Föregående sida

Johannes Tulk

f. 13/7 1924 i Valjala församling, Ösel. Hemort: Valjala församling, Ösel. Lantarbetare.

Han anlände den 18/11 1945 till Fårö fyr med motorbåt.

 

Protokoll, hållet vid polisförhör å landsfiskalskontoret i Slite den 26 november 1945.

Den 18 innevarande november anmäldes per telefon från Fårö fyr att fyra unga estniska män anlänt som flyktingar i en motorbåt. Efter utspisning med varm dryck överfördes de till Slite per bil, enär motorbåten ej kunde startas för direkt färd hit. Efter badning, läkareundersökning och röntgenfotografering m.m. inställdes de denna dag till förhör, varvid de med estniska medborgaren Johan Törv som tolk berättade följande.

Lantarbetaren Johannes Tulk från Valöjala, Ösel.

Han vore född den 13 juli 1924 i Valjala församling, Ösel och där boende i fredstid. Hans föräldrar vore lantarbetaren Jaan Tulk och dennes hustru Melanie Tulk. Tidigare hade fadern under den estniska tiden varit medlem av den kommunala beslutande församlingen. Han hade arbetat dels i bilverkstad samt dels som lantarbetare. Han hade 4 systrar och 3 bröder Av systrarna hade en förra året flytt till Sverige. Den 9 maj 1943 blev brodern Meinhard mobiliserad av tyskarna. Denne broder är sedan betecknad som på obekant sätt försvunnen. Själv blev han genom skriftlig inkallelseorder beordrad inställa sig den 18 februari 1943. Han gjorde detta, enär han i annat fall skulle ha blivit "gerechtlig bestraft". På resa med de inkallade samma dag från Arensburg över Kalemäe till Tallinn, föredrog han att stiga av tåget i Kalemäe och fly hem igen. Han gick omedelbart till stranden för att försöka taga båten och fly över till Gotland. Det låg emellertid is på vattnet, och han kunde ej komma ut. Han gick då tillbaka till Kalemäe, och blev där beordrad inställa sig i Arensburg den 24 februari för ny färd till Tallinn. Gjorde så och fördes från det ena lägret till det andra. Vid en 7 dagars ledighet med besök i hemmet, och då truppen skulle föras till Tyskland, föredrog han att stanna hemma. För att ej bliva häktad och bestraffad flydde han till skogs. Han gjorde sig en håla i en åker, som han inredde till bostad med spis etc. Ovan taket växte säd i likhet med fältet i övrigt. Flykten från tyska armén skedde den 1 april 1944 och han stannade borta till oktober 1944, då han återvände vid ryssarnas ankomst. Han återvände till verkstaden i Arensburg och arbetade där. Den 17 april detta år erhöll han en skriftlig personlig inkallelseorder till den ryska armén. Nu hade emellertid en kamrat till honom i stället hållit sig hemma 14 dagar och därefter återvänt till arbetet som vanligt, utan att någon ingripit, varför han tänkte göra sammaledes. Han stannade således hemma i 7 dagar och återvände därefter till arbetet, men blev omedelbart av ryssarna satt i fängelse. Han satt där 14 dagar och blev underrättad om, att han enligt strafflagen för krigsmakten kunde dömas från 1 till 10 års tvångsarbete och möjligen komma till Sibirien. Han fick tag i en lång spik och tillgrep en tång vid ett arbete samt började arbeta loss stenarna i den halvmetertjocka muren. När det efter några nätter var klart, rymde han med 2 kamrater, och den fjärde torde han kommit efter. Han och kamraterna flydde genast ur staden och sprungo till skogs. Detta var den 29 maj detta år. Vid ett tillfälle voro inte mindre än 50 unga män samlade i skogen förliden sommar, vilka allo höllo sig undan från de ryska myndigheterna. Alla dessa män voro beväpnade med automatvapen eller pistoler. Av ryssarna hade en estnisk man blivit sänd från Tallinn till Arensburg med order att tjänstgöra såsom spion för att fasttaga skogsbröderna. Han anslöt sig i stället till dem. Han levde sedan hela sommaren och hösten i skogarna och erhöll ett meddelande att få följa med till Sverige och utnyttjade detta.

Han vore därom fullkomligt övertygad, att därest han nu skulle åter en gång bliva fasttagen av ryssarna, hade han att vänta ett ögonblickligt dödsstraff. I tvångsarbete i Ryssland levde man högst 1½ år.

Beträffande förhållandet med andra estniska män anförde han.

Lantarbetarna Otto Tulk, 40 år, lantarbetaren Feodor Mägi, 49 år, maskinisten Aleksander Viitasar, 35 år, och brevbäraren Ulo Lehtsalu, 34 år, samtliga från Valjala socken. Lehtsalu hade tjänstgjort i tyska arméns jägarekompani och ävenså i tyska Selbschutz. Samtliga hade varit mobiliserade. Mägi blev arresterad i februari 1945 och de övriga hösten 1944. Orsaken härtill var att de tjänstgjort i tysk militärtjänst. Viitsar och Lehtsalu hade sedan avlidit i rysk fångenskap eller arbetsläger i Ryssland. Från de båda andra hade intet avhörts. Lantarbetaren Hermann Keskkula och dennes broder Juhan Keskkula blevo häktade av ryssarna 1941 och tillsammans med många mördade i Arensburgs slott. I en grav hade man funnit 32 lik. Han hade själv sett huru människorna blivit plågade, innan de mördats med nackskott. På största delen hade händerna hållits i kokande vatten, tungorna voro avskurna etc. Sammanlagt voro vid den tiden 104 människor mördade av ryssarna. Förliden sommar blev lantarbetaren Johan Tartsan, 29 år gammal, från Tallinn, vilken varit mobiliserad av ryssarna sedan 1941, skjuten av NKVD i Arensburg. Tartsan hade rymt ur rysk krigstjänst, sedan ryssarna för andra gången ockuperat Ösel och gömt sig i skogarna. Blev upptäckt under ett tak och förd till Arensburg. Blev där utsatt för omänsklig tortyr och fick "Hand- und Fussknochen gebrochen". Detta meddelad han genom fängelsefönstret för att ingen Waldbruder levande skulle lämna sig i ryssarnas händer. Tartsan hade avlidit av tortyren.

Han hade hört talas om ryssarnas bestraffningsmetoder gentemot sådana ester, som tidigare varit i tysk krigstjänst, men det vore så mycket att han inte kunde reda ut allt, och ej heller kunde nämna namnen på alla. Flera fördes emellertid till tvångsarbete, och ålades oerhörd arbetsbörda. Om ej det ålagda kvantumet fullgjordes minskades näringsportionen, varför människorna fort togo slut.

Tulk berättade jämväl om våldtäktsbrott och plundringar av beväpnade soldater, vilka ej här blevo föremål för ytterligare anteckningar.

 

(2 Utdrag ur protokoll, hållet hos statens utlänningskommission den 5 januari 1946:

Till statens utlänningskommission hade landsfiskalen i Slite distrikt i skrivelse den 27 november 1945 överlämnat frågan, huru med estländska medborgarna, XXX, skulle förfaras.

Det antecknades, att kommissionen genom beslut den 4 december 1945 förordnat, att utlänningarna skulle sändas till Kummelnäs förläggning, Saltsjö-Boo).

 

Statens utlänningskommission beslöt att utlänningarna icke skulle avvisas. Detta beslut skulle genom utdrag ur protokollet delgivas landsfiskalen i Slite distrikt för kännedom.

 

Följande av honom kända personer blevo arresterade i Valjala nämligen Otto Tulk, Teodor Mägi, Aleksander Viitser och Ulo Lehtsalu. Dessa hade tjänstgjort i Selbschutz under tyska tiden. Viitser och Lehtsalu ha avlidit av hunger i Ryssland. Herman Keskkula och Viktor Keskkula från Valjala blevo jämväl arresterade och skjutna "für Nichts" i Kuresaare fängelse 1945. Johan Tartsau från Tallinn blev arresterad och fick i fängelset "Hand- och Fussknochen serbrochen". Han dog där.

Tulk inställde sig ej på den ryska ordern om militärtjänst. Han blev därför arresterad och satt en månad i fängelse. Lyckades fly och gömde sig i skogarna, emedan han hörde att han måste ställas inför krigsrätt. Domen skulle bliva tvångsarbete för hela livet eller dödsstraff.

 

Ur protokoll, hållet hos statens utlänningskommission den 5 januari 1946.

Till statens utlänningskommission hade landsfiskalen i Slite distrikt i skrivelse den 27 november 1945 överlämnat frågan, huru med estländska medborgarna Johan Tõrv, född den 18 februari 1920, Verner Johannes Koit, född den 26 december 1919, Aadi Rõõmus, född den 22 juni 1922, Johannes tulk, född den 13 juli 1924, Jacob Tõnissoo, född den 19 oktober 1891, samt Oskar Ellick, född den 29 september 1919, skulle förfaras.

Det antecknades, att kommissionen genom beslut den 4 december 1945 förordnat, att utlänningarna skulle sändas till Kummelnäs förläggning, Saltsjö-Boo.

Statens utlänningskommission beslöt

att utlänningarna icke skulle avvisas.

Detta beslut skulle genom utdrag ur protokollet delgivas landsfiskalen i Slite distrikt för kännedom.

Ur protokollet:

Sven Elzvik

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"