Gustav "Gus" Sigfrid Gahnberg

Gotländska sailors hemma efter 46 år i Staterna

− Om ni visste vad det är roligt att höra gotländska igen. När vi kom upp i matsalen på båten i morse och hörde en gotländsk röst tala då tänkte vi att nu är vi hemma igen. Så berättade två svensk-amerikaner – gotlänningar från Lärbro – som i morse kom hit, (24/4 1953) den ene mr Gustav Gahnberg har inte sett fäderneön sedan 1907 medan hans medresenär sjökapten Conrad Peterson var hemma senast 1922.

De båda har varit tillsammans länge. De är båda Lärbrobor, de gick i samma skola, Staplebacke, och de gick bägge till sjöss i unga år, först i Östersjöfart med kalkskutor etc. Vid knappa 18 år tog de sin Mats ur skolan och stack iväg längre. Det blev världshaven och 1907 kom de till Amerika, San Francisco närmare bestämt. Conrad Peterson fortsatte sin sjömannabana medan hans kamrat så småningom slog sig ned i Seattle i State of Washington på västkusten och blev busschaufför – han kör trådbuss där.
− Vi har aldrig släppt kontakten med varandra trots att jag numer bor i Oakland i till Washington gränsande Kalifornien, berättar kapten Peterson. Vi har båda bildat familj ”over there” naturligtvis, men dem har vi lämnat hemma. Mr Gahnbergh skall nu hälsa på en syster, fru Emma Runander, som vistas i Slite, och sedan återvända till Gävle, där han har de flesta av sina syskon. Kapten Peterson däremot har all sin släkt på Gotland och han stannar ett längre tag.
− Det var meningen att vi skulle fara per båt båda två, säger mr Peterson, biljetterna var klara och allting. Men så gick ”Gus” sta och gifte om sig. Men till Sverige ville han och så tog han flyget i stället., medan jag följde med ”Gripsholm”. Båda föreföll de rätt imponerade av dagens Sverige och inte minst Visby. Vi har hört talas om – och läst om i våra svensk-amerikanska tidningar – hur fint ni har det ordnat med socialvården och allting. Så fint har inte vi det. Fast vår senator, mr Warren, f. ö. gift med en gotländska, kämpar för en social lagstiftning liknande er här hemma.

Mr Gahnbergh berättar med stolthet om sina ”kids” – han har en pojke som är civilingenjör, var i flottan under kriget, och en dotter som är polisreporter (!) i Seattles största tidning. Hon är hemmafru nu. Kapten Peterson har givetvis som varande sjöman många minnen att berätta. Och han har varit med om en hel del innan han i fjol stannade på landbacken. Under kriget gick han med trupptransportfartyg. Libertyfartyg etc. och en gång blev hans båt torpederad i Stilla Havet av en japansk u-båt. Efter 4 dygn i livbåt klarade han och 24 andra överlevande sig i land till (Nya?) Kaledonien. Den sista sträckan till land seglade de utan att veta om att de gick genom ett område, späckat med minor… När de vid ett tillfälle skymtade en mina trodde de att det var en tumlare och en av männen ville ge sig på den med en åra! Mycket, mycket mer skulle man kunna berätta om vad kapten Peterson upplevat men för denna gången får vi lämna det han berättar som något ”exclusive” till hans släkt, vänner och bekanta.  Cricque. (Källa: 278)