|
Flyktingfartyget Jaen Teär Visby 23 september 1944 |
||
 |
||
|
Varför denna underliga blandning av civila och militärer och av nationaliteter? Jo, Jaen Teär var hyrd av Organisation Todts kontor i Tallinn som nu flydde då Röda armén stod utanför staden. De tog med sig medarbetare och deras vänner och släktingar, båten var dock ej på länga vägar full utan tvärt om, det fanns plats för betydligt fler ombord.
Följande berättelse kommer från en estnisk kvinna som sommarjobbade vid Organisation Todt 1943 och 1944 till flykten i september och följde med Jaen Teär: ”Organisation Todt bestod av sådana som på något sätt var handikappade, de användes för konstruktionsarbeten. De sändes nära fronten för att arbeta där, man såg dem aldrig mer när de rest iväg. De var hyggliga personer, tyskar, de ordnade bl. a. kommissbröd och socker som bara tyskar kunde få tag på och delade med sig av detta. De hade grå uniformer. På kontoret arbetade också en medelålders kvinna (Valeria Kungs) och en ung springflicka. En tysk vid namn Brunke, kallades löjtnant, var kontorschef, han var ihop med Kungs, lyckade skaffa en större fiskebåt (Jaen Teär) och bensin, de hyrde nog båt och besättning av ester. Båten var inte full när den avseglade, det kunde ha fått plats för flera. Tyskarna hade beordrat seglatsen till Danzig. Hon hade fått uppgift om att båten skulle avgå på kvällen, tiden flyttades dock fram. Hon hade inte bråttom och stod hemma och packade när det på morgonen kom en person från båten dit och talade om för henne att hon måste komma nu om hon ville följa med. Hon kom ihåg att det var tyst i Tallinn, man kunde höra spridda skottsalvor långt borta och det brann på några ställen, det underliga var annars tystnaden och att man inte såg några andra personer i staden. Hon var nog den sista personen som gick över landgången, eventuellt kan det ha varit en person till, som hon hade sett komma springande i hamnen, som kom efter henne. De fick order om att hålla sig under däck, det var mycket gott om utrymme, båten var inte fullastad. Hon kommer ihåg Tallinns siluett när de gav sig av, hon, eller för den delen ingen annan heller trodde att de skulle vara borta hemifrån någon längre tid. När de kommit ut ifrån hamnen så ankrade de efter ett tag, det gjorde de för att invänta gryningen, då man kunde se tyskarnas minfält. Då de fick se all ljusen vid Gotlandskusten var tända så var det många som trodde att det var fred. De trodde at det var den tyska kusten. Då de om morgonen eller natten kom till Gotland väckte Kungs henne, förvirringen var stor bland tyskarna och de blev ursinniga och tyckte att detta var "schweinerei", de skulle ju till Danzig. Förmodligen hade den estniska besättningen sett sin chans och styrt till Sverige (detta bekräftas av andra ombord) istället. Tyskarna fördes på något sätt vidare till Tyskland, okänt hur. Brunke förbjöd Kungs att följa med till Tyskland. Hans fru och barn väntade ju i Tyskland. Kungs grät och skrek, och drack sig berusad på vin, det fanns mycket vin men litet med vatten ombord. De ombordvarande tillfrågades av svenskarna varthän de ville, Sverige eller Tyskland, hon ville till Tyskland, då det fanns släkt där, hon kom dock av okänd anledning aldrig dit.”
Redan på den tiden var det som var lättats att avyttra sprit och tobak. Den 26:e beslagtogs ½ liter likör, 61 st. cigarrer, 108 cigarretter och 100 gram tobak som en svensk löjtnant olagligen köpt, likaså hade en svensk fänrik, han köpte dock bara 164 st. cigarretter. Det fanns trots detta relativt stora mängder alkohol ombord, plus en revolver och sju patroner. Med ombord fanns också en hund som avlivades av svensk polis. Jaen Teär fördes senare till Västervik där det blev problem angående lasten, hon förde bl. a. med sig röntgen- och tandläkarutrustningar.
Chefen för Organisation Todt tycks ha hetat Wein, de enda andra namnen jag funnit är löjtnant Brunke, Mundstedt, Walter K. Kransch, Adam Volkmann, Rudolf Frans Richard Glaser, och det av den anledningen att deras kameror beslagtogs i Visby. Den estniska besättningen var på 11 man, 7 män, 4 kvinnor, de tog med sig tre barn, kapten ombord var den 32-årige Jakob Suksdorf. Jaen Teär byggdes 1926 i Papisaare på Ösel av Karl Teär som namngav fartyget efter sin far. Hon hade en nettodräktighet på 278,64 ton. Fartyget hade tidigare använts av ryssarna, men då av helt andra skäl. I augusti 1940 när den första sovjetiska ockupationen gick mot sitt slut användes Jaen Teär av de flyende ryssarna för att föra bort politiska flyktingar från centralfängelset Keskvangla. Fartygets fylldes med 574 fångarna. Efter motorhaveri och efter att fångvaktarna övergivit fartyget så seglade fångarna fartyget i land den 28/8. 1944 överlämnade Jaen Teär till Sovjet där hon blev Eesti Merelaevandus (Estniska rederibolagets) egendom. I andra hälften av december 1945 lastades hon med bl. a. 5 miljoner amerikanska cigaretter i Tallinn. Lasten var tänkt för garnisonen på Ösel. Jaen Teärs kapten, Sandre, lämnade in en skriftlig protest till rederiet då havet var täckt av en tunt istäcke och fartyget var helt oskyddat med sitt träskrov. Vid jultid var hon dock tvungen att avsegla. En bit väster om Suurupi började hon ta in vatten och sjunka. De tio ryska soldaterna ombord drabbades av panik. Ångfartyget Salmi tog henne på släp mot grundare vatten, men misslyckades, Jaen Teär sjönk. NKVD anklagade dem för att ha sänkt fartyget, men klarade sig p.g.a. Sandes skriftliga protest. Hon ligger nu på 39 meters djup mellan Naissaar och Paljassaar. |
Det
största flyktingfartyget som anlände till Gotland under det andra
världskriget kom till Visby lördagen den 23/9 1944 och gick under
namnet Jaen Teär. Hon var en estnisk motorseglare. I dokumenten som
skrevs i Visby anges det att hon hade 101 estniska flyktingar
ombord, hur de kom fram till det är okänt. Inalles var det,
förmodligen, 184 personer ombord, av dessa var 116 ester (varav en
som räknas som ryss), 1 litau, 1 nederländare, 10 polacker, 3 ryssar
med lettiskt pass och 55 tyskar.