En resa med ångfregatten Wanadis 1872-1873

av Niklas Magnus Ronström

Den 2 september 1872 lade vi ut från Landskrona varv, där vi hade provianterat.

Den 11 var det mönstring ombord och därefter lyfte vi våra ankare från Karlskrona redd. För maskin gick vi till sjöss och ankrade sedan vid staden Kiel i Tyskland.

Den 13 september fick vi Hans majestät kung Karl XV ombord, men han var mycket sjuk.

Den 14 klockan sju förmiddagen lyfte vi vårt ankare och gick för maskin från Tyskland. Samma dag fick båtsman nr 90 sitt ben i klyvarens skot, så att smalbenet brast. Klockan sex på eftermiddagen fällde vi vårt ankare ett par mil från staden Malmö. Nästa morgon ankrade vi på Malmö redd och möttes genast av ångbåten Malmö, som hämtade Karl XV. Han var så sjuk att han bars på en stol av officerarna. På eftermiddagen hälsade vi kronprinsen och kronprinsessan av Danmark med salut och rå- och relingsmanning. De var på väg till Malmö för att hälsa på den sjuke kungen.

Den 16 september låg vi stilla. Vi lämnade iland en matros för ögonsjukdom och Drygan med sitt avbrutna ben. De sändes till Malmö sjukhus, där Drygans ben blev avtaget.

Den 17 lättade vi ankar och kom för segel till ön Ven.

Den 18 lättade vi ankar på morgonen och vid middagstid gavs salut för Helsingörs fästning. Vid midnatt till den 19 fällde vi ankare i höjd med Älvsborgs fästning vid Göteborg. På morgonen den 19 fick vi veta, att kung Karl XV var död. På kvällen den 20 september gavs sorgesalut för kungen. Samtidigt avlades trohetsseden för Oscar II vid hans uppstigande på tronen. Vi låg på Göteborgs redd till den 22 och fick in vatten och stenkol. Sedan gick vi till sjöss.

Den 1 oktober ankrade vi i England vid början av inloppet till Kanalen i Nordsjön. Under resan över Nordsjön från Göteborg hade vi stark blåst på Kattegatt, men vi förlorade ej mer än en del av galjonen. Seglet rispades i stormen. Vi låg på Dill redd till den 4, då vi lyfte ankar vid tretiden på morgonen och gick till sjöss. Under tiden i Dill var en båt i land ett par gånger för att hämta färskt åt besättningen.

Den 6 oktober ankrade vi vid den engelska staden Falmouth, som ligger i Kanalen. Där fick vi in vatten och stenkol, och tre fjärdedelar av besättningen hade permission.

Den 12 lättade vi ankar och gick från England. Vi gick i sjön till den 15 oktober och ankrade då vid staden Bordeaux i Frankrike, så långt från själva staden att vi nätt och jämt kunde se den, ty intill Bordeaux är en omkring trettio mil lång skärgård. Det finns även en stark ström, som ombyter var sjätte timme och stiger åtta till tio fot för varje ombyte. Här lämnade vi en matros, som hette Forsström, på en norsk bark, som skulle åt Amerika. Vi låg på Bordeaux redd till den 28 oktober. Under tiden där var en fjärdedel av besättningen i land.

Den 1 november hade vi en stark blåst. På eftermiddagen fick vi en betydande sjö in genom kanonportarna om styrbord, så att allt flöt i vatten. Många spolades hit och dit i vattenmassorna och några svimmade. Båtsman Sparf bröt av sin arm och båtsman Bärling slog sitt knä ganska svårt. De var båda av Ölands kompani.

Den 11 november fick vi utsikt på spanska landet. På kvällen den 12 passerade vi Gibraltar sund.

Den 24 november ankrade vi vid Öjen. Så kallas ön Malta, som är engelsk och ligger i Medelhavet. Vi förtöjde bara ett par hundra alnar från land. Vår segling från Bordeaux till Malta tog tjugoåtta dagar.

Den 2 december kom en seglare och gick oss så nära, att han tog vår jagarebom med sig, men i gengäld blev hans stormärssegel illa tilltygat av oss. Vi låg kvar på Malta redd till den 4 december, då vi gick till sjöss. Under tiden vid Malta var alla i land och besåg den utmärkt vackra staden, som är en av Medelhavets största handelsstäder. Denna stad är delad och har tre namn, nämligen La Valetta, Milita och Malta. Vi lämnade båtsman Bärling på sjukhuset där, för att han skulle få sitt skadade knä omsett.

Den 11 förtöjde vi oss vid en boj vid den urgamla staden Alexandria i Egypten. Vår segling dit från Malta varade sju dagar.

Den 13 var egyptiska amiralen hos oss.

Den 14 kom turkiska kejsarinnan på en turkisk fregatt, som var helt klädd med signaler och flaggor. Turkiska kejsaren mötte henne på redden med stor musik och kunglig salut. Såväl vi som kringliggande turkiska fartyg mannade rå och reling. Folket här var som talesättet säger turkar och "hajdningar". Ingen nöjsamhet var det heller i staden, för där var smutsigt och en obehaglig lukt följde oss överallt.

Den 23 fick vi en stark storm så vi var tvungna att fälla vårt babords ankare till hjälp för bojen.

Den 24, som var julaftonen, stod samma stormvind. Vi erhöll extra tilldelning av brännvin och vin. Vid midnatt julnatten sprang bojen sönder och vårt ankare draggade, så att vi drev på en engelsk järnångare. Vi gav varandra svåra stötar, men maskinen eldades genast och vi kom ut på fritt vatten. Vi förlorade styrbords båt och fick arbeta hela julhelgen, både dagar och nätter. Maskinen hölls uppeldad till den 28, då vädret stillnade. Luftens värme var, när solen sken, 24 till 27 grader. Solen gick ned omkring klockan sex. Nu har vi slut på 1872. Giv oss o Gud ett gott nytt år.

Den 4 i januari månad år 1873 klockan halv tio förmiddagen lättade vi ankar och gick från Alexandria.

Den 9 ankrade vi i Port Said med förtöjningar i land.

Den 12 på natten dog en båtsman av Ölands kompani, som hette Sparf. Hans sjukdom och död var rödsot.

Den 15 blev han begraven i land. Hans begravning försiggick med procession till graven, musik aven tjugo man stor orkester och hedersvakt av gevärsfolk. Han bars i handdukar av sina närmaste kamrater. Hela följet vid graven var omkring hundra personer. Jordfästningen skedde ombord och förrättades av chefen. Psalmen 452 sjöngs och på korset stod skrivet med förgyllda bokstäver: Anders Lundström Sparf vid K.M.F. född den 5/3 1827, död på svenska Fregatten Wanadis 12/1 1873. S.P.489. Samma dag lossade vi förtöjningar och gick för maskin till sjöss.

Den 1 februari ankrade vi vid en stad i Italien som heter Brindisi. Vår segling från Port Said och dit varade sjutton dagar.

Den 2 lättade vi ankar och gick från Brindisi. På förmiddagen den 6 ankrade vi vid en liten förstad till Trieste. Det var regn och stark blåst. Vi måste reva våra märsar med storstänger och ta samtliga rår i däck för den kraftiga vindens skull.

Den 4 februari stillnade vädret och vi fick tackla vår fregatt. För maskin gick vi in till staden Trieste i Österrike. Där förtöjde vi oss vid en boj och fällde babords ankare. Här var landet vitt av snö och vi hade duktigt kallt i en vecka.

Den 11 kom båtsman Bärling ombord. Men han var ännu inte helt frisk i sitt skadade knä. Alle man hade landpermission och besåg den utmärkt vackra staden Trieste. Vi fick även ombord vatten, proviant och stenkol.

Den 25 februari vid middagstid lättade vi ankar och gick från Trieste med amiral Duva ombord. Amiral Duva var svenskfödd och hade varit officer vid svenska flottan. På eftermiddagen den 26 förtöjde vi oss vid en boj vid staden Pola, där österrikiska flottan låg.

Den 27 saluterade vi den österrikiska flaggan med 23 skott i två omgångar.

Den 4 mars lättade vi ankar och gick från Österrike. Denna sjö eller detta sund kallas Adriatiska havet, fast det är förenat med Medelhavet.

Den 11 passerade vi ett sund mellan fasta landet Italien och ön Sicilien. Detta sund kallas Messinasundet, för staden Messina ligger där. Hela sundet är två till tre mil.

Den 15 mars passerade vi ett sund mellan öarna Korsika och Sardinien. Detta sund är blott litet och knappt omkring en mil.

Den 17 vid middagstid förtöjde vi oss vid den sköna staden Marseille i Frankrike. Här hade alle man permission för att bese de franska butikerna.

Den 23 mars på eftermiddagen lossade vi förtöjningarna och gick från Marseille.

Den 26 vid aftonrevningen föll båtsman nr 95 Inger av 3:e Blekinge kompani ned från putingen under stormärsen och hamnade i sjön. Han slog av vänstra armen i fallet. En jungman Malmberg hoppade genast efter honom, frälsbojen kastades i och räddningsbåten firades i sjön, så han räddades genast.

Den 30 mars passerade vi Gibraltar sund på förmiddagen.

Den 4 april 1873 ankrade vi vid sundet till Lissabon. Nästa kväll gick vi för maskin in till staden Lissabon. Det är den största av alla städer vi varit i under denna resa. Det är Portugals huvudstad och ligger i spanska sjön.

Den 6 april gavs sorgesalut med rårna på sorgkryssning och flaggan på halv stång, ty det var prins Augusts begravningsdag. Vi har tog in en mängd av änkedrottningens tillhörigheter, som skulle till Sverige.

Den 10 gick vi vid middagstid från Lissabon.

Den 19 april ankrade vi i Portsmouth i England och den 25 gick vi därifrån.

Den 3 maj ankrade vi i Göteborg. Den 5 gick vi därifrån.

Den 10 maj ankrade vi i Karlskrona.

Den 13 hade vi slutexercis.

Den 20 maj 1873 avmönstrade Niklas Magnus Ronström

(Källa: Boken om Burs)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper