Curt Gösta Nilsson

Divisionschefen kapten Ignell var överens med sin flygchef om att låta elever genomföra övningsflygningar trots det dåliga vädret. Fältflygare Forsberg tilläts göra sin första flygning med efterbrännkammare. Han kom att få problem med låga moln samtidigt som han hamnade i snöbyar. Navigatören Nilsson i baksits upplevde att Forsberg miste kontrollen över flygplanet och att det överbelastades till över 7 g i en brant sväng för att undkomma snöbyarna. Värre var att piloten inte hade ögonkontakt med marken när planet sjönk och högra vingen kolliderade med en trädtopp vid Mösseberg. Lansenplanet skälvde till och en gren fastnade i vingen. Forsberg uppmanade navigatör Nilsson att skjuta ut sig samtidigt som han själv skulle försöka flyga planet till Karlsborg. Navigatören kände olust, och bestämde sig för att sitta kvar. Lansen nådde tillbaka till flygfältet, men vid landningen vek sig flygplanet till följd av skadorna och vingspetsen slog i banan. Lansen fick ytterligare skador innan det tog stopp utanför banljusen, men såväl Forsberg som Nilsson i baksits undkom oskadda. Misstanke om tjänstefel förelåg och haveriet anmäldes till militäråklagaren. Ignell borde inte ha tillåtit flygning i dåligt väder och Forsberg hade underlåtit att meddela väderförsämring. Åklagaren företog dock ingen åtgärd i ärendet. (Källa: Ulf Eneroth ”Haveriet. Flygvapnet och kalla krigets offer”).