Ingvar Fahlström

Vid en minnesgudstjänst som hölls i Bunge kyrka tisdagen den 28/11 1944 spelade KA 3:s musikkår under ledning av flaggjunkare Bohlins ledning Chopins Sorgmarsch. Underofficeren av andra graden Hansson utförde därefter på violin Ave Maria av Schubert, och Bunge kyrkokör sjöng Ensam i bräcklig farkost. Unisont sjöngs psalmen Närmare, Gud till Dig, och marinpastor Percival höll minnestalet. Han yttrade: (…) Våra tankar gå i denna stund till dem vi förlorade. Jag läser med eftertanke namnen i tidningen på kamraterna från kustartilleriet. Var det någon jag kände personligen? Där är det ett namn som låter välbekant. I vilket sammanhang träffade jag honom? Jag hittar honom i mina böcker. Med ens står bilden av honom klar för mig. Du tog ju ut äktenskapsbetyg i juni och gifte dig i juli. Kort blev din unga lycka. Din hustrus sorg är också vår sorg. (se Rune Öhman)

Men du är ju bara en i den långa raden. Här möter jag ett namn till. (Ingvar Fahlström) Jag ringer och får det bekräftat. Ja, det var han. Hur många gånger träffade jag dig inte i somras! Du byggde på fritid en segelbåt vid sjön nedanför min bostad. Du gjorde ett så helgjutet intryck på mig. Jag beundrade din yrkesskicklighet. Med några enkla verktyg trollade dina skickliga händer fram en utomordentlig båt där nere vid stranden. Di kom att berätta om ditt liv, om dina färder på haven, om de förlisningar och hemskheter du genomgått till sjöss. Men intet kunde rubba din kärlek till havet. Under din solglittrande yta låg något trofast, vänfast. Så har du då gjort din sista seglats. Sjön var ditt liv. En sjömans grav blev din. Du var en karlakarl, kunnig, glättig men inte ytlig. Jag vet vilket slag som drabbat din familj när du nu är borta. Du fick dock glädjen uppleva att din käre lille son tillfrisknat efter en till synes hopplös sjukdom. Det var för att tillsammans med din hustru få glädjas at att sonen återbördats till livet och hälsan som du var stadd på denna färd. …   (Gotlands Folkblad 29/11 1944)