Gustaf Henrik Wilhelm Gyllenram

Afskedsmiddag

Sistl. måndag (27/10 1873) hade Gotlands nationalbevärings officerskår jemte staben och till nämde kår tillhörande tjenstemän en festmiddag å stadshotellets stora sal för kårens afgående chef, general majoren och kommendören m. m. hr Gyllenram. Å festsalens ena vägg, bakom hedersgästens stol, voro sammanförda de fyra bataljonarnas fanor, hvilka i smakfulla draperier omslöto en sköld med Gyllenramska vapnet.

Åt h. m:t konungen egnades första skålen, hvilken i underdåniga ordalag föreslogs af general Gyllenram, som betonade den tacksamhetsskuld, hvari Gotlands folk står till h. m:t för det högst densamme gått öboarnes önskningar,  den militära och civila myndighetens särskiljande, tillmötes. Skålen beledsagades af ett niofaldigt hurra.

Skålen för hedersgästen utbragtes af major af Klint, som hjertligt och varmt tolkade officerskårens tacksamhet mot och tillgifvenhet för dess forne chef, derjemte uttryckande kårens djupa saknad, då generalen, som af k. m:t blifvit kallad till en annan verkningskrets, nu lemnar detta samhälle. Med synbarlig rörelse och i gripande och till hjertat gående ord tackade general G. för den uppmärksamhet och vänskap han rönt, och hvarthän han än skulle komma, aldrig skulle han glömma Gotlands officerskår. Äfven han sade sig känna djup saknad, då han nu står i begrepp att lemna den ort inom hvilken han i elfva år verkat och innehaft militärbefälet, helst han med denna dag aflade den militära skruden och således äfven kunde anse sin militära bana afslutad. Han var numera fullt övertygad, att han inom officerskåren egt och eger många uppriktiga vänner; han hade alltid försökt handla efter bästa öfvertygelse och verka för kårens anseende och till dess gagn; han välvilja hade alltid stått öppen för den enskilde så snart denna med öppenhet anlitats; inom hans för öfrigt veka hjerta hade dock funnits ett stål – det heter samvete – och dess fordringar hade han aldrig öfverskridit.

Jag lemnar nu det kära Wisby, utom hvars murar befinner sig en plats med många små kullar, på hvilka resa sig minnesvårdar öfver hädangångna kamrater; jag ber eder, kamrater lutade han, resen äfven åt mig en minnesvård i edra hjertan.

Sedan ordet förklarats fritt utvexlades flera tal och skålar och festen afslöts först sent på aftonen. (Källa: 1449)

Arbetskarlen F. Winter contra Generalen Gyllenram.

(17/1 1868) Såsom bekant är, anfördes af infanteristen wid Tingstäde kompani, arbetskarlen F. Winter, hos Justitie-Ombudsmannen klagomål deröfwer, att W, hwilken wid mönstringen med nämnde kompani den 8 Maj 1865 blifwit arresterad för fylleriförseelse, införts till Staden och derstädes af Militärbefälhafwaren ålagd åtta dagars waktarrest, hwarjemte åtskilliga i sammanhang dermed begågna olagligheter i Winters behandling under arresttiden anmäldes. Uti skrifwelse af den 20 Oktober 1865 erhöll Krigs-Fiskals-Embetet Justitie-Ombudsmannens uppdrag, att härför tilltala Militärbefälhafwaren, generalmajoren H. Gyllenram, hwilket och skedde uti memorial af den 23 November samma år. Sedan skriftvexlingen i målet fortgått och wittnesförhör hållits, har Krigs-Fiskals-Embetet den 14 December förl. år afgifwit slutligt utlåtande, deruti yrkas, att hr general-majoren Gyllenram, för det han låtit afstraffa underlydande annorlunda än tillåtet är, måtte jemlikt 2 Kap. 30 § i Krigs-Artiklarne samt Kongl. Cirkuläret den 26 Now. 1812, warda dömd till twå månaders suspension från sin tjenst såsom Militärbefälhafvare på Gotland med thy åtföljande löneförmåner, äfwensom förpligtigad att för det lidande, Winter genom arreststraffets förwandling till waktarrest må anses hafwa undergått, ersätta denne med det belopp, Kongl. Krigs-Hof-Rätten kan finna skäligt; hwaremot Winter anses icke kunna fällas till något answar i följd af anförda klagomålet, dock att Winter bör fortfarande widkännas ersättningskostnaden till wittnet Weßman. (Källa: 1794)