Bertil Georg Joelsson

Lärbrosjöman med tur hem från Lissabon

(Gotlänningen 15/2 1947)

− Jag har haft tur och klarat livhanken under alla de år jag varit på sjön, säger timmerman Bertil Joelsson, Hammars i Lärbro, som nyligen återvänt hem med flyg från Lissabon sedan portugiserna köpt hans fartyg, m/f Glimmingehus av Trelleborg.

Joelsson gick till sjöss 1928 och har under de år som gått sedan dess hunnit se en hel del av världen. Vid krigsutbrottet 1939 var han ombord på ång. Fårösund och fick bl. a. vara med om att bli prejad av tyskarna under resa från Fårösund till Stockholm. Under så gott som hela kriget – endast med undantag för inkallelser till flottan – gick J. med svenska malmfartyg på tyska och av tyskarna ockuperade hamnar, ett ingalunda riskfritt företag.

–1942 var jag anställd ombord på s/s Hildur av Hälsingborg, berättar han för Gotlänningen. Vi var på resa från Sverige till Rotterdam med malmlast, då vi en natt utsattes för ett kraftigt bombardemang från engelska flygare. Anfallet började vid midnatt och pågick i tre timmar. Vi gick i konvoj under eskort av tyska marinfartyg. Ett av de svenska fartygen i konvojen, ång. Björkö på 3,000 ton, fick en fullträff och gick till botten, varvid fem svenskar och två tyskar omkom. Även ett par av de tyska eskortfartygen träffades och sänktes.

– En annan gång som det mycket lätt kunde ha gått galet var 1944, då jag tjänstgjorde på s/s Ingeborg av Göteborg. Vi kom lastade med malm och var på väg in till Emden, när vi upphanns av en barlastad dansk ångare på et par tusen ton. Den tycktes ha mycket bråttom och passerade oss, med endast 150-200 meter framför oss gick den på en magnetmina och sprang i luften. Underligt nog klarade sig alla av besättningen utom en eldare och en maskinist.

Under de senaste ett och ett halvt åren har jag jobbat som timmerman ombord på tankfartyget Glimmingehus, ägt av Trelleborgs Ångfartygs AB.

Med ”Glimmingehus”, som mäter 13,000 ton, har jag gjort ett flertal resor mellan Curaçao och Lissabon. Portugal var ju inte med i kriget, men det står i alla fall bra långt tillbaka kulturellt och ekonomiskt sett. Arbetarna har det dåligt ställt. Dagsförtjänsten uppgår till 20-25 escudos, d. .v. s. 4-5 kr. i svenskt mynt, vilket inte räcker långt, eftersom mat och kläder är ganska dyra. I Portugal finns egentligen bara två kategorier folk: fattiga och rika.

– Den stora V-dagen, då kriget mellan Japan och Amerika var slut, tillbringade jag i New York, fortsätter hr Joelsson. Glädjen var oerhörd. På alla torg och öppna platser gick dansen, bilar körde med tomma plåtburkar skramlande efter och folk hurrade och skrek.

För att återgå till Portugal så firade vi julen där ombord på ”Glimmingehus”. Av dess ursprungligen 34 man starka svenska besättning var vi till slut endast 14 man kvar, resten var portugiser. Sedan fartyget övergått i portugisisk ägo hade vi inte annat att göra än att gå ombord ett av Scandinavian Airlines plan och styra kosan mot Sverige. Jag hade bespetsat mig på en härlig flygtur, men därav blev intet. Vädret var så dåligt att vi blev tvungna att övernatta i Paris, där vi fick bo på ett förstklassigt hotell.

Om jag tänker ge mig av till sjöss igen? Jag vet inte. När man tillbringat närmare 20 år på sjön tycker man nästan, att det är tid att sluta. Även om man har ett bra jobb kan det nämligen inte hjälpas att då man är gift och har familj det blir långsamt att ligga ute långt borta från hemmet. Men går jag på nytt till sjöss, så blir det förmodligen endast i Östersjöfart, slutar hr Joelsson.  –we.