Sigfrid Martin Vilhelm Johansson

F. d. Visbybo överraskade syskon - kom hem från Amerika efter 50 år

Nog måste det kännas ganska egendomligt att återse sin födelsestad efter 50 år! Den känslan upplever nu 66-årige Sigfrid Johnson from Minnesota, USA. Han var nämligen inte mer än 16 år när han den 3 juni 1903 styrde kosan mot det stora landet i väster. I går trampade han åter Gutamark – ”Jo, stan innanför murarna kommer jag ihåg men att det skulle se ut utanför dessa så som det nu gör, det kunde jag inte i mina vildaste fantasier föreställa mig, när jag reste fanns det nästan ingen bebyggelse där”.

Så förvånad att han nästan tappade hakan blev den återvändande svensk-amerikanens bror f. lokföraren Waldemar Johansson ute på Bergmansgatan när han i går morse träffade brodern utanför bostaden.
− Jag kände ju inte alls igen honom. Det stod en person jag aldrig sett på trappan och när han talade sade han att han hade hälsningar från min bror i Amerika. Jag tackade förstås… Ja, men känner du inte igen mig, jag är din bror! En annan yngre broder, gasverksmontören Ivar Johansson, blev inte mindre häpen, han kunde först inte fatta att det var sin egen bror han såg framför sig. – Vi var ju bara småpojkar när Sigfrid reste, förklarade Waldemar. Sigfrid Johnsson, hans förnamn i det praktiska USA naturligtvis förkortat till ”Sig” har en syster här i stan också, fru Alma Sandgren, och ännu idag på morgonen visste hon inte att hon under förmiddagen skulle få träffa sin bror från Amerika. Men angenäma överraskningar är alltid välkomna, det kan den tredje brodern, C. E. Wighammar på Högklint intyga – han träffade också Sig i går.
Som 16-åring kom Sig först till Chicago, där han hade en moster. Där fick han också  arbete på Pullman-verkstäderna och han arbetade där i tre år. Byggnadsbranschen har varit hans egentliga födkrok och som byggare och snickare har han korsat hela den väldiga amerikanska kontinenten.

Bl. .a. arbetade han ett par år på den kända Santa Fe-järnvägen i Texas, i Californien byggde han hotell och i Mexico uppehöll han sig också rätt lång tid. Under det första världskriget hamnade han i armén men deltog inte aktivt i striderna i Europa – hans kompani drabbades av den spanska sjukan och isolerades hemmavid. Efter kriget gifte Sig sig med en flicka av svenska föräldrar. Hon är död nu och eftersom familjen inte har några barn tyckte Sig att det vore en upplevelse om han på gamla dar skulle ta och resa hem till gamla Sverige och Gotland. De senaste åren har Sig varit farmare i Minnesota. Farmen som var på 160 acres har han sålt. – Jag är en fri man, och trivs jag är det inte otänkbart att jag stannar här hemma för gott. (Jo, han stannade hemma). Men jag saknar min bil. Här cyklar ni ju bara och cykel har jag inte åkt på 47 år! Sade Sig som de femtio USA-åren till trots inte glömt sitt gotländska tungomål.

Cricque. (Källa: 733)

Visby södra kyrkogård, avd. 16½, nr. 23