmande i det väsentliga bereda plats för. Han skriver:

Genom ortspressen går meddelandet till hela Gotlands befolkning, förmälande att den från sin militära anställning i Fårösund avvikne ynglingen anträffats död i en bergsklyfta.

Hela den upprörda ortsbefolkningen står undrande inför frågan: varför anordnades ej genom myndigheternas försorg en skallgång på ett långt tidigare stadium? Var det ej möjligt för den anställdes kompanichef att utan dröjsmål till sitt förfogande erhålla erforderligt manskap för en intensiv undersökning av den försvunnes hemtrakt? Vi som iakttagit ynglingen under hans uppväxttid och kände till hans personliga kynne, var omedelbart efter hans försvinnande på det klara med att något tragiskt kom att inträffa därest han ej anträffades inom de närmaste dagarna. Dessa farhågor har framhållits för myndigheterna, men detta oaktat förflöt nio dygn innan ett mera allmänt uppbåd kom till stånd.

Ynglingen var i alla avseenden en försynt och intelligent person, han hade genom självstudier förskaffat sig ett vetande som få, och han tog anställning vid krigsmakten för att erhålla fortsatt skolutbildning. Efter genomgången första utbildning ansökte han om tjänstgöring vid ekonomavd., men tyvärr bifölls ej hans önskemål, han placerades som kanonmanskap, och inför denna order hesiterade han starkt, ej på grund av någon ovilja, det var andra faktorer som gjorde att han där ej kunde göra sig gällande. Inom krigsmakten skall man ju genom personval, placera varje man på rätt plats. Hade denna kutym iakttagits hade ynglingen kommit till sin rätt, och det hemska att under flera dagar ha irrat omkring i skogen, för att slutligen duka under av svält och umbäranden hade kanske ej behövt bli hans sorgliga och beklagade öde. (Gotlands Folkblad 23/5 1943)

Sven Havdelins griftefärd.

En gripande jordfästning förrättades i går i Hangvars kyrka, då stoftet efter den under så tragiska omständigheter omkomne volontären vid Kungl. Gotlands Kustartillerikår Sven Havdelin vigdes till den sista vilan.

Kistan var bisatt i kyrkan, som vid tiden för jordfästningen fylldes av en gripen skara.

Jordfästningen inleddes med ps. 552: 1, varefter kyrkoherde Erik Gyberg höll ett varmhjärtat och gripande griftetal, utgående från orden i 1. Kor. 13: 11 ”Nu se vi på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte”. Sedan de tre skovlarna mull fallit över kistan sjöngs ps. 572: 4. Under musik av KA 3:s musikkår bars sedan kistan ut till den öppnade griften. På vägen ut till denna bildade kamrater från kustartilleriet häck. Kransar nedlades vid kistan av anhöriga, av kapten Bergman från KA 3, folkskollärare Dahlqvist, som varit den bortgångnes lärare, handl. Lundin m. fl. Till sist sjöngs gemensamt ps.  När jag slutar mina dagar till ackompanjemang av musikkåren.

Under hela jordfästningen rådde en gripande stämning, då den avlidne var allmänt omtyckt som en mycket begåvad och duktig ung man.

(Gotlands Folkblad 27/5 1943)