Bo David Andersson

Fårösundsfurir spårlöst försvunnen efter lång isolering på Skarvgrund

Gotlands Folkblad 23, 24/9 1952. Gotlänningen 23/9 1952

Tragiskt slut på fiskefärd:

Uppkrupen på ett 100 meter långt skär, Skarvgrund i Fårösunds södra gatt, och 25 sekundmeter storm utan minsta vindskydd, satt på måndagskvällen en amatörfiskare från Fårösund, 25-årige musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson. Försök att med raketer skjuta en lina över till skäret för att få över förnödenheter misslyckades. Vid 5-tiden i dag på morgonen lyckades livräddningsbåten från Skärsände ta sig in till skäret. Detta var emellertid tomt, och det enda man fann var ett par handskar, som låg i ett ståvärn, som användes vis sjöfågeljakt. Efterforskningarna fortsätter nu med hjälp av ett Catalina-plan och vedettbåten Granat från KA 3.

Spaningarna koncentreras till ett område väster om en linje från Fårö ostspets söderut och norr om en linje österut från Östergarn. Det kan nämligen tänkas att Andersson under natten sökt ta sig över på en livräddningsflotte, som ett av spaningsfartygen förlorade under natten, och på flotten drivit ut till havs. Vid tiden för tidningens pressläggning hade dock inga spår inrapporterats.

Man kan dock inte utesluta tanken att Andersson efter de fruktansvärda timmarna i stormen och kylan på det ensamma skäret, som ligger mitt i södra farleden, blivit så apatisk att han utan att närmare tänka sig för gått i sjön för att söka ta sig i land på Bungestranden.. Dit är det emellertid 400-500 meter och i den kraftiga sjöhävningen har han inte haft någon möjlighet att ta sig i land med livet i behåll.

Det var vid 12-tiden på måndagen (22/9 1952) som Andersson i en mindre roddbåt en s. k. gotlandssnipa, som är avsedd för 2-3 personer, gick ut för att pröva lyckan med ett nytt spinnspö. Han överraskades av en nordvästlig storm och måste rädda sig i land på Skarvgrund. Sedan ett par fiskar och f. d. lotsförmannen J. F. Söderberg vid 17-tiden observerat Anderssons situation och larmat KA 3 organiserades en räddningspatrull under ledning av stabsingenjör Lindblom.

KA 3:s ”Örnen” och en dansk trålare R 17 ”Tryg” med förstärkt besättning gick ut till skäret för att söka rädda den nödställde. Stormen tilltog dock ständigt och det visade sig omöjligt att få kontakt med Andersson på grund av brottsjöarna kring grundet. Från trålaren Trygs gjordes flera landningsförsök från läsidan av grundet och vid ett tillfälle var man nära att lyckas. Man hade kommit 50 meter ifrån grundet då man tvingades vända på grund av bränningar. Försök att med raketer skjuta över en lina till skäret för att få över mat och torra kläder lyckades ej. Vid midnatt hade man skjutit slut på raketerna. Andersson, som säkerligen blivit genomblöt redan under fisket och sedan frusit fruktansvärt i den kalla blåsten, synes då springa runt för att hålla sig varm. Förutom kapten Bo Varenius som leder räddningsarbetet som leder räddningsarbetet deltog även den nödställdes svärfader tulluppsyningsman Nordin från Fårösund.

Undsättningsarbetet avbröts vid midnatt och fartygen återvände till Fårösund. En patrull sattes emellertid ut på närmaste strand och skickade strålkastarljus ut mot Skarvgrund för att den nödställde inte skulle känna sig helt övergiven.

Tidigt i morse gick livräddningsbåten från Skärsände, som legat på varvet i Fårösund, ut till grundet. Även Bungeör-lotsarna gick ut med sin båt. Stormen hade nu bedarrat till cirka 10 meter i sekunden.

På skäret fann man som nämnts ett par handskar i det öppna ståvärnet och vidare påträffade man en roddbåt med årorna prydligt liggande inunder, vilken dock inte anses ha varit den som Andersson använt.

Den torde istället ha tillhört något fiskelag som varit i land på skäret och sedan lämnat båten kvar. I Fårösund bedrivs nämligen ett visst slags fiske varvid två båtar användes.

KA  3-furiren alltjämt borta

Gotlands Folkblad 23/9 1952. Gotlänningen 24/9 1952

Musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson är alltjämt spårlöst försvunnen. Även i dag har man haft draggningar i gång kring Skarvgrundet men utan resultat. Spaningsarbetet fortsätter emellertid.

Andersson anställdes som 17-åring vid KA 3 den 1 augusti 1945 och har där på senare år svarat för bl. a. esskornettstämman. Hans närmaste anhöriga är makan Gunvor, samt barnen Kristina fem år och Birgitta två år samt moder i Stockholm.

Samtidigt som spaningsstyrkorna på måndagseftermiddagen (22/ 9 1952) för första gången försökte nå furir Andersson befann sig fru Andersson i Visby för att provsjunga för radiotjänst. Hennes program som inleddes med folkvisan ”Tänker du att jag förlorader är” ansågs så acceptabel att det var meningen att delar därav skulle spelas in på tisdagen. Av naturliga skäl blev det nu ingenting av med inspelningen, inte heller med en inspelning som några musiker från KA 3 med musikflaggjunkare Leon Liljeqvist i spetsen planerade göra.

FÅRÖSUNDSTRAGEDIN

Gotlands Folkblad 24/9 1952

Femåriga Christina förstod att något hänt med pappa

Sorgebudet till fru Gunvor Andersson kom till henne, då hon var i Visby och skulle provsjunga för radiotjänst. Fru Andersson begav sig skyndsamt hem till Fårösund och till sina två små barn 2-åriga Elisabeth och 5-åriga Christina.

Det var en hemsk natt för fru Gunvor, som vistades hos sina föräldrar tullöveruppsyningsmannen Erik Nordin och hans maka Signe. När budet kom på morgonen att maken inte fanns på skäret bröt hon samman och var så gott som hela dagen sängliggande. Hon har nyligen tillfrisknat från en långvarig sjukdom och anses klen.

Av barnen var det just bara femåriga Christina, som förstod att något hade hänt och ett par förgråtna ögon skvallrade om många tårar. Den minsta, tvååriga Elisabeth lekte som ingenting hade hänt i mormors trädgård och tittade storögt på kameran. Hon kunde inte alls förstå allt ståhej.

Musikfurir Andersson anställdes vid KA 3 musikkår den 1 augusti 1945 som musikelev och han får de allra bästa vitsord av både över- och underordnade. Förstämningen är stor i Fårösund över den så tragiskt bortgångne.

Allt hopp anses nu ute...

Gotlänningen 25/9 1952

Allt hopp anses nu ute att musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson, som på tisdagsmorgonen försvann från Skarvgrundet i Fårösunds södra gatt, ännu är i livet. Draggningarna som pågått hela dagen i går gav heller inte något resultat. Andersson har troligen då han sökt ta sig över till en säkrare plats dragits ned i djupet av brottsjöarna.

Den saknade räddningsflotten kom i går till rätta. Den hittades av fiskebröderna Arweson, Gothem, ca 5 distansminuter (9,26 km) öster om Östergarnsholm. Av allt att döma hade flotten inte använts.

Militärbefälhavaren tackar det danska räddningsmanskapet

Gotlands Allehanda 26/9 1952

Militärbefälhavaren har till befälhavarna på de båda danska fiskekuttrar som deltog i räddningsarbetet vid Skarfgrund sänt i en tackskrivelse med omnämnande av besättningarnas gosa insatser.

Skrivelsen är ställd till befälhavaren på kuttern R 17 Tryg Waldemar Kjæller och befälhavaren på kuttern R 68 Harmoni Bay Mogensen, båda från Tejn på Bornholm, och har följande lydelse: Ni och Eder besättning har den 22−23 september under storm och med fara för båt och besättning deltagit i försöken att rädda furiren vid Kungl. Gotlands kustartillerikår, Andersson, som den 22 september kommit iland på Skrafgrund i Fårösunds södra inlopp och senare försvunnit under det att undsättningsarbete pågick. Chefen för Gotlands marindistrikt anser att Edert deltagande i undsättningsförsöken varit synnerligen värdefullt och att Ni och Eder besättning därunder visat djärvhet, god sjömansanda och sjömanskap och vill härmed framföra sitt tack för den värdefulla hjälpen.

Visby som ovan

Ivar Backlund

Marindistriktchef

S. Ljungberg

Drunknade musikfuriren påträffad

Gotlands Folkblad 24/11 1952

Den under så tragiska omständigheter försvunne musikfuriren vid KA 3, Bo Andersson, påträffades vid middagstiden på lördagen (22/11 1952) flytande i Fårösund ungefär 75 meter ut från Klintsbro på Fårölandet. Upptäckten gjordes av två av den omkomnes kamrater vid regementet, flaggjunkare Erland Wallin och överfurir Sven Persson, som med KA-båten ”Ejdern” under fredagen och lördagen hållit på med lodningar i sundet.

Det var först vid 12-tiden då man beredde sig för hemfärd som överfurir Persson fick de ett flytande föremål på något avstånd från båten, vilket vid närmare granskning visade sig vara liket av Bo Andersson.

Flaggjunkare Wallin satte sig genast i kontakt med dagofficeren, och tillsammans med polisen gick man ut igen för att föra den illa tilltygade kroppen i land. Det kan nämnas att fyndet gjordes på dagen två månader efter Bo Anderssons kamp mot stormen på Skarvgrund i Fårösunds södra gatt.

Stoftet efter den så tragiska omständigheter omkomne musikfuriren Bo Andersson

Gotlands Folkblad 1/12 1952. Gotlands Allehanda 1/12 1952

Stoftet efter den så tragiska omständigheter omkomne musikfuriren Bo Andersson, Fårösund, har jordfästs i Bunge kyrka under högtidliga former. Under klockringning skedde samlingen i kyrkan, där kantor C. J. Kihlén utförde stilla sorgemusik på orgeln. Kistan hade tidigare placerats framme i koret, omgiven av en rik gärd av kransar. KA 3:s musikkår under ledning av musikdirektör Dohlin utförde Madrigal av de la Hale, och sedan ps. 450 sjungits förrättade officianten, kyrkoadjunkt E. Percival, jordfästningen. I sitt griftetal utgick han från Ps.90: 1-2. Ps 587: 3 sjöngs unisont, varpå musikkåren spelade Elegi av Alfvén. Ett gripande inslag följde när den avlidnes hustru vid båren sjöng ”Jag är en främling, jag är en pilgrim” av Lorenz. När kistan utbars av sex underofficerskamrater till den bortgångne spelades stilla sorgemusik och till tonerna av Carl XV Sorgmarsch fördes kistan sedan till graven, där den sänktes under det musikkåren spelade ”Integer vitæ”.

Vid graven nedlades en synnerligen rik och vacker gärd av kransar och blommor. Kustartilleriförsvarets krans nedlades av kapten Dalheim, officerskårens av löjtnant Sundahl, underofficerskårens av förvaltare Andersson och musikkårens av musikdirektör Dohlin. Vidare märktes kransar från bl. a. KA 3:s underofficerssällskap. I 18:s musikkår, musikkåren i Vaxholm och Rute-Boge manskör.