|
Juden Moshe Frajbergs vedermödor |
 |
|
Moshe Frajberg anlände som flykting från Polen till Slite i november 1947. Föräldrar var skomakaren Aron Frajberg och dennes hustru Blima Frajberg av judisk stam och tillhörande den mosaiska trosbekännelsen. Familjen flyttade tidigt till Warschau. Han hade 2 bröder och 2 systrar, han var yngst. Fadern dog 1934. Vid krigsutbrottet var familjen i Warschau och överlevde kapitulationen. År 1941 flydde han till Ryssland och gick in i den polska armén, som uppsattes där. År 1942 i mars for han med 4000 andra polacker till de brittiska kolonierna över Kaspiska havet. Han deltog i kriget i Italien och var vid fredsslutet i Rom, där han var förlagd till 1947. Tillhörde general Andrews (Anders?) polska armé. Återvände till Polen den 28.6.1947. Han bodde där i Lodz och arbetade som frisör. Han delade rum med en kamrat också av judisk stam, men vilken tillhörde det polska kommunistiska partiet. Under samtal med denne hade han vid upprepade tillfällen uttalat sin glädje över, att han fått tillfälle utrikes och fått med egna ögon se, huru förhållandena voro där och gjort jämförelser med de polska förhållandena, vilket ej utföll till hemlandets favör. Han kunde även uttala sin glädje över att ha kommit ut från Ryssland, men uttalat sin motvilja mot det allt värre sovjetiserade förhållandet i Polen. Alla människor talade om det krig, som skall komma, och han hade även uttalat, att han ej hyste någon fruktan, eftersom han skulle genast fly till amerikanerna, där han skulle bliva välkommen. Han visste ej, att han kamrat hade rapporterat allt för den polska säkerhetspolisen, men vid ett tillfälle, då denne var berusad, hade han för Frajberg omtalat att han samtalat så mycket gentemot denne, att det räckte för många års fängelse. Då han förstod detta, hade även den kvinna, där han bodde, uppmanat honom att fly. Det gjorde han också och begav sig till Danzig, där han hade en god vän, som gömde honom. Han hade vistats en månad i Danzig, då hans vän, som arbetade i hamnen hjälpte honom ombord på svenska ångfartyget "Frigg" och gömde honom i kollasten. Han gick ombord den 9 november ungefär kl.19.30. Han hade betalt 40.000 zloty till arbetarna. Den 11 november kl. 16.00 hade han lyckats göra sig hörd av besättningen och fått komma upp tillsammans med de båda andra flyktingarna. En av hans bröder hade stupat under krigets sista skede utanför Berlin. Den andre brodern var försvunnen och likaså systrarna och modern. Endast en nu 15-årig systerdotter hade överlevt katastroferna, och bodde nu i USA. |