Karl Folke Andersson

En värnpliktig vid A 7 påträffades på söndagsmorgonen (11/11 1951) död i arresten vid kåren dit han på lördagskvällen förts av tjänstgörande ordningspatrullen på grund av att han onyktert. Dödsorsaken kan fastställas först efter obduktion. (Gotlänningen 12/11 1951. Gotlands Allehanda 12/11 1951)

Våld ej trolig orsak tilldödsfallet i A 7-arresten

Den värnpliktige vid A 7, Karl Folke Andersson från Flen, som i söndags morse anträffades död i arresten vid kåren obducerades i dag av professor Philip Schneider vid Statens rättsläkarstation. Dödsorsaken var att mellersta hjärnhinnepulsådern på huvudets vänstra sida brustit vilket utlöst en kraftig blödning och tryck på samt undanträngande av hjärnan, vilket kan ha skett av att han fallit ned från britsen och därvid slagit huvudet i något platt föremål varigenom en skallspricka uppstått och en kraftig blödning uppstått. Den döde hade ovanför vänstra örat en 4 cm stor skallspricka. Någon yttre skada vid sprickan fanns inte.

Enligt professor Schneider torde skallsprickan icke bero på misshandel. Andersson hade nämligen kommit i krakel med en annan värnpliktig på Södertorg vid 22.30-tiden på lördagen och även då fallit omkull men enligt vad vittnen vid polisförhör uppgivit hade han inte slagit i med huvudet vid fallet. Då polisen och den militära ordningspatrullen kom till platsen var en civil kamrat i färd med att få honom från platsen Inför ordningspatrullen som tog hand om honom uppträdde han lugnt och sansat och några tecken på att han fått ett slag som senare lett till döden fanns inte. Han hade gjort tre krogbesök tidigare och var spritpåverkad då patrullen för att hindra mer bråk förde honom till arresten. Där bäddade Andersson själv britsen och gick och lade sig. När man tittade till honom efter en stund låg han och sov.

Ingen yttre skada

Professor Schneider konstaterade att den döde hade en ovanligt tunn skalle just på vänstra sidan av huvudet och anser det troligt att Andersson fallit ur britsen och fått en smäll av golvet. Detta skulle i så fall förklara den omständigheten att något yttre spår av skadan inte fanns. Då vaktmanskapet på söndagsmorgonen tittade in i arresten låg Andersson nämligen på golvet med filtarna över sig. Han rörde inte på sig men man trodde att han på grund av spritförtäringen sov hårt. Senare försökte man få liv i honom, vilket inte lyckades varför man skickade efter läkare som endast kunde konstatera dödsfallet. Polisen alarmerades i samma veva. Utredningen som är ganska omfattande har ännu inte slutförts. (Gotlänningen 14/11 1951. Gotlands Allehanda 15/11 1951)