|
Ein unbekannter Deutscher soldat |
|||||
|
|
||||
 |
|
||||
|
|
|
||||
|
Likfynd i Silte. Tysk marinsoldat anträffad vid stranden. På måndagen (den 27/11 1944. ML) anträffades vid stranden av Kvarnåkershamn i Silte liket av en militär. Det var efter en man på omkring 20-25 år, iförd flytväst och uniformsjacka samt långa skinnbyxor. Liket hade av allt att döma icke legat länge i vattnet. Den döde hade emellertid inga papper eller identifieringsbevis på sig, icke ens dödsbricka, men av uniformsbeteckningarna att döma synes han ha haft fänriks grad vid marinen. Den döde kommer antagligen att begravas i Silte. (GA 29/11 1944) |
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
Till vila i gotländsk jord. Det för några dagar sedan vid Siltestranden anträffade liket av en tysk marinfänrik, som man emellertid icke lyckats identifiera, jordfästes på middagen (den 5/12 1944. ML) vid Silte kyrka av kyrkoherde H. Björkpuist (sic) i Hablingbo. Vid den högtidliga akten närvoro bl.a. representanter för tyska marinattachén i Stockholm samt tyska konsulatet i Visby jämte en representant för militärbefälhavaren på Gotland. Vidare deltog i högtidligheten en hederstropp bestående av en befälhavare och 24 man från en militärförläggning i trakten. Kransar nedlades såväl från Tysklands marinattaché samt från konsulatet i Visby och militärbefälhavaren. Efter jordfästningsakten sänktes kistan i graven på Silte kyrkogård samt lossades en hederssalut över graven. Efter högtidlighetens slut samlades man i skolan, där Silte rödakorskrets bjöd de i sorgehögtiden deltagande på kaffe. (Gotlands Allehanda 5/12 1944) |
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
Till en okänd soldat. Då en okänd tysk soldat på tisdagen jordfästes på Silte kyrkogård, nedlade en kvinnlig sockenbo, fru Helny Koch, blommor vid graven och läste följande verser.
På en liten kyrkogård uppå Gotlandsstranden vi en liten skara står, räcka hjälpsamt handen åt en främling, som här kom för att aldrig vända om. Hemåt till de kära vägarna ej bära.
Ej vet vi, varifrån du kom hitmed havets vågor, veta icke hurusom du sett en värld i lågor, sett de vi ej önska se, som vi ej kan tänka ske: mänskligheten strida, såras, dödas, lida.
Kanske du en gammal mor har ännu därhemma, som i ångst och kärlek stor väntar att din stämma än en gång hon höra skall, smeka dina lockars svall, känna att sin kära son hon har nära.
Men den drömmen aldrig skall gå sin fullbordan, ty nu här du vilar kall långt från fosterjorden, lätt den svenska mullen dock faller på din kistas lock och vi ro dig önska under mullens grönska.
Tusen svenska mödrar än äga sina kära, sina söner, sina män än de ha dem nära. Skulle vi ej tacka då som än skonade här stå, tacka för vår lycka vänlig graven smycka. (Gotlands Allehanda 7/12 1944) |
|||||
|
|
|
||||
