Petter Henrik Jakobsson

I en styv nordostlig kuling med grov sjö arbetade sig göteborgsångaren ”Alice” sig till hemmahamnen natten till den 22 okt. 1914. I rummen hade hon 1475 ton koks som skulle till Sverige i krigets första månader. Besättningen bestod av nitton man under befäl av kapten O. Andersson, hemmahörande i Göteborg. Bland besättningen fanns en gotlänning, Henrik P. Jakobsson från Västergarn, född 15:e januari 1886.

Man hade haft svårt väder hela resan och den gamla ångbåten som var byggd 1883 i Middlesborough kämpade tappert och hårt med sitt tungt lastade skrov. Under föregående dag har man fått ligga still och bara sökt hålla sjön, då vattenbergen begravde fartyget från för till akter. Under natten tycktes vinden avta och man gav maskinen kraft för fart framåt.

Dagen gick sin gilla gång och vinden mojnade alltmer. Sjön var ännu grov och ganska besvärlig. Klockan var några minuter över halv fyra på eftermiddagen när befälhavaren från bryggan fick syn på ett periskop bara cirka 100 meter från fartyget. I samma ögonblick skakades hela förskeppet av en fruktansvärd explosion. Omedelbart började fartyget gå ner med stäven. En man i skansen dog troligtvis omedelbart vid smällen, men ut kom gotlänningen med blodigt ansikte och totalt omtöcknad. Livbåtarna kom i sjön och andre maskinisten ropade åt den blodiga mannen att hoppa illa kvickt så skulle de fiska upp honom i livbåten.

Han orkade inte.

Jakobsson hoppade rakt ut från den sjunkande ångaren. I den grova sjön rodde man bort till den plats där han slagit ner. Man sträckte ut ett årblad för att dra upp honom i båten, men han orkade inte. Han släppte taget och försvann i allas åsyn, när en kraftig sjö bröt in över livbåten och den nödställde.

Fyra minuter efter explosionen sjönk ”Alice.” U-båten försvann från platsen. De båda livbåtarna satte segel och hoppades på hjälp. Under natten skildes de båda båtarna. Den ena blev räddad av en engelsk trålare, den andre av en ångare. I den livbåten fanns också fartygets två kvinnliga besättningsmedlemmar. De var båda svårt medtagna av köld och umbäranden. (Av Helge Wizén - Gotlands Allehanda 9/4 1976)