Erland Olson

Erland Olson växte upp i Visby en familj, där föräldrarna var aktiva missionsförbundare. Söndagarna innehöll ett givet schema. Missionsförsamlingen hade sin verksamhet i Helgeandskyrkan, som fått sitt namn av att den låg nära Helge Ands ruin innanför ringmuren. Föräldrarna var söndagsskollärare och söndagen inleddes med söndagsskola kl 9.30 och sen var det förmiddagsmöte kl 11. Efter folkskolan började Erland i realskolan vid läroverket i Visby och han fortsatte sen i gymnasiet. . Erland kom med i den kristna gymnasiströrelsen (KGF). Sommarmötena på Julita skans i Sörmland betydde mycket för honom. Han fick bl a höra föredrag av Stig Hellsten, som då var sekreterare inom KGF, och Bo Giertz, om då var stiftsadjunkt i Linköping. Den som mest av allt gjorde intryck på den unge gymnasisten Erland var Stig Lindholm, som kom till Visby som stiftsadjunkt 1939. Det blev många samtal mellan Stig och Erland och de hade kontakt med varandra ända till dess Stig gick ur tiden 1985. Genom Stig Lindholm fostrades Erland in i högkyrkligt tänkande.

 
Första åren som präst

Efter studentexamen och en tids militärtjänstgöring kom Erland Olson till Uppsala för att studera teologi. Han var tacksam över sin uppväxt i Missionsförbundet, men nu var det självklart att han ville bli präst. Prästvigningen skedde 4 i advent 1946 med Torsten Ysander som prästvigningsbiskop. Nu bar det ut på den gotländska landsbygden och Erland blev adjunkt hos prosten Gustaf Sjöberg i Klinte. Erland hade då gift sig med sin Lilian och det unga paret fick bo i prästgårdsflygeln. De fick så småningom fyra döttrar. Vägen gick vidare och Erland blev sedan vice pastor i Närs pastorat under tiden kyrkoherden där var ledig för studier. Här lärde han känna den hjorterianska väckelsen. Den liknar i mycket landahlsväckelsen i Skara stift. Väckelsen på Gotland har fått sitt namn av lekmannapredikanten Jöns Hjorter, som verkade på södra Gotland i början av 1800-talet. Spåren är nu nästan borta men när Erland kom till När, var ännu många äldre präglande av hjorterianismen.

 
Gymnasistsekreterare

Efter fem år på Gotland kallades Erland 1951 till tjänsten som gymnasistsekreterare vid dåvarande Svenska kyrkans diakonistyrelse. Familjen flyttade först till Uppsala och sen till Bandhagen i Stockholms södra förorter. Erland fick uppdraget att resa runt till gymnasierna i Sverige. Det var ett omfattande arbete att besöka alla de 120 gymnasierna som då fanns, och Erland fi ck tillbringa ca 200 dygn om året utanför hem och familj. Han hade lärt sig vad ett kristet gymnasistarbete betydde och han trivdes väl med uppgiften.

 
Åter till Gotland

Nu var det dags att återvända till Gotland. Erland valdes till kyrkoherde i Alva pastorat på södra Gotland och han tillträdde tjänsten den 15 december 1954. Familjen fick fl ytta in i en fin gotländsk prästgård. Erland stannade till 1966 och det blev givande år på den gotländska landsbygden. Erland ville genomföra ett högkyrkligt program. Han gjorde korstecken och eleverade nattvardselementen. Det fanns de som protesterade och skrev insändare mot dessa ”katolska nymodigheter.” Men Erland kunde också glädje sig åt att kyrkvärdarna, kantorerna och så småningom även klockarna försvarade de nya bruken.

 
Rektor vid RKU

Nästa utmaning kom när Erland 1966 kallades för att bli rektor vid Riksförbundet Kyrkans Ungdoms (RKU) ungdomsledarinstitut i Sigtuna. Det var många ungdomar som fick sin kyrkliga utbildning vid RKU i Sigtuna. Erland hade ett mycket gott samarbete med Olov Hartman, som då var direktor vid Sigtunastiftelsen, och med Carl Henrik Martling, som var direktor för Lekmannaskolan.
Rektor i Hjo Erland Olson skötte uppgiften vid RKU på ett utmärkt sätt och när det var dags för rektorsskifte vid Skara stifts folkhögskola i Hjo gick budet till Erland. Arvid Ydman, som då var rektor i Hjo, ville gärna ha Erland som sin efterträdare. Biskop Helge Brattgård var på samma linje. Erland kom till Hjo 1973 och stannade där i tretton år till 1986, Det var en tid av stor expansion. Man byggde nya lokaler och verksamheten inriktades mycket mot handikappade ungdomar. Samarbetet med Arvid Ydman var det allra bästa. Sedan han avgått som rektor fanns han kvar som lärare. Den kyrkomusikaliske utbildningen byggdes också ut och skolan fi ck examensrätt för kantorer, Samarbetet med lärarna fungerade väl och Erland reste runt i stiftet för att tala om skolans verksamhet. Det gällde att få nya elever och få in pengar till skolan. Helge Brattgård visste mycket väl att rektorn i Hjo hade en stark dragning till den katolska kyrkan, men Erland fi ck lova sin biskop att inte konvertera under den tiden då han var rektor. Det löftet stod han fast vid.

 
Erland blir katolik

Erland Olson gick i pension 1986. Nu fl yttade Erland och Lilian tillbaka till Visby. Nu var det dags att gå över till den katolska kyrkan. Den förste som fi ck reda på Erlands beslut var dåvarande biskopen Karl-Gunnar Grape. Han blev inte förvånad utan förstod att Erland ville dra ut konsekvenserna av sin katolska syn. Erland har sedan dess varit synnerligen aktiv i den katolska församlingen i Visby. Han har rest runt och hållit många föredrag och haft kontakt med många av de gamla vännerna i Skara stift och i hela Svenska kyrkan. Erland är nu änkeman, men har förmånen att fortfarande vara vid god hälsa. (Källa: Skara stiftshistoriska sällskap Medlemsblad 2011:3)