f. 9/4 1925 i
Liepāja, d. ?/2 1991 Västerås Badelunda, Västmanlands län.
Begravd 27/4 1991 på Irsta kyrkogård, kv. 10, nr. 41-0.
Hemort innan flykten: Liepāja.
Eglons gifte sig
1:a gången med Nina Jaunzeme f. 26/7 1923 i Sigulda,
Lettland, d. 16/6 1997 i Hägersten. Skilda den 27/1 1972.
(Hon anlände som flykting till Gotland den 25/11 1944,
samtidigt och med samma båt som hans andra fru).
Barn: Inese
Ligita f. 25/2 1954 i Hovsta. Jānis Gunars f. 27/8 1958 i
Hägersten.
Eglons gifte sig
2:a gången den 24/7 1972 med Inara Silnieks f. 20/1 1931 i
Riga, d. 13/3 1989 i Irsta, Västmanlands län. (Hon anlände
som flykting till Gotland den 25/11 1944, samtidigt och med
samma båt som hans första fru).
|
Tillhörig 19.
Waffen-Grenadier-Division der SS (lettische Nr. 2), Waffen-Artillerie
Regiment 19.
Han och
brodern var bl. a. med vid striderna vid Dsukstes julen 1944 där 19:e
SS-divisionen, trots att de anfölls av sju sovjetdivisioner, lyckades hålla
fronten. Eglons sårades där för andra gången av ett granatsplitter i
skulderbladet av ett granatsplitter i en bombräd mot Liepāja (splittret satt
kvar vid ankomsten till Gotland, kanske livet ut). Han låg på lasarettet i
Talsos till mars 1945. Eglons trädde åter i tjänst och stred i Zebres i
slutet av mars, då som gruppchef. Fronten rörde sig där fram och tillbaka,
men stod sedan stilla. Eglons och brodern Arvids tillhörde nu samma batteri.
Före kapitulationen i slutet av april skickades bröderna och många
artillerister med dem till främsta linjen. Den 8/5 fick de höra talas om
kapitulationen, men den 19: divisionen hade inte fått något klart besked.
Batterichefen sade till dem: "Tyska armén har kapitulerat. I sektorn bredvid
oss har tyskarna förhandlat med ryssarna och hängt ut vita flaggor. Vår armé
är fylld av onda gärningar och sorg. Den tiger. Ryssarna iakttar inte
kapitulationsvillkoren gentemot oss."
Kl. 8 på
kvällen kom plötsligt en order om stridsberedskap. Alla rusade till
kanonerna. En larmgrupp bildades och skickades fram. Eglons hörde att det
här skulle bli 19:e divisionens självmord. Men efter ett tag ändrades
ordern. Förbanden skingrades och började upplösas.
Båten
landade i Hamra socken, mellan Ojmundsbod och Lillskär, där de togs om hand
av Jacob vid Ojmunds som bjuder de två bröderna på potatis, smäckar, bröd
och mjölk, efter en kort vistelse där hamnar de hos landsfiskalen i Hemse
där de begär politisk asyl, vilket sedan beviljas dem. Hade de inte fått det
hade de velat komma vidare till England, annars skulle de ta livet av sig.
Sedan förs de vidare till flyktinglägret i Kummelnäs, Saltsjö-Bo. De nämnde
att farbror, Peteris Pikelis, redan hade flytt till Sverige (han hade den
13/10 1944 anlänt som flykting till Gotland. De hade efter kriget
förhoppningar angående Potsdamkonferensen, men då Lettland inte ens nämndes
där bestämde de sig för att fly. De flydde ut i skogarna där Arvids förfrös
båda fötterna, Eglons erhöll en skada i höger ben. |