|
Tillhörig 19.
Waffen-Grenadier-Division der SS (lettische Nr. 2), Waffen-Artillerie
Regiment 19. Han och brodern var bl. a. med vid striderna vid Dsukstes julen
1944 där 19:e SS-divisionen, trots att de anfölls av sju sovjetdivisioner,
lyckades hålla fronten. Han sårades där för andra gången av ett
granatsplitter i bröstet. Han låg på lasarettet i Talsos till mars 1945. Han
var tillbaka i tjänst och stred i Zebres i slutet av mars, då som gruppchef.
Fronten rörde sig där fram och tillbaka, men stod sedan stilla. Eglons och
brodern Arvids tillhörde nu samma batteri. Före kapitulationen i slutet av
april skickades bröderna och många artillerister med dem till främsta
linjen.
Den 8/5 fick de höra talas om
kapitulationen, men den 19: divisionen hade inte fått något klart besked.
Batterichefen sade till dem: ”Tyska armén har kapitulerat. I sektorn bredvid
oss har tyskarna förhandlat med ryssarna och hängt ut vita flaggor. Vår armé
är fylld av onda gärningar och sorg. Den tiger. Ryssarna iakttar inte
kapitulationsvillkoren gentemot oss.”
Kl. 8 på kvällen kom plötsligt en
order om stridsberedskap. Alla rusade till kanonerna. En larmgrupp bildades
och skickades fram. Brodern Eglons hörde att det här skulle bli 19:e
divisionens självmord. Men efter ett tag ändrades ordern. Förbanden
skingrades och började upplösas. |
