|
Länsherre på Gotland: 1517 28/4 - 1525
3/11. Intog 1507 med en dansk flotta Kastelholms slott
på Åland. Under de följande åren deltog han i de
danska krigen mot Sverige och Lybeck, kämpade
både till lands och sjöss och vann stort rykte
genom djärvhet och tapperhet. Efter att 1515-17 ha
tjänstgjort som hövitsman på Island var han 1517
med på tåget mot Sverige som en av befälhavarna för
flottan, stannade därefter på Gotland som länsherre,
erövrade Öland 1519 och förde 1520 danska flottan till
Stockholm, där han vid Kristian II:s kröning slogs
till riddare. Fängslandet av de svenske herrarna
utfördes av Norby, som dock ogillade blodbadet och
räddade dem, som sökte skydd på hans skepp. Under
Gustaf Vasas befrielsekrig kämpade han med stor
trohet för Kristian II:s sak. Av denne insatt till
hövitsman över Kalmar län, Öland, Gotland och
Kustö slott i Finland, fyllde han med skicklighet och
framgång sin uppgift att undsätta Stockholm och de
övriga fästningarna vid kusten.
Småningom föll dock
Sverige och Finland i Gustaf Vasas händer. Endast
Gotland kunde han inte bemäktiga sig. Där satt Norby
kvar ännu 1524, plundrande alla handelsfartyg och
med framgång försvarande sig mot svenskarna. Men då
han ansåg sig inte kunna i längden försvara ön och
inte ville lämna den i svenskarnas våld, träffade
han i juni 1524 med danske konungen Fredrik I en
överenskommelse, att han skulle hylla den senare och
överlämna Gotland åt Danmark, men få inneha ön som
livstidsförläning. Avtalet bröts emellertid genast
af Fredrik I, varför Norby behöll ön och ånyo knöt
förbindelser med Kristian II. Han trädde i
förbindelse med de missnöjde i Sverige och sökte där
vinna ett parti för sig genom att erbjuda Kristina
Gyllenstierna sin hand. Kristian II förespeglade
honom att få bli ståthållare i detta rike, om han
kunde komma i besittning av detsamma. Större oreda
tillställde han i Danmark, där han uppväckte ett
farligt uppror bland de av skatter tryckte bönderna.
I mars 1525 gick han över till Blekinge och bröt
därifrån in i Skåne, överallt bringande allmogen
till resning. Han lät hylla Kristian II på
landstinget i Lund. Kort därefter besegrades han
dock av Johan Rantzau och inneslöts i Landskrona.
Samtidigt förstörde lybeckarna hans flotta och
fattade fast fot på Gotland. Norby såg sig därför
tvungen att ånyo underhandla med Fredrik I, hvilken
han i juni 1525 förband sig att hylla och åt vilken
han lovade att överlämna Visborg, varemot han själv
skulle erhålla Blekinge och Lister i
livstidsförläning. Från Sölvesborg fortfor han
emellertid att oroa sjöfarten, tills han i augusti
1526 efter ett nederlag, som den dansk-lybska
flottan tillfogade honom, måste fly till Ryssland,
där han av tsaren hölls i ett slags fångenskap.
Först våren 1528 lyckades kejsaren utverka hans
frigivning. Han trädde då i kejserlig tjänst och
stupade 1530 under belägringen av Florens. |
