Friedrich Seefeldt

Min farfar inkallades till den tyska Wehrmacht  redan 1939 och återvände till Tyskland först 1949 , efter att ha varit krigsfånge i Sovjetunionen. Hans bataljon slogs i Baltikum efter den tyska invasionen av Sovjetunionen.
Allt min familj vet är att han blev krigsfånge och blev internerad nära Östersjöns strand. Därifrån lyckades han fly med andra krigsfångar med båt över Östersjön och hamnade på Gotland, där han internerades i interneringsläger för tyska fångar. Där fick han tjäna sina medfångar som en luthersk präst och även höll gudstjänster. På grund av den svenska neutraliteten i kriget, utlämnade de svenska myndigheterna honom till Sovjetunionen. Hans 4 år i sovjetisk fångenskap är en vit fläck på min farfars biografi, eftersom han aldrig talat om denna tid och sina erfarenheter.
År 1949 släpptes han ur den sovjetiska fångenskapen och återvände till sin familj i Tyskland.
Han hade ursprungligen bott i Cottbus (Brandenburg), hans familj flydde undan Röda arméns invasion och hamnade nära staden Kassel. Tragiskt nog dog hans hustru strax därefter av cancer, han lämnade efter tre små barn, varav en är min mor.
Kort därefter  gifte han om sig med änkan efter en tysk präst som stupat som soldat i andra världskriget . Familjen utökades därmed till sju barn. De flyttade till staden Witten i Nordrhein Weststfalen, där han fortsatte att arbeta som luthersk pastor. Någon gång i slutet av 1950 eller början av 1960-talet flyttade han till staden Lehre / Harz, där han blev befordrad till positionen för " Probst ", vilket förmodligen skulle vara diakon i Svenska kyrkan.
Han avgick 1974 då han bodde i staden Seesen / Harz. I slutet av 1970-talet flyttade de  tillbaka till staden Witten . Han dog 1987 i en ålder av 78 år och är begravd i Witten . Han efterlämnar sina tre barn och fyra styvbarn och nära 20 barnbarn.
Som påpekats, vägrade han att prata om sin tid i kriget; det måste ha varit en traumatisk upplevelse.

(Email till M. Lundgren från sonsonen Joachim Zeller)