Den 31 januari 1966, någon gång mellan kl 19-20, inträffade en vådaskjutning med skarpladdad kulsprutepistol. Händelsen inträffade, vid 7:e milo, som då fanns vid Norra Kyrkogatan i Visby. En del av de värnpliktiga, bodde i en mindre byggnad på innergården. Grindarna var låsta, och om någon ville in så fick man ringa på, varvid vakten då gick och öppnade. Vakten hade då skarpladdad kulsprutepistol med sig. Magasinet var fullt med skarpa skott.

Var några stycken, kanske 5, som turades om att gå vakt. I väntan på att någon kanske skulle ringa på, vid grinden, så vistades vakten i ett mindre samlingsrum, där även de lediga vistades. I anslutning till detta samlingsrum, fanns några rum där de värnpliktiga övernattade. Vid tillfället, för vådaskotten fanns 4 personer i byggnaden.

Den för kvällen vakthavande, en kille från Nyköping, hade när han var tjänstgörande vakt, gjort så kallade blindavfyringar, inomhus, utan att ha något magasin i kulsprutepistolen. Så ringde det vid grinden. Han stoppade i magasinet, och gick för att öppna. Återkom efter detta, tillbaka till samlingsrummet. Var tydligen inte medveten om att vapnet inte var säkrat. Exakt vad som sen gjorde att två skott gick av, är inte helt klarlagt. Kan ha slagit i bakstycket i en dörrpost, eller så fortsatte han med blindavfyringar utan att ha försäkrat sig om att vapnet var fritt från ammunition, vilket det alltså inte var.

De två skott som ofrivilligt avlossades, träffade en kollega i vaktstyrkan. Ett skott gick in i vänster överarm, strax över armhålan, och skadade den så kallade radialisnerven, som bland annat gör att man kan röra fingrarna i handen. Det andra gick in i armhålan. Båda kom ut i ryggen. Ett av skotten kom ut 5 centimeter från ryggraden. Något av skotten passerade genom vänster lungas övre del. Alltså nära både hjärta och stora kroppspulsådern. Inga revben skadade. Den träffade lungan, reparerade sig själv, på mindre än en minut. Avståndet mellan vapnets mynning och den skadade, var mindre än två meter. Kulorna återfanns senare. Den ena i ett hörn i lokalen, och den andra ett antal meter ut på gårdsplanen. Hade alltså passerat kroppen, och senare även glaset i en dörr.

Skytten ringde, på order av den skadade, efter hjälp. Ringde till vakthavande befäl, som vid tillfället var i sin bostad någon stans i närheten av P 18. Vem som ringde efter ambulans är oklart. Dock är det klart att befälet var på plats före ambulansen, som körde från dåvarande brandstationen på Östercentrum.

Efter skottet, gick den skadade tillsammans med skytten, från förläggningen till 7:e Milots huvudbyggnad. Där fick den skadade på uppmaning av en kvinna, som just höll på att städa lokalerna, att lägga sig på en brits som fanns i lokalen, i väntan på ambulans.

Då det blivit blodförlust, så blev det sjukhusvård några dagar. Ingen blodtransfusion behövdes, utan kroppen fick själv reparera det hela. Det enda men som då fanns var att fingrarna i vänster hand, inte lydde order. Detta på grund av att Radialisnerven var skadad. Från början trodde man att den var helt avsliten, av kulan, men så visade sig inte vara fallet, när den syddes ihop på Karolinska Sjukhuset i Solna, några veckor senare.

Enligt läkare, så är det inte normalt att någon överlever när man blir beskjuten med kulsprutepistol, och träffad just i de regioner där skotten träffade. Att kulan passerade så vitala delar som hjärtat, utan att det stannade, ska enligt läkare bero på att hjärtat var i den absolut bästa fasen just när skottet passerade.

Den skadade, var fullt återställd när radialisnerven väl var reparerad. Fanns inga motsättningar, varken före eller efter händelsen, utan var till fullo, vådaskott. (Uppgifterna kommer, från den Gotlänning som blev vådaskjuten)