Sigfrid Oskar Rudolf Modin

Den 16:e okt. 1917 var en konvoj klar att lämna Bergen under engelsk eskort. Fartygen var destinerade till Leith i England. Två svenska fartyg låg i Göteborg, klara att gå till mötesplatsen. Den ena var Svea-båten ”H. Wicander” som hade 1725 ton styckegods i rummen. Sexton man och tre kvinnor fanns i besättningen. En av dessa var gotlänningen och eldaren Rudolf Modin från Klintehamn, född 13 april 1894. (sic)

Det andra fartyget var Svithiod-rederiets ”Visbur”. Med 238 standard sågade trävaror i lasten och med 15 man och två kvinnor ombord.

”Visbur” lämnade Göteborg den 11 oktober och ”H. Wicander” gick ut den 12:e. Allt på order av engelska amiralitetet.

Tolv handelsfartyg kom konvojen att innehålla. Bevakade av ett par engelska jagare och några minsvepare.

”H. Wicander” fick plats n:r 21 i babordslinjen och ”Visbur” blev fyra i samma linje.

Vid avresan rådde sydlig hård storm och under natten till den 17:e skingrades konvojen i det hårda vädret, så när dagningen bröt in hade man förlorat ledarefartyget ur sikte. Långt ute om babord kunde man dock se en jagare. Ytterligare örlogsmän avtecknade sig plötsligt i horisonten och man tog för givet att de var engelska som var ute i något spaningsuppdrag.

Tyska kryssare

Utan föregående varning kom en salva från fartygen och slog ner i konvojen. De siktade var två tyska kryssare som närmade sig i full fart. Engelsmännen blev totalt överraskade. En jagare sköts omedelbart i sank och den andre var snart manöverodugligt och hela akterskeppet övertänt. Nu var handelsfartygen ett lätt byte för dessa havens vargar.

Vad hjälpte det att den svenska flaggan slog ut från båda fartygen som helt plötsligt kommit i skottlinjen mellan en tysk kryssare och en engelsk minsvepare. Man firade livbåtarna på ”Wicander”. Den första hade sex man ombord och bara den kommit i sjön träffades den av en tysk granat och utplånades totalt i den gropiga sjön. ”Visbur” styrde undan för full maskin men kom i elden för den andra tyske kryssaren. Även här gick man i livbåtarna. Bara femtio meter ute från fartyget slog en tysk salva ner på däck och antände däckslasten. Ångaren blev totalt redlös. Den ena livbåten från ”Visbur” kom i tysk skottlinje mot en engelsk minsvepare och en tysk torped gick under kölen på livbåten.

Åtta av tio omkom

Nu firade ”Wicander” sin andra livbåt. I den satt tio man. Den slog runt bara några meter från fartygssidan. Befälhavaren och ett par man var kvar på ”Wicander”. De kunde hala ombord en överlevande från den kantrade livbåten. En man från livbåten räddades senare av en tysk patrullbåt. Av de tio omkom åtta.

Man försökte få giggen i sjön från ”Wicander” och det arbetet åsåg inte tysken med blida ögon. Från ett hundratal meters håll gav man eld mot ångaren. Alla hoppade överbord utom 2:e styrmannen. Befälhavaren drogs upp av en norsk livbåt efter att ha legat och klamrat sig fast vid en upp- och nervänd livbåt. Han dog av skador och umbäranden i livbåten.

När ”Visburs” livbåt rodde förbi den eldhärjade ”Wicander” såg de styrmannen stå omsvept av eld. Han hoppade. I närheten låg en flotte. Han fick tag i den. Från den bärgades han några timmar senare.

Konvojen bortsopad

Båda de svenska fartygen sjönk, med sina livbåtar, bara några tiotal meter borta. Alla tolv handelsfartygen stod i brand. Hela konvojen var bortsopad. De tyska kryssarna försvann efter en halv timme. Säkert tyckte de att hade gjort ett gott arbete. Alla fartygens livbåtar stannade kvar på platsen, då man förstod att hjälpen inte kunde vara långt bort, när väl tyske kommit bort från sin blodiga arena.

Hjälpen lät vänta på sig ”Visburs” båda båtar tillsammans med fyra norska gav sig iväg under segel. De fick uppleva en äventyrlig seglats, som bara den är värd en hel artikel. En svensk båt kom emellertid iland vid Holmengraas fyrplats den 19 på kvällen med alla nedkylda långt under mänskliga värden. Alla de övriga kom till Utværs fyrplats ett dygn senare. Alla levde.

I nästan ett dygn låg de övriga och väntade på avrättningsplatsen. Äntligen kom en beväpnad engelsk trålare och plockade upp de som överlevt. Summan av detta var att tolv fartyg suddades ut. En jagare sjönk, en blev illa åtgången men släpade sig i hamn. En minsvepare sjönk. Förlusten var stor bland handelsfartygen. Inalles 69 man, de flesta norrmän. Sexton svenska besättningsmän fick sätta livet i pant på denna sista resa. Bland dem gotlänningen Modin från Klintehamn. (Av Helge Wizén  (Gotlands Allehanda 9/4 1976)