Anders Lars Hammarström (Andrew Lewis)

Gammal gotländing död i Amerika.

Sjökapten Andrew Lewis har aflidit i Chikago, 83 år gammal. Kapten Lewis, eller som hans svenska namn lyder Anders Louis Hammarström, var född i Visby. Vid 13 års ålder gaf han sig till sjöss och seglade under flera år utefter sydamerikanska kusten, och deltog därefter i utfraktningen af svenska trähus till San Francisko. Senare slog han sig ned som nybyggare vid Fort Leavenworth. Ett röfvarband brände emellertid ned hans hus och plundrade honom på hans ägodelar, så han måste ge sig därifrån och kom då till S:t Paul, Minn., för att i denna trakt odla nytt land. Tre hela år tillbrakte på detta nybygge. År 1861 bröt han emellertid upp och begaf tig till Alaska. Men hans vandringslusta grep honom återigen och han begaf sig öfver till Europa. I samma vefva utbröt det stora inbördeskriget, och det erbjöd ett tillfälle till äfventyr, som L. ej lät sig gå ur händerna. Han vände om till Amerika, tog värfvning som marinsoldat ombord på kanonbåten ”Stars and Stripes”. Efter krigets slut begaf han sig till Chikago och ingick där äktenskap med Anna Wahlström, bördig från Göteborg. Han erhöll samtidigt anställning som kapten på fartyg, trafikerande de stora sjöarna, en befattning som han innehade till för ett tiotal år sedan, då han på grund af sin höga ålder måste begära afsked. Han sörjes närmast af två barn, en son och en dotter. (Källa: 1066)

Ett lif af äfventyr ändadt.

Gotlänningen, som var världsomseglare, nybyggare och krigsveteran.

En lång och lefnadsrik bana afbröts häromdagen då – såsom förut omnämnts – sjökapten Andrew Lewis i en ålder af 83 år afled i sitt hem i Chicago. Ingen roman kan vara mera rik på dramatiska episoder och spännande äfventyr än denna mans lefnadshistoria, och här om någonsin kan ordstäfvet tillämpas, som säger att verkligheten öfverträffar den djärfvaste dikt.

Kapten Lewis, eller som hans svenska namn lyder, Anders Louis Hammarström, föddes i Visby (sic) den 10 maj 1831. Hans föräldrar voro ett välsituerat borgarfolk; det berättas sålunda, att de vid tiden för sonens födelse ägde det enda piano, som fanns på Gotland. Modern heter i sig själf Melin. Hennes fader var sjökapten och omkom under en svår höststorm med fartyg, manskap och allt. Och det var väl antagligen från moderns sida som L. fick detta sitt vandrareblod, som gjorde honom till den äfventyrare, han blef.

När han var nio år fyllda, dogo hans båda föräldrar. Han sändes då ombord på ett fartyg, som ägdes af en utaf hans systrar, för att där af kaptenen uppfostras. Men kaptenen var en sträng, för att inte säga grym man, som ej sparade på stryk, och den unge skeppsgossen fick inga sötebrödsdagar. Han beslöt därför att rymma och en vacker dag satte han sin plan i verket. Det lyckades honom ock öfver förväntan väl, och en kall vintermorgon kom han tillbaka till sin fädernebygd. Men där fanns ingen numera, som brydde sig om honom, föräldrarna voro ju döda och syskonen skingrade. Då gick han i sin förtvifvlan ut på kyrkogården, och där lade han sig ned på sin moders graf för att dö. En man, som något senare for förbi i sin släde, upptäckte emellertid den lille halfförfrusne parfveln och tog med sig honom hem. Sedan sörjde han för honom under några år framåt, men vid fyllda 13 år greps den föräldralöse gossen af sin vandrings- och äfventyrslusta, och han tackade sin hjälpare och gaf sig i väg till sjös.

Under flera år seglade han så utefter sydamerikanska kusten, och deltog därefter i utfraktningen af svenska trähus till San Francisco. I denna sistnämnda stad hände det sig emellertid ej bättre än att han jämte en skara andra blef lurad att taga hyra på ett fartyg, destineradt till Liverpool. Han hade nämligen hela tiden seglat på svenska fartyg och kunde ej reda sig med engelska språket. Fördenskull gick det lätt att lura honom teckna under hyreskontrakt, han trodde nämligen det var fråga om något annat, ända tills dagen för afresan kom och han med lagens hjälp blef tvingad ombord. Jämte honom hade äfven en hel massa andra blifvit narrade på liknande sätt att inmönstra, såsom farmare, skomakare, skräddare och dylika människor, utan ringaste sjövana. Resan aflöste emellertid lyckligt, trots att det endast fanns två verkliga sjömän ombord, af hvilka den unge gotlänningen var en.

På en resa från Rio de Janeiro till England hemsöktes såväl besättningen som befäl på fartyget af kolera. De dogo allesammans utom kocken och den unge svensken. Dessa båda förde ensamma fartyget till en hamn invid engelska kusten, där det lades i karantän under flera månader.

En tid senare seglade L. uppför Mississippifloden till St. Louis och därifrån Missourifloden uppför till Fort Leavenworth, hvarest han slog sig ned som nybyggare. Ett röfvarband brände emellertid ned han hus och plundrade honom på hans ägodelar, så han måste ge sig därifrån och kom då till St. Paul, Minn., för att i denna trakt odla nytt land. Tre hela år tillbragte han på detta nybygge, och blef därunder en god vän med Chippewaindianerna. År 1861bröt han emellertid upp och begaf sig till Alaska. Men hans vandringslusta grep honom återigen och han begaf sig öfver till Europa. I samma vefva utbröt det stora inbördeskriget, och det erbjöd ett tillfälle till äfventyr, som L. ej lät gå sig ur händerna. Han vände om till Amerika, tof värfning som marinsoldat ombord å kanonbåten ”Stars and Stripes” och gick med gladt mod krigets faror till mötes. När freden sedan kom, erhöll han underofficers afsked.

Därmed är den stormigaste och äfventyrligaste delen af hans skiftesrika lefnadshistoria ändad. Efter krigets slut begaf han sig till Chicago och ingick där äktenskap med Anna Wahlström, bördig från Göteborg. Han erhöll samtidigt anställning som kapten å fartyg, trafikerade de stora sjöarna, en befattning som han innehade tills för ett tiotal år sedan eller mera, då han på grund af sin höga ålder måste begära afsked. Under de senaste åren af sitt lif har han njutit sitt ”otium cum dignitate” hos dottern, i hvars hem han också afled. Redan långt förut hade hans maka gått hädan, nämligen i april 1900. Utom dottern sörjes den gamle också af en son.

Det är, kan man säga, typen för en äkta nordisk vikingaättling som med kapten Lewis gått ur tiden. Tre gånger hade han seglat världen rundt och därunder skådat en massa länder och folkslag. Men främst af allt satte han dock alltid Sverige, sin fädernejord, och svenskt språk och svensk kultur sökte han också bibehålla i det längsta och äfven inpränta hos sina barn. (Källa: 1067)

Anders Lars Hammarströms (Andrew Lewis) "gravsten" på Graceland Cemetery Chicago, Cook County Illinois U. S. A., Det finns inga gravstenar på den avdelningen av kyrkogården utan bara dessa stenar som märker ut var de ligger begravda. Under stenen ligger också sonen och hans fru. Man kan se att det står "Lewis" på stenen.

---------------------------------------------------

U.S.S. Stars and Stripes var på 407 ton, hon byggdes i Mystic, Connecticut för att användas som ett civilt handelsfartyg. U.S.A:s flotta köpte henne som ny i juli 1861 och byggde om henne till ett krigsfartyg. Hon togs i tjänst i september 1861.

Till att börja med seglade hon längs North Carolinas kust där hon tillfångatog en blockadbrytare i december 1861. I februari till mars 1862 deltog hon i erövrandet av Roanoke Island och New Bern. Sommaren 1862 deltog hon i blockadvakten och hjälpte till att förstöra ångaren ”Modern Greece” och i erövrandet av ett segelfartyg.

Efter reparationer i september 1862 sändes hon för att deltaga i East Gulf Blockading Squadron som opererade utanför västra Florida. Hon var inblandad i sänkningar och tillfångatagandet av åtskilliga blockadbrytare. Den 18 januari 1864 infångade hon ångaren ”Laura”. U.S.S. Stars and Stripes deltog också i räder som förstörde söderns saltindustri och andra installationer som var viktiga för C.S.A:s ekonomi.

I augusti 1865, efter krigsslutet, såldes hon på auktion. Under namnen Stars and Stripes och Metropolis deltog hon i den civila handelstrafiken ända tills hon blev vrak utanför North Carolinas kust den 31/1 1878.