|
Oscar Fredrik Hejdenberg |
|||||
|
|
||||
 |
|
||||
|
|
|||||
|
(1879) "Kriget i Afrika mellan engelsmännen och de vilda Suluerna har bland andra offer äfven skördat ett lif från vår hembygd. Sergeanten Oskar Hejdenberg, hvilken tjänstgjorde i engelska hären, stupade nämligen i en strid 9 september. Slaget var hårdt för den aflidnes här i staden boende föräldrar, arbetaren J. G. Hejdenberg och hans hustru, till hvilka den engelska krigsunderstödskomitén i Pietermaritsburg i Natal genom utrikesdepartementet i Stockholm öfversänt såsom erkänsla för sonens uppoffrande mod en penningsumma af 30 pund sterl., motsvarande 540 kronor". (Källa: 1695) |
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
(1880) "Stupad gotländing. Sergeanten wid Gotlands nationalbeväring Oscar Hejdenberg hade beredt sig tillfälle att såsom friwillig i engelska armen deltaga i kriget mot zulukaffrerna; men wid en af de sista sammanträffningarna med fienden befans han bland de stupades antal. Från engelska regeringen har i dessa dagar blifwit länsstyrelsen i Wisby tillstäldt ett belopp af 1,260 kr, att öfwerlemnas till Hejdenbergs familj". Källa: 1696) |
|||||
|
|
|||||
|
---------------------------------------------------------------- |
|||||
|
|
|
||||
|
|
|||||
Slaget vid Isandlwana den
22 januari 1879 var det första stora mötet i Zulukriget mellan det
Brittiska imperiet och Zuluriket. Elva dagar efter att den brittiska
invasionen påbörjats attackerade en 20 000 man stark zuluarmé en del
av den viktigaste brittiska kolumnen bestående av 1 700 till 2 000
blandade brittiska och koloniala soldater. Zulukrigarna var
huvudsakligen utrustade med traditionella assegajspjut av järn och
sköldar av kohud, men hade även ett antal musköter och gamla gevär
trots att de formellt sett inte utbildats i användandet av dem. De
brittiska och koloniala trupperna var beväpnade med dåtidens
modernaste vapen, bakladdade Martini-Henry gevär, två 7 punds
artilleripjäser samt ett artilleribatteri. Trots sin underlägsna
vapenteknik överrumplade de numerärt överlägsna zuluerna slutligen de dåligt
ledda och illa utnyttjade britterna och dödade över 1 300 soldater, däribland alla ute på
skottlinjen. Zuluarmén led förluster på c:a ettusen döda.
Slaget var en avgörande
seger för zuluerna och den brittiska armén hade fått sitt värsta
nederlag sedan första anglo-afghanska kriget. Dock ledde nederlaget
till att Storbritannien intog en mycket mer aggressiv strategi i
Zulukriget, vilket resulterade i en kraftigt förstärkt andra
invasion och brittisk seger 4 juli 1879.